Tora Mandelmann

<p>Söta bakverk och andra godsaker har en självklar plats i självhushållet hos Marie och Gustav Mandelmann på Djupadal. Som allt annat på gården följer det söta årstidernas gång. Bland de cirka 70 recepten i den här boken finns bland annat nyårsdagens wienerbröd, vårens kräm kalvamell, sommarens lavendelbiskvier, höstens äppelmunkar och julens favoritkakor bonkisar. Allting bakas eller tillreds på det som odlingarna och djuren bjuder på - och lite till.</p><p></p><p>"Frågan är hur man ska bejaka det eviga sötsuget inom sig, särskilt i en modern tillvaro som håller oss alla alltmer stilla, rentav fjättrade vid en skärm när hela vår organism egentligen är skapt för rörelse och strapatser? Vi tror att svaret ligger i att sträva efter rena råvaror så långt det bara går. Hellre en enda riktigt god syltgrotta, kanelbulle eller semla gjord på äkta råvaror än ett helt lastbilsflak fyllt med tråkiga bakverk med fejkaromer, fejksmör och fejksötma som man inte ens vill att familjen Linderöd uppe i grishagen ska behöva slösa bort tiden på. Även den minsta kulting ska kunna känna, igen och igen: Detta var den godaste kanelbulle jag ätit i hela mitt liv!"</p><p></p><p></p><p>Teckningarna i boken är gjorda av Tora Mandelmann och fotografierna är tagna av Marie Mandelmann.</p>

<p>Hos Mandelmanns på Djupadal tas allt från åkrar och i grönsaksland, i ladugårdar och hönshus, växthus och bikupor till vara och förädlas. Spannmål, grönsaker, bär, frukt, kött, mjölk och honung blir bröd, pasta, must, inläggningar, smör, ost, yoghurt, grytor, korv, omelett, godis - och mycket mer. Recepten är prövade och omprövade, använda och älskade i ett självhushåll där årstiderna styr vilken mat som står på bordet och vad som lagras i skafferi och jordkällare. Välkommen att smaka, både i boken och i verkligheten!</p><p></p><p>Det är nu över tjugo år sedan vi flyttade till den fyrlängade gården Djupadal - som länge fört en slumrande tillvaro - och väckte den till nytt liv med barn, växthus, kronärtskockor, solrosor, dammar, aprikosträd, grisar, lamm, bordercollies och mjölkkor. Märkligt var det att upptäcka att det mesta som vi odlade smakade så gott. Hur kunde det komma sig? Var det de kalkrika lätta jordarna? Eller alla mineralerna i det friska källvattnet som porlade fram ur sanden? De många soltimmarna och de långa varma höstarna här nära havet? Eller bara ekologisk självhushållarmagi? Eller rentav allt på en gång?</p>