Karin Boye

<i>Då han såg, att karlarna vid maskinerna inte hade lagt märke till honom &ndash; steg kunde man ju inte höra i vinet från sågklingorna &ndash; böjde han sig ner och grävde i en av spånhögarna, tog upp en handfull av de lövtunna trästrimlorna och kramade dem smeksamt mellan fingrarna. Han blev tung i bröstet av det där tjocka som kallas längtan, och han visste mycket väl vad det var han längtade efter.</i><br/><br/>Karl-Gunnar älskar trä. Han älskar hur det luktar, hur mjukt spånet känns under fötterna, hur snälla alla som jobbar i verkstaden är mot honom. Dessutom vantrivs han i skolan, han tycker det är svårt och jobbigt och inte alls lika rofyllt som det verkar vara i snickarnas verkstad. Men Karl-Gunnar har en familj med mycket pengar och höga förväntningar, och hans pappa vill minsann inte ha en snickare till son. <br/><br/>Min son blir inte snickare är en berättelse om uppväxt och identitet, om att vilja gå sin egen väg i en värld som redan bestämt vem man ska vara.