Samhälle & Politik

"J&auml;mf&ouml;rt med Skandiamannen och Christer Pettersson s&aring; vill jag nog p&aring;st&aring; att han &auml;r den mest troliga."<br/><em>Leif GW Persson om Christer A, i SVT:s Veckan</em><br/><br/>"Det gl&ouml;der om Jon Jord&aring;s slagkraftiga bok om Palmemordet"<br/><em>Dagens Nyheter</em> <br/><br/><em>"</em>Sylvasst och trov&auml;rdigt om mordet p&aring; Palme"<br/><em>Aftonbladet</em> <br/><br/>"Jord&aring;s har skrivit en bok jag l&auml;nge saknat."<br/><em>Fredrik Sj&ouml;berg, Svenska Dagbladet</em> <br/><br/>&rdquo;Det &auml;r en vederh&auml;ftig bok &hellip; nyanserad &hellip; l&auml;sv&auml;rd.&rdquo;<br/><em><span style="font-size: 1.125rem;">Hans Gunnar Axberger i F&ouml;rmiddag med P1 om Den sista boken om mordet p&aring; Olof Palme</span></em> <br/><br/><span class="rounded-sm px-0.5 bg-sky.6">"<em>Den sista boken om mordet p&aring; Olof Palme</em></span>&auml;r en v&auml;lskriven, l&auml;sv&auml;rd och f&ouml;red&ouml;mligt kortfattad genomg&aring;ng av utredningsmaterialet."<br/><em>Nerikes Allehanda</em><br/><br/><span style="font-size: 1.125rem;">Efter det f&ouml;rbryllande utpekandet av Skandia-mannen &aring;r 2020 b&ouml;rjade Jon Jord&aring;s, dokument&auml;rchef och producent bakom n&aring;gra av Sveriges mest lyssnade true crime-poddar, att gr&auml;va i mordet p&aring; Olof Palme.</span> <br/><br/>Ur alla tusentals dokument som gjordes tillg&auml;ngliga n&auml;r utredningen lades ner framtr&auml;dde en ny person ur skuggorna: enst&ouml;ringen som bodde p&aring; promenad-avst&aring;nd fr&aring;n biografen Grand, och var &auml;gare till en Magnum-revolver. Mannen hade tappats bort i utredningen flera g&aring;nger, visade sig p&aring; punkt efter punkt st&auml;mma in p&aring; FBI:s g&auml;rningsmannaprofil och var i perioder polisens hetaste sp&aring;r. Trots detta &auml;r han i princip ok&auml;nd f&ouml;r allm&auml;nheten. <br/><br/><em>Den sista boken om mordet p&aring; Olof Palme </em>g&aring;r igenom utredningen, fr&aring;n b&ouml;rjan till slut, och kastar ett nytt ljus &ouml;ver natten d&aring; Sveriges statsminister m&ouml;rdades. <br/><br/>Jon Jord&aring;s &auml;r dokument&auml;rchef p&aring; produktionsbolaget Filt. Han har bevakat ett stort antal olika kriminalfall som journalist och bland annat jobbat med prisbel&ouml;nta P3 Dokument&auml;r om Palmeutredningen inifr&aring;n. <br/><br/>"<em>Den sista boken om mordet p&aring; Olof Palme</em> &auml;r en v&auml;lskriven, l&auml;sv&auml;rd och f&ouml;red&ouml;mligt kortfattad genomg&aring;ng av utredningsmaterialet."<br/><em>Sk&aring;nska Dagbladet</em>

