Rootsy Music

"Sveriges Van Morrison blåser nytt lie i The Last Waltz...Jesper Lindell är en traditionalist och hantverkare av yppersta klass"<br/>- Jan Gradvall i DI, betyg 4 av 5 <br/><br/>Jesper Lindells andra album är en rejäl kreativ urladdning! Under två år av sorger och bedrövelser, med skivbolagskrångel, pandemi, inställda turnéer, njursjukdom med alla dess konsekvenser, fanns det inget annat att göra för Jesper och hans band än att skriva och spela in låtar. Resultatet blev makalösa nya plattan "Twilights", inspelad i egna studion i Brunnsvik utanför Ludvika. Plattan är producerad av Jesper Lindell och Björn Pettersson. men är i mångt och mycket en kollektiv skapelse där hela bandet medverkat med själ och hjärta. Grundtanken under inspelningen har varit att alla musikerna inte bara har fått ta plats, de har utmanats och uppmuntrats att utveckla musiken och tillföra sina egna idéer. Det är Jespers fasta sexmanna-band som spelar i princip allt, inga studiomusiker här inte. Tre gästsångare hjälper till att förgylla platta; Klara Söderberg (First Aid Kit), franske rockstjärnan Theo Lawrence och amerikanska sångerska Amy Helm, dotter till Levon Helm från The Band.<br/><br/>Musikalisk bjuder "Twilights" på en catchy hybrid av blue eyed soul och jordnära klassisk rock, som övertygar stort. Soulinluenserna som var så uppenbara på debuten "Everyday Dreams" finns kvar, men har blandats med klassisk, tidlös rock. Tänk the Band eller Van Morrison, två av Jespers stora inspirationskällor. Det har aldrig handlat om att kopiera eller att ens försöka efterlikna. Men Jesper har lyssnat och lärt och det han tagit med sig är attityd och arbetsmetod snarare än någon musikalisk trollformel.<br/><br/>Andra viktiga inspirationskällor är inte lika givna musikaliskt, men likafullt helt logiska. Ludvikas rockhjälte Moneybrother och andra svenska jättar som Soundtrack Of Our Lives, Mando Diao, Atomic Swing, The Hives, The Ark och The Creeps spelade in sina bästa och tidlöst klassiska album som ofiltrerade hyllningar till de amerikanska och engelska artister, låtar och album dom älskade. Jesper och bandet följer i samma svenska tradition och med exakt samma oförställda attityd. Likt alkemister omvandlar de kärleken till sina inspiratörer till ren energi som rinner ut i musikaliskt guld.<br/><br/>Lyssna till exempel på öppningsspåret "Westcoast Rain", som kunde platsat på någon av Van The Man's sjuttiotals-album. Om det inte så uppenbart låtit som Jesper Lindell här och nu.<br/><br/>Eller hoppa fram till "Dance", en fullständigt oemotståndlig duett med Theo Lawrence och en livsbejakande hyllning till såväl New Orleans rhythm & blues och Doug Sahm. Eller kanske snarare hans organist Augie Meyers.<br/><br/>Plattans enda cover är Twilight", som ju även fått ge namn åt hela albumet. En näst intill obskyr låt hämtad från den sena plattan "Islands". En snygg bugning åt mästarna i the Band, som inte blir mindre elegant genom gästspelet av Amy Helm.<br/><br/>Jesper Lindells debutsingel "Moving Slow" från 2017 blev en omedelbar framgång (guldplatta!) och har idag streamats nästan fem miljoner gånger. Med denna singel och den därpå följande EPn etablerades även Jespers samarbete med First Aid Kit-familjen, ett samarbete som fortsatte med First Aid Kits hyllade Leonard Cohen-hyllning på Dramaten, nu aktuell på skiva.<br/><br/>Efter diverse skivbolagsproblem kom det hyllade debutalbumet "Everyday Dreams" kom 2019 och innehåll bland annat radiofavoriterna "Whatever Happens" och "Stormy Waters". Albumet släpptes även internationellt och fick bland annat lysande kritik i amerikansk media.<br/><br/>Jesper åkte hem till Ludvika, repade ihop sitt band och hösten 2019 och våren 2020 var avsatta för turnerande. Men så blev det inte. Pandemi och vacklande hälsa satte stopp för planerna. Men istället för att deppa ihop omvandlade Jesper motgångarna till en enorm kreativ energi. Han skrev mängder av starka låtar, sökte nya sound och arrangemang tillsammans med sitt väl sammansvetsade band och började spela in. Allt trots en allvarlig njursjukdom.<br/><br/>I juni 2021 fick Jesper en ny njure av sin pappa och båda mår bra idag. Nu blickar Jesper Lindell framåt.

