Mona G firar i år 50 år som artist och vad passar då inte bättre än att hon släpper ett nytt album!
Mona har återigen sneglat mot Nashville och har spelat in plattan med några av de bästa studiomusiker världens musikhuvudstad har att erbjuda. Låtarna på plattan är en blandning av gamla godingar som Mona skrivit till andra band och som hon valt att göra själv och en del nyskrivet material.

Mona själv är lyrisk:
- Tänk att få göra en sådan här skiva efter en femtioårig karriär och att få ta hjälp av dessa fantastiska musiker som färgat låtarna till något fantastisk, säger Mona.

Vi kan bara hålla med. Det här är Monas absolut starkaste album hittills i den långa karriären!

Mona Gustafson firar 50-årsjubel som artist i år. Vilken musikalisk resa. Via Lill-Nickes i Halmstad, sin fars band Curt Jürgens, Leif Bloms orkester i Växjö, egna bandet Mona G´s till dagens hyllade soloartist inom svensk country. Detta jubelår släpper Mona ett album där musikerna sitter i Nashville under överseende av producent Dan Drilling och sedan läggs sången på i Sverige. Svensk producent Dennis Lagerkvist. Resultatet är fint. Innerlighet och känsla både från Nashville och Växjö, så att säga.
Förutom två covers är det enbart Monalåtar på plattan. Gammalt i nya versioner blandas med relativt nytt. Texter ur hennes egen dagbok. Om livet och drömmar, sorg och kärlek. Mycket sorgset ibland men även spår med positiva känslor. Själv gillar jag Ensam med dej bäst. Liksom Gotta travel on och Tiger by the tail. Men Mona känns alltid äkta och uppriktig. Det ska komma en morgon, Då var himlen lite närmre eller Jag ska inte räkna tårarna. Det är äkta känslor det.
Måste också i dessa digitala tider sätta plus för ett snyggt och genomarbetat CD-album. Bilder, text, layout. Till och med omslagsbilen är rosa. Snyggt jobbat Hans Persson och Joakim Ekelund.

Lasse Gurell, Får Jag Lov Lasse Gurell recenserar nya skivor i tidningen Får Jag Lov. Han har i 50 år jobbat för Sveriges Radio och bland annat varit producent för Svensktoppen.