Nej! Den växande populismen är ingen gåta. Högerpopulismen är precis det som världens alla marknadsliberaler bett om när de vägrat se konsekvenserna av ökad ojämlikhet och otrygghet. <em>Populistiska manifestet</em> är en stridsskrift som slår åt alla håll: Mot borgerlig självgodhet men också mot vänsterns brist på folklighet. <br/><br/>Ja! Populistiska manifestet slaktar högerpopulismen men ropar samtidigt efter en mobiliserande vänsterpopulism. Både socialdemokratin och vänstern växte fram som brutala sanningssägare. Deras vrede, visioner och vassa kritik av makten gick hem i breda folklager och kom att förändra samhället i grunden. Så varför vågar dagens vänster inte vara populister? <br/><br/>I <em>Populistiska manifestet</em> skriver Åsa Linderborg och Göran Greider ett försvar för populismen som politisk strategi. De visar att populism är mycket mer än bara ett tillhygge i en politisk debatt. I en tid då miljardärer och affärsmän framställer sig som underdogs och sanningssägare, borde inte vänstern ha ett bättre utgångsläge att tala för folket? <br/><br/>Med hjälp av 151 teser skildrar de populismens historia och nutid, från 1900-talets agitatorer till de moderna vänsterrörelser som just nu växer fram i Europa. I själva verket, visar de, har vänstern mycket att vinna på att vara just populistisk. <br/><br/> <blockquote> <br/><br/>En bok att stångas med ... Framför allt är den välargumenterad, och jag uppskattar den härliga dynamiken mellan Linderborgs rigida resonemang och Greiders finurliga enradingar. Och som lättfattlig sammanfattning av de senaste årens vänstertänkande kring hur högerpopulismen ska tacklas är den oumbärlig. <br/><br/>Leonidas Aretakis, Dagens Nyheter <br/><br/>En bok som ingjuter hopp &hellip; Populistiska manifestet kommer att fungera bra som välbehövlig inspiration och eld i baken för många ett valår som detta. <br/><br/>Vesna Prekopic, Sydsvenskan <br/><br/>Göran Greider och Åsa Linderborg har misslyckats. De är alldeles för kloka, ärliga och nyanserade för att bli svartvita populister &hellip; Populistiska manifestet är en bråkig, brokig och passionerad argumentation. Allt kan man inte hålla med om, men den väcker tankar. Den har dessutom den ingrediens som populister måste ha: Passion. <br/><br/>Lars Böhlin, Västerbottens-Kuriren <br/><br/>Som ett rött utropstecken i valrörelsen kommer Populistiska manifestet av Göran Greider och Åsa Linderborg. Två starka politiska profiler som vågar mana till klasskamp. <br/><br/>Anton Juggas, Arbetarbladet <br/><br/>151 korta, välunderbyggda och välformulerade teser &hellip; Boken är ett basebollträ svingat i full kraft med &rsquo;klass&rsquo; skrivet i röda bokstäver på båda sidor &hellip; Nej. Det Populistiska manifestets styrka är inte visionerna. Styrkan ligger i dialogen den med sina 151 teser för med läsaren. Tankarna den väcker. Min version är nedklottrad med utropstecken, frågetecken, bifall och mothugg. Det är en spänstig, oresonlig skrift av två vänsterintellektuella som verkligen funnit varandra i detta samarbete. De vet och vill något. På riktigt. Boken blir därför ett välkommet bidrag till en framtida arbetarrörelse som har mycket att vinna och mycket att förlora. <br/><br/>Björn Werner, Aftonbladet <br/><br/>Vasst och uppfriskande <br/><br/>Björn Sandmark, Dala-Demokraten <br/><br/>Ett bättre försvar för den liberala demokratin och yttrandefriheten än någon liberal formulerat. <br/><br/>Karin Pihl, Göteborgs-Posten </blockquote>

I maj 2011 tar två dussin Navy SEAL-soldater sig in i Usama bin Ladins hemliga bostad i Pakistan. Efter den dramatiska operationen var det endast ett namn som offentliggjordes: Cairo, en belgisk malinois och militär tjänstehund. Det här är berättelsen om Cairo och hans hundförare Chesney, en SEAL team-soldat vars liv kom att bli sammanflätat med Cairos. <br/><br/>År 2008 gick Chesney med i The SEAL Canine Program. Han och Cairo började då  att arbeta tillsammans och lära sig att lita blint på varandra under hundratals kritiska uppdrag i kriget mot terrorismen. Men plötsligt, år 2011, kom samtalet: Hämta hunden och ta dig till Virginia. Nu. <br/><br/>Vad som sedan följde var flera veckors intensiv träning inför ett hemligt uppdrag. Det uppdagades snart att det inte handlade om ett vanligt militärt uppdrag. Under Operation Neptune Spear var Cairo en av de första på plats i Pakistan och en viktig del i den militärinsats som resulterade i Usama bin Ladins död.<br/><br/>Då Cairo fick sin roll som tillförlitlig reservhund, återgick Chesney till sin tjänst som DEVGRU-operatör. Men 2013 gav en granatexplosion Chesney en hjärnskada samt posttraumatiskt stressyndrom. Efter månader av smärta, behandlingar och psykisk ohälsa var det bara Cairo som, än en gång, kunde rädda Chesneys liv. 

