Böcker

I <em>Det vilda hoppets geografi </em>utforskar Anita Goldman vår relation till naturen - ett förhållande som präglas av dominans och exploatering. Hon undersöker en civilisation i krig mot jorden eller en civilisation upptagen av krigföring mot jorden, där vi slagit allt levande under oss. Men naturen svarar nu tillbaka med stormar, torka och en massutrotning av arter, medan mänskligheten står förvirrad inför konsekvenserna och söker vägar framåt.<br/><br/>Goldman menar att det planetära nödläget är resultatet av den västerländska kulturens natursyn. För att förstå och möta vår tids stora utmaningar måste vi analysera hur vi genom historien har tänkt och talat om naturen, och hur detta har format vårt sätt att leva i och påverka den väv av liv vi är en oupplöslig del av. <br/><br/>I boken tar Goldman läsaren på en tankeväckande resa genom historien och världen. Hon reflekterar över allt från skånska agrarreformers påverkan på landskapet och sociala strukturer, till den amerikanska romantiseringen av vildmarken. Hon granskar också hur trädgården har blivit en symbol för kontroll och makt, och hur jordbrukets utveckling hotar planetens framtid. Genom bibelns berättelse om människan som den första trädgårdsmästaren söker hon efter rötterna till vår separation från naturens väv.<br/><br/>Med poetisk och analytisk skärpa skisserar Goldman konturerna av en annan möjlig framtid - det vilda hoppets geografi - där vi återknyter till naturen och bygger en hållbar samexistens med den.

Alla pratar om klimathotet. Men bakom klimatkrisen hotar en annan, mycket mer närliggande kris tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott. Och vi rör oss mot den i svindlande hastighet. <br/><br/>Jonathan Jeppsson är chef för Aftonbladets grävredaktion och har tidigare skrivit den hyllade och prisbelönta boken <i>Åtta steg mot avgrunden</i>. Här fortsätter han sin jakt på svar och färdas in mot kollapsens innersta väsen. En omvälvande rapport påstår att vi är så nära att det till och med finns ett årtal: 2040. Men spåren leder också tillbaka till 70-talet och barndomens dolda orsakssamband. Vad är det för skuld som gömts undan? Hur kunde ett barn bara spårlöst försvinna? Och vad är det för märkligt flimmer vi ser runt omkring oss? <br/><br/><i>Mot kollapsens hjärta </i>är en omskakande berättelse om vad som väntar oss när civilisationen bryter samman. Men det är också en resa in i glömskans rike - och en drabbande skildring av en pappa som bär på nycklarna till en annan värld. <br/><br/><i>"Ärendet är just att i egenskap av journalist granska systemet - att, som han skriver, inte kapitulera inför frågans komplexitet. Det lyckas han med, inte bara på grund av sin djuplodande kunskap, utan också tack vare den lätta och precisa prosan; utflykterna till barndomens landskap är lika enkelt och osentimentalt presenterade som hjärncellsdata och begrepp som exponentialfunktion. Efteråt lämnas man omsluten av kollapsens mörker, men med känslan av att ha fått en ny typ av mörkerseende: man kan nu skönja konturerna av hur allting hänger ihop. Det är ingen vacker syn, likväl är den helt och hållet livsavgörande. Helhetsbetyg: 5 av 5.</i>" BTJ, Linda Boodh<br/><br/><i>"Journalistiskt är 'Mot kollapsens hjärta' ett mastodontarbete, som inte blir mindre av att Jeppsson (...) i sin berättelse om civilisationens sönderfall väver in en gripande historia om den kollaps som samtidigt sker i hjärnan på hans alzheimersjuke far. Parallellerna mellan den privata och den samhälleliga katastro</i><i>fen fördjupar framställningen (...). Faderns resa genom det svenska folkhemmet och hans stegvisa försvinnande in i dimman är ett äreminne i sin egen rätt. 'Mot kollapsens hjärta' är en i ordets rätta bemärkelse systemkritisk bok. Det hedrar Jonathan Jeppsson att han väljer att inte avsluta den med de sedvanligt hurtfriska ropen om framtiden men också att han inte lägger sig platt inför sin egen förtvivlan. (...) Hans bok är i sig en motståndshandling."</i><i> </i>Aftonbladet, Björn Wiman<br/><br/><i>"'Mot kollapsens hjärta' skapar eftertanke. (...) I 'Mot kollapsens hjärta' finns en parallell historia om Jonathan Jeppssons pappas alzheimersjukdom. Det är en vacker historia som känns igen på många sätt. Föräldrarna som alltid funnits där, som är på väg bort. De blir skröpligare och orkar inte vara samma personer som de var i vår barndom. Det fungerar utmärkt som allegori över den globala civilisationens färd mot undergången."</i> ETC, Herman Geijer<br/><br/><i>"Den som läst Jonathan Jeppson tidigare känner igen sig.Klimatkrisen är värre än vi tror, de tekniska lösningarna som samhället hoppas på är luftslott som skingras av en sådan enkel sak som att räkna på de horribla mängder metaller och energi som den "gröna omställningen" behöver på global skala. </i><i>Men Jeppsons bok skiljer sig från huvudfåran i genren (...). Parallellt med dystopin finns två personliga berättelser: ett stilistiskt briljant porträtt av pappans Alzheimer; en om ett tvillingsyskon som dog vid födseln."</i> Göteborgs-Posten, Jonas Gren<br/><br/><i>"I sin bok </i>Mot kollapsens hjärta om tillväxtens slut och civilisationens sammanbrott<i> går författaren Jonathan Jeppsson i dialog med var och en av vad han menar är klimatfrågans förlamande sagor om tillståndet och försöker än en gång - det här är hans andra bok på temat - knacka på dörren till människans vadderade sängkammare. Hallå, viskar han, vill ni se ett stycke verklighet också?"</i> Ord & Bild, Magnus Linton