Lindell Jesper: Twilights [Vinyl LP]

Svante Sjöblom med sitt tredje fullängdsalbum. "Telling Lies" är liksom föregångaren "Before It Breaks" inspelad och mixad hemma på Söderslätt, strax utanför Trelleborg och producerad av Magnus Nörrenberg och Svante Sjöblom.<br/> <br/>Det tog 14 år för Svante Sjöblom att följa upp sin debutplatta från 2008 och bara ett år att skriva och spela in trean "Telling Lies". Ett kreativt flöde som triggats igång av lika delar lust och behov att skapa en egen musik; att uttrycka sig i text och musik.<br/> <br/>Efter många år som hårt arbetande, turnerande blues-musiker, växte viljan hos Svante att frigöra sig från bluesens mallar och begränsningar. Bluesen är fortfarande själva fundamentet men musiken tillåts nu röra sig i olika riktningar. En sömlös och självklar blandning av blues, ballader, country, gospel, soul och jazz som ofta smeker öra och själ, men med välbehövliga disharmonier emellanåt.<br/> <br/>Motsvarande utveckling har skett när det gäller texterna. I stället för att upprepa klassiska blues-texter, har Svante valt att söka sig ett eget språk. Ett språk han använder för att beskriva sitt liv, sina problem och sina idéer. En relativt nyfunnen nykterhet har skakat om hans värld och fått honom att fundera på och omvärdera sina relationer till nära och kära, sitt sätt att vara och bete sig helt enkelt. En jobbig och samtidigt givande och i grund och botten positiv process.<br/> <br/>"Telling Lies" är långt mer än tio bra låtar samlade på ett album. Det är en platta som still och försynt ber om lyssnarens uppmärksamhet för att sedan ta sin rättmätiga plats i själ och hjärta. Ett album att leva med. Länge.

De nio låtarna på "Grand Jubilee" är långa, ordrika, kompakta och med ett ständigt närvarande mörker. Det är sorger och besvikelser, som dock balanseras med en likaledes ständigt närvarande svart humor och rent av en gnutta optimism emellanåt. Richard Lindgren är i själva verket en romantiker, även om han ibland gör sitt bästa för att dölja det.<br/> <br/>Grand Jubilee har skapat ett sound som på ett utmärkt sätt matchar texter och melodier. Musiken har tyngd och pondus och samtidigt fylld av infall och idéer. Låtar som drar sig upp emot och till och med över tiominuters-strecket lever och andas hela vägen. Det blir helt enkelt aldrig långtråkigt. Nästan så att man ibland önskar att låtarna inte tog slut så fort...<br/> <br/>"Grand Jubilee" är producerad av Christoffer Olsson Segerberg & Ale William Sjöström.

