Eastwood Eva

• Eva Eastwood - Åh, vilken skiva Helt suverän

• Åh vilken Brud!!!! Så himla bra skiva!!! Svårt att sitta still, hon är såååå underbar!!!! Kram Helén.

• En partyröjare av rang! De här grabbarna har varit med ett tag. För oavsett om man kallar den här musikstilen rockabilly eller bara rock´n roll så finns det några saker som separerar agnarna från vetet inspelningsmässigt, Det måste finnas såväl sväng som tyngd i kompet, oavsett tempo i låten. Något som Tupelo Highshots fixar med den äran. Dessutom kan de här herrarna sin rockhistoria, något som bevisas i deras urval när det handlar om egna versioner av andra artisters inspelningar. Det är inte varje dag jag hör sådana smakfulla versioner av klassiker som Wild Side Of Life, It´s Late, Maybe Little Baby eller Ring Of Fire. Att medlemmarna själva inte är helt bortkomna när det gäller att skriva egna alster inom genren skadar ju inte heller. Spår som Tupelo, Cry eller Hot Teasing Baby visar att här finns det potential. I musikhistorien brukar den engelska melodin Move It klassificeras som den första rocklåten vilken skrevs och spelades in i England. Året var då 1958 och artisten var Cliff Richard. När jag hör Tupelo Highshots mustiga version av låten tycker jag mig höra ekon från en inspelning som gjordes i slutet av 70-talet med den amerikanska gruppen Flaming Groovies. Producent för den inspelningen var Dave Edmunds. Den mannen brukar ju gästa Sverige med jämna mellanrum. Varför inte sammanföra Dave och Tupelo Highshots när det är dags att göra en uppföljare till det här albumet? Tillsammans skulle de kunna fixa till något alldeles exceptionellt. Men till dess nöjer jag mig gärna med den här plattan, en partyröjare av rang! Lennart Wrigholm

• Super bra Hon har åter igen lyckats våran Eva Eastwood i love it. Du är bäst Eva kram

• Åh, vilken skiva! – Eva Eastwood is back! Musikvärlden har de senaste åren begåvats med ett antal artister som kan få till ”det där” RIKTIGT RIKTIGT gamla soundet från 50-talet på skiva. Amerikanen JD McPherson fick till det förra året på sin ”Signs & Signifiers”-skiva. Här i Sverige är det framför allt två tjejer som äger just den unika förmågan. Den ena heter Therése Möller och frontar Cherry Tess & Her Rhythm Sparks, en tjej som kan låta som Ruth Brown, LaVern Baker och Wanda Jackson på en och samma gång. Den andra tjejen är Eva Eastwood, som, efter ett gäng Engelskspråkiga Rockabillyplattor 1999-2003, plötsligt 2004 knockade världen med plattan ”En ny stil i stan”, Rock’n’Roll på Svenska, så som den lät i slutet av 50-talet. Efter att hon sen släppt tre ”tyngre” Engelskspråkiga plattor 2006-2009, var hon förra året återigen tillbaka med en efterlängtad Svensk Rock’n’Rollplatta, ”Lyckost”, som givetvis hyllades av hennes fans. På onsdag släpps senaste alstret ”Åh, vilken skiva!”, där hon återigen kompas av sitt gamla originalband ”The Major Keys”. Skivan trillade ner i min brevlåda idag, och den här gången kommer hennes trogna fans definitivt inte att bli besvikna. Eva is back! Det gamla soundet som fanns på ”En ny stil i stan” är på plats. Man känner sig som Marty McFly i ”Tillbaka till framtiden”, som åker sisådär en 55 år tillbaka i tiden. Den här gången serveras aningen mindre Rockabilly, men desto mer Svensk Schlager/Swing/Boogie/Rock’n’Roll á la Siw Malmkvist (läs: ”Jazzbacillen” och ”Gulle dej”), Inger Berggren (”Sol och vår”) och Rosemary Clooney (George Clooney faster som gav oss ”This ole House”). När Eva Eastwood skriver Rock’n’Roll på Svenska, är det inte bara soundet som är tidstypiskt. Texterna, skivomslaget, ALLT andas 50-tal. Att Eva Eastwood är en duktig låtskrivare, det vet vi ju sedan tidigare. Det var ju hon som skrev ”Cancel the wedding” till Jerry Williams t.ex. Men hon har också en oförskämd otäck förmåga att få mig att sitta där med ett fånigt leende, och att få min lilla musiknördshjärna att gå i spinn och tänka: ”Men vänta … den där låten låter ju som …”. På förra plattan ”Lyckost” fanns fräcka antydningar till låtar som John Fredlåten ”Shirley” (som Shakin’ Stevens hade en hit med 1982) och Bobby Vintonhiten ”Mr Lonely”. På ”Åh, vilken skiva!” får man associationer till både ”Jazzbacillen”, ”Sol & Vår”, ”Feel so fine”, ”A fool such as I” och ”Tweedley Dee”. Men den absolut sjukaste associationen fick undertecknad när jag lyssnade på Evas låt ”Amors Pilar”, och kom plötslig på mig själv med att sjunga Ebba Gröns ”Ung och Kåt”. Jösses! Där ser man, Eva Eastwood inspirerad av Punkmusik. Trevligt, ha ha ha. Ett stort plus förresten till den Engelska Doo-wopkören The Roomates som dyker upp lite här och där på skivan. Plattan släpps också på Engelska och får då titeln ”Oh, what a Party” (Yes folks, det var en sån ”skiva” som den Svenska titeln syftade på. Typiskt Eva!) Sammanfattningsvis: ”Åh, vilken skiva!” är inte bara en skiva, det är en tidsmaskin, en nostalgitripp och ett sjukt roligt glädjepiller. Nu är undertecknad uppvärmd. Nu ser jag fram emot nästa glädjetripp. Den kommer 2 maj. Då släpper Cherry Tess & The Rhythm Sparks sin nya platta ”You can’t plan a thing” och John Lindberg Trio släpper ”Hell of a Ride”. Rock'n'Roll!! :) /Niklas (2012-04-17)

• Eva Eastwood finns på facebook Prata direkt med henne där sök på eva Eava Eastwood mvh Åke (Lillen )

• 
  

Skriv recension