Om inte drastiska åtgärder vidtas snarast kommer de av männi­skan orsakade klimat­föränd­ringarna att leda till en gigantisk ­klimatkris som hotar livet på planeten ... <br/><br/>Så kan den konventionella visdomen* om klimatet formuleras. Enligt denna uppfattning kommer klimat­förändringarna, om inget görs, att få bland annat följande konsekvenser: <br/><br/> <i>Kraftigt högre temperaturer. </i><br/><br/> <i>Mer torka och fler bränder. </i><br/><br/> <i>Snabbt stigande havsnivåer. </i><br/><br/> <i>Ökad havsförsurning som dödar merparten av marint liv. </i><br/><br/> <i>Artutrotning och skogsdöd i massiv skala. </i><br/><br/> <i>Korallrevens utplåning. </i><br/><br/> <i>Missväxt och matbrist. </i><br/><br/> <i>Miljarder flyktingar.</i> <br/><br/>Men allt fler forskare och debattörer ifrågasätter denna dystra syn på klimatet och framtiden. En av dem är den kanadensiske ekologen och grundaren av Green­peace, Patrick Moore. I sin bok visar han hur många påståenden och förutsägelser om klimatförändringarna och dess effekter är helt eller delvis felaktiga. Även de två mest centrala antagandena att koldioxid spelar en nyckelroll för jordens uppvärmning och att en ökad koldioxidhalt är av ondo saknar vetenskaplig grund, menar författaren.<br/><br/>Patrick Moore är en kanadensisk doktor i ekologi som sedan slutet av 1960-talet varit verksam i den internationella miljörörelsen. Bland annat var han med och grundade Green­peace 1971 där han innehade ledande positioner fram till 1986. Han stod i spetsen för Greenpeaces kampanjer för att rädda valarna, hejda mas­slakt av säl­ungar och stoppa kärn­vapenprovsprängningar. År 1986 lämnade Patrick Moore Green­peace då han kommit att inse att organisationen hade över­givit ett vetenskapligt grundat synsätt. År 2015 var han med och bildade CO2 Coalition, en organisation med syftet att upp­lysa om kol­dioxidens fördelar för livet på jorden.<br/><br/><i>* En allmänt accepterad och utbredd föreställning om någonting som inte nödvän­digtvis är sann. I modern tid introducerades begreppet av nationalekonomen John Kenneth Galbraith. Synonymer: allmän kunskap, majoritetsuppfattning, truism, dominerande ideologi, ortodoxi, plattityd, partilinje.</i><br/><br/><b>»För en tid sedan gick det upp för mig att mer­par­ten av de skräckscenarier som målas upp om planetens tillstånd grundar sig på sådant som antingen är osynligt, som koldioxid och radioaktiv strålning, eller är extremt avlägset, som isbjörnar och korallrev. Detta faktum omöjliggör för de allra flesta människor att ta ställning till om de påståenden som görs i scenariorna är sanna eller inte. I stället tvingas vi sätta vår lit till att aktivister, journalister, politiker och forskare ger oss sanningen, trots att dessa grupper kan ha stora ekonomiska och/eller politiska intressen att försvara. Möj­ligheten öppnas därmed för att narrativ helt enkelt hittas på. Detta är vad som har skett med påståendet att koldioxidutsläpp i samband med förbränning av fossila bränslen orsakar en klimatkris.« Patrick Moore  </b><br/><br/><br/>»Sammanfattningsvis är idén om att människan ­orsa­­kar en dramatisk ökning av den ­globala temperaturen ge­nom att förbränna fossila bränslen helt enkelt inte sann. Människans lilla bidrag till koldioxidhalten ett spårämne i ­jordens atmosfär är i själva verket mycket fördel­aktigt. Föreställningen att det skulle vara skad­ligt eller farligt är falsk. Patrick Moore visar oss varför det är så i denna klarsynta, välskrivna och upp­lysande bok. Författaren har lagt ned ett enormt arbete på boken som är mycket välillustrerad och fullproppad med information.« Nicholas Dykes <br/><br/><b>»Om du har unga intelligenta människor i din närhet som tror på den konventionella visdomen om ­kli­matförändringarna, men vars övertygelse ännu inte är huggen i sten, är Patrick Moores bok den du ska sätta i händerna på dem. För­visso finns redan ett antal utmärkta böcker som vederläg­ger teo­rierna om ett nära förestående klimat-­harmageddon, men Moores bok är sär­skilt kraftfull och övertygande. Utan omsvep hävdar han att varje påstående från ­kli­matetablissemanget är falskt. Enligt sin egen definition är han en kättare alltså någon som förnekar en teoris underliggande antaganden snarare än en ­skeptiker som förkastar en teoris slutsatser. Författa­ren ­behärskar sitt mate­rial på ett ­impo­nerande vis och han skriver övertygande, koncist och, när så är befogat, vasst.« Rael Jean Isaac</b> <br/><br/>»Osynliga katastrofer och falska hot om jordens un­der­gång är en underbar bok. I kapitel efter kapitel demonterar Patrick Moore med förödande logik de falska påståendena som görs om klima­tet. Han visar också mod när han pläderar för att vi lever i en tid  som i framtiden mycket väl kan komma att betraktas som en period av kollektiv galenskap. Jag re­kom­menderar boken varmt.« David Mason-Jones