Sofie Livebrant har på sitt sjätte album, Weep The Time Away, tonsatt åtta av Emily Brontës dikter. Ett album som gjorts i nära samarbete med producenten och kompositören Johan Lindström. Efter år av turnéer tillsammans med Sofia Karlsson, sedan med eget band på fyrar runt om i Europa, landade Sofie på grund av pandemin i att läsa dikter av Emily Brontë i hemmets lugna vrå. Emily Jane Brontë (1818-1848) levde i en hård tid i England, där många dog i hennes närhet, vilket gav hennes dikter en passion och patos. Hon älskade hedarna runt Haworth och hon älskade fantasin, precis som Sofie också gör. Emily blev världskänd för sin roman Wuthering Heights el. Svindlande höjder, men fick inte veta vidden av framgången eftersom hon drog på sig en en förkylning på sin brors begravning och dog i följderna. Musiken har en engelsk folkmusik-influens i botten, men innehåller mycket mer än så. Lyssna och upptäck!<br/><br/>Att tonsätta en författare och poet av Emily Brontës kaliber och status är naturligtvis en grannlaga uppgift. Det gäller att närma sig texterna med en väl avvägd blandning av respekt och...respektlöshet. Precis den balansen har Sofie Livebrant hittat. Grundtonen är hämtade från den pastorala engelska folkmusiken som man kan tänka sig spelades kring hedarna runt Haworth. Men det handlar inte på något sätt om traditionell folkmusik, snarare är musiken inspirerad av folkrock-ikoner som Nick Drake, Pentangle och Sandy Denny. Sedan tar vi en sväng om Kalifornien och låter Joni Mitchell få färga musiken innan den till slut hamnar i Sverige idag. Sofie tillsammans med den briljante producenten och musikern Johan Lindström utifrån alla influenser och ingredienser skapat en alldeles egen musikform där folkmusik möter rock, där folkrock möter jazz. Där genre-gränser suddas ut och till slut blir helt ointressanta. Tonsättningarna matchar subtilt Brontës dikter och oavsett om man fokuserar på poesin eller musiken, rymmer Weep The Time Away så mycket substans, så många nyanser. Helt enkelt en platta man kan återvända till, gång på gång.<br/><br/>Musikgäster på Weep The Time Away är Dan Berglund, Konrad Agnas, Hal Parfitt-Murray, Amanda Oskarson, Sonja Agnelid, samt Georgiska sångare ur Ensemble Basiani, Zurab Tskrialashvili och Paata Tsetskhladze Paatananu.<br/><br/>Sofie Livebrant, född i Stockholm, har sedan nio års ålder spelat piano och gjort sånger. Hon har tonsatt texter av Dan Andersson, Emily Dickinson, Sylvia Plath, Charles Baudelaire och många andra. Hon vill bli kallad "kompostör". Hon menar att musiken "komposteras" i henne, hon hör musik som går in i henne och som sen blir till ny musik, nya blommor. Hon ser sig som en länk i en lång kedja av sångare och kompositörer som fångar "tidens sjungande".<br/><br/>En stor inspirationskälla är samarbetet med Sofia Karlsson. De möttes på Kungliga Musikhögskolan. Sofia sjunger och har spelat in många av Sofies sånger, till exempel Dan Andersson-tonsättningarna Du liv, Milrök och Vaggvisa. Sofie har turnerat land och rike runt som gästartist och musiker med Sofia.<br/><br/>Första soloplattan "From here to here" som släpptes 2010 och två år senare kom "Emily and I" (med tonsättningar av Emily Dickinsons poem. Därefter har det blivit ytterligare tre album i eget namn. Samtliga med den gemensamma nämnaren att Sofie ständigt är i musikalisk utveckling, nyfiken och sökande efter influenser och idéer att integrera i sin egen musikvärld.

På 'Popular Mechanics' gör Sam Outlaw ett avsteg från sin country-klingande stilen på 'Angeleno' (2015) och 'Tenderheart' (2017) och i stället närmar han sig sina hjältar från 80-talet, Kenny Loggins, Cyndi Lauper och Tom Petty.<br/><br/>Sam Outlaws musik på de tidigare plattorna var i grund och botten starka, catchy poplåtar klädda i countryskrud. På 'Popular Mechanics' fortsätter han göra starka, catchy poplåtar, men soundet är ett annat.<br/><br/>"Up until now, the music I've made really only shows one side of myself, but I put my whole heart on the line with 'Popular Mechanics,'" säger Outlaw. "I hope listeners will approach this album with open minds because creative expression is, after all, the shared celebration of the creative spirit that lives inside every one of us."

Trapper Schoepp: Siren Songs [Vinyl LP]