<b>Den nödvändiga källan till kunskap och hopp</b><br/><br/><br/><br/><i>Greta Thunbergs tal skakade om världen. Med Klimatboken har hon skapat ett verktyg för alla som önskar rädda densamma.</i> <br/><br/>Det ser ut som ett omöjligt uppdrag: att påverka klimatförändringarna och säkra en trygg framtid för jordelivet i en skala och hastighet som vi aldrig tidigare har sett. Oddsen är usla och tiden är på väg att ta slut. Men situationen går att förändra. Runtom i världen har geofysiker och matematiker, oceanografer och meteorologer, ingenjörer, ekonomer, psykologer och filosofer använt sin expertkunskap för att utveckla en djup krisförståelse. <br/><br/>Greta Thunberg har skapat <i>Klimatboken </i>i samarbete med över hundra av dessa experter och tänkare för att utrusta oss med den nödvändiga kunskapen. Texterna spänner över vitt skilda områden och ger oss en unik källa; här får vi hela bilden av planetens tillstånd, vilket krävs för att en aktionsplan ska vara möjlig. <br/><br/>Ifall en ensam flickas skolstrejk kunde leda till en global protest, vad kan vi då åstadkomma om vi gör något gemensamt? Det är nu det måste ske, och det är vi som ska göra det.

<em>"Vi håller på att nå en social tipping point. Fyra krafter - sociala rörelser, en ny ekonomisk logik, teknisk utveckling och politiskt handlande - håller redan på att knuffa samhället över en tippningspunkt som gör att vi hamnar i självförstärkande goda cirklar, i "En jord för alla"-värld."</em> <br/><br/>För fem decennier sedan chockade boken <em>Tillväxtens gränser</em> världen genom att visa att befolkningsökning och industriell tillväxt hotade mänskligheten. <br/><br/>Idag inser allt fler att vi balanserar på randen till avgrunden: Jorden har passerat flera gränser för hållbarhet och en utbredd ojämlikhet orsakar instabilitet såväl på planeten som i samhället. Det är lätt att känna att det inte finns någon utväg. Finns någon väg framåt? En jord för alla är en hoppfull plan för en bättre framtid. <br/><br/>Genom att använda kraftfull datormodellering presenterar en ledande grupp forskare och ekonomer från hela världen fem vändpunkter som skulle möjliggöra välstånd för alla på jorden under en enda generation. En tydlig väg framåt för att starta om vårt globala ekonomiska system så att det fungerar både för människor och den plats vi lever på. <br/><br/><em>En jord för alla</em> visar en djup vision för osäkra tider och en karta för en bättre framtid. Den är en överlevnadsguide för mänskligheten som är obligatorisk läsning för alla som är intresserade av livet på vår bräckliga planet. <br/><br/><em><a href="https://www.tv4.se/klipp/va/20444868/miljoprofessorns-handlingsplan-for-mansklighetens-overlevnad">Johan Rockström i TV4 Nyhetsmorgon</a></em> <br/><br/><strong>Författarna:</strong><br/><strong>Johan Rockström</strong> är chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research. Han ledde det forskarlag som lade fram den inflytelserika idén om planetära gränser. <br/><br/><strong>Sandrine Dixson-Decl&egrave;ve</strong> är medordförande i Romklubben och har över trettio års erfarenhet av ledarskap inom klimat, hållbarhet, innovation och energi. <br/><br/><strong>Owen Gaffney</strong> är strateg, författare, filmskapare och global hållbarhetsanalytiker vid Stockholm Resilience Centre och Potsdam Institute for Climate Impact Research. <br/><br/><strong style="font-size: 1.125rem;">Jayati Ghosh</strong><span style="font-size: 1.125rem;"> är en internationellt erkänd utvecklingsekonom och professor vid University of Massachusetts.</span> <br/><br/><strong>J&oslash;rgen Randers</strong> är professor emeritus i klimatstrategi på Handelsh&oslash;yskolen BI i Oslo och världsledande på skärningspunkterna mellan ekonomi, miljö och mänskligt välbefinnande. Han var en av författarna till <em>Tillväxtens gränser </em>1972. <br/><br/><strong>Per Espen Stoknes</strong> leder Center for Sustainability and Energy på Handelsh&oslash;yskolen BI. Han var norsk riksdagsledamot 2017-2018. <br/><br/><em>"An extraordinary book at an extraordinary time"</em><br/><strong>Ban Ki-moon</strong> <br/><br/><em>"Essential reading"</em><br/><strong>Thomas Piketty</strong>

Vad är naturen? En gruva att plundra på resurser, en vildmark för semester, ett harmoniskt system som människan bör lämna i fred eller fågelbordet utanför köksfönstret? <br/><br/>I <i>Det levande </i>utmanar Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren vår syn på naturen. De utgår från sin egen plats på jorden, den lilla uppländska gården Sunnansjö där de odlar grönsaker, sköter sina kor och planterar träd. Därifrån tar berättelsen oss till mammutstäppen i Sibirien, Pablo Escobars flodhästar i Colombia, världens största träd i Kalifornien och exklusivt laxfiske i Vänern. <br/><br/>Med djup kunskap och förundran skildrar de konflikter och komplicerade samarbeten som pågår i naturen, där människan är en av många trådar i livsväven. Därför är det inte bara nödvändigt utan också möjligt att återskapa en hållbar relation mellan oss och allt det andra levande.<br/><br/><i>"Med avstamp i författarparets småbruk i Uppland skildras naturens konflikter och samarbeten, ofta fördolda för eller framkallade och feltolkade av människan. Kunskaps- och detaljfascinationen sprudlar"</i> Expressen, Sven Olov Karlsson<br/><br/><i> "Alla som är intresserade av människans förhållande till naturen, vilket alla borde vara, kommer att få med sig något från den här boken." </i>Dagens Arena, Anna Froster

<i><b>Vi är inte idioter</b></i><b> väcker grundläggande frågor om människosyn, om hur ekonomin i samhället organiseras och hur den kan omformas för att möta klimatkrisen och hoten mot demokratin.</b> <br/><br/>Med utgångspunkt i aktuell forskning varnar Elisabeth Gerle för konsekvenserna av att betrakta människor som kunder i stället för som myndiga medborgare. Vi är inte vår egen lyckas smed. Vi är inte idioter. Klimat, ekonomi och demokrati är mer än individens eget ansvar. <br/><br/> <br/><br/><i>Det är dags nu. Vi behöver ett större samtal om hur vi lever, vilka vi är och vad som är viktigt. För att våra ekosystem ska hålla. För att vi själva ska hålla. Läs Elisabeth Gerles bok så börjar vi där. (Jonna Bornemark)</i><br/><br/><i></i><i>Denna bok är ett bevis för att att en känslighet för komplexitet och visionär övertygelse inte är varandras motsatser. Det kanske till och med förutsätter vartannat. (Kent Wisti) </i> <br/><br/> <br/><br/><b>Elisabeth Gerle </b>är författare, präst och etikprofessor. Hon har varit verksam vid universiteten i Lund, Uppsala, Stellenbosh och Princeton. Elisabeth Gerle har skrivit en rad böcker, senast <i>Passionate embrace: Luther on love, body, and sensual presence </i>(2017) och <i>Allt är omöjligt. Och vi ger oss inte </i>(2020).