En historisk översikt över djurrättsrörelsen. Detta är den första boken i sitt slag i Sverige. Ett debatterat och brännbart ämne - djurens rätt i samhället. Denna bok gör en ideologisk djupdykning och prövar ståndpunkter hos både djurrättsrörelsen och socialistiska ideologier. Dessutom är det en intervjubok där många olika röster får komma till tals, både självständigt och i samtal med varandra. <br/><br/>Fotot på bokens omslag är från Varaslätten 2000. Det är Jenny Runa, djurrättsaktivist och socialist från Sundsvall, som lyfter en höna ur en hönsbur. Gruppen Räddningstjänsten Aktion 3 för bort 36 hönor och placerar ut dessa i nya hem. <br/><br/>Brian Palmer, vid Harvard University har läst boken och tycker så här: "Toivo Jokkala och Pelle Strindlund har med noggrannhet och uppslagsrikedom utfört ett pionjärarbete som kommer att finna läsare bland alla som är intresserade av vår tids radikala politiska rörelser." <br/><br/>Bokens förord är skrivet av <b>Göran Greider</b>: "... var och en som är besjälad av arbetarrörelsens grundläggande idéer kommer, efter att ha läst denna bok, att bli tvungen att reflektera och tänka nytt kring sitt engagemang." "Ty om vi utgår från att djur är kännande varelser med förmåga att lida och uppleva lust, går det inte att bortse från att de kan tillskrivas rättigheter." <br/><br/>Författarpresentationer - <b>Toivo Jokkala</b>: Är för tillfället sysselsatt med samhällstidskriften Syre och sitter i kursledningen för miljökursen Världens Eko vid Stockholms universitet. Har även varit engagerad i Forskare och studenter mot djurförtryck och suttit i styrelsen för studieförbundet Folkuniversitetet i Stockhom. Studerar nu kriminologi. <br/><br/><b>Pelle Strindlund</b>: Är aktiv i djurrättsorganisationen Räddningstjänsten. Avtjänade hösten 2002 och vintern 2003 ett fängelsestraff för att ha avrustat slakteriutrustning på Skövde slakteri AB. Studerar nu religionsvetenskap vid Göteborgs universitet.

När den brittiska producenten Peter Pomerantsev kastar sig in i den växande ryska TV-industrin, får han möjlighet att syna det korrupta landet in i minsta skrymsle och skitigaste vrå. Han släpps in i rökiga mötesrum och får träffa de propagandaguruer som styr det ryska mediemaskineriet, han besöker serbiska maffiastäder och de fina salonger där Londons och USA:s internationella ekonomiska elit befinner sig. <br/><br/>Till en början låter han sig svepas med in i denna spännande värld av nya pengar och ny makt, lockad av de många festerna och de spektakulära personligheter vi får möta i hans essäer professionella lönnmördare med konstnärssjälar, suicidala supermodeller och Hells Angels-medlemmar som ser sig som heliga krigare. Alltmedan Putins regim blir mer och mer aggressiv, dras Peter Pomerantsev djupare in i ett system som snart ska visa sig från sin värsta sida. <br/> <br/><br/><i>Ingenting är sant och allting är möjligt</i> är en blandning av reportage och memoar där vi får följa Peter Pomerantsev i hans försök att navigera i den dokusåpa som är Ryssland. Ett land som enligt Peter Pomerantsev är en form av postmodern diktatur, som använder ett demokratiskt språkbruk och demokratiska institutioner för att tillskansa sig mer makt och resa sig mot väst.

"Underhållande, men också sakligt".  Jan Henricson, Svensk Jakt<br/><br/>"Miljardären i skottlinjen påminner om hur liten och maktlös människan är när myndigheter gör fel. Det är en bok som engagerar och lämnar läsaren med frågor om rättssäkerhet, makt och tilliten till myndigheter. Det är därför inte bara en bok för de som värnar rättssäkerhet och individens rättigheter, utan också för de som tror att vårt rättsväsende är felfritt." Per-Ola Olsson/SNB<br/><br/><br/><br/>KAN VILJAN ATT sätta dit en miljardär vara så stark att rättvisan sätts ur spel? Affärsmannen Karl Hedin satt inlåst i en månad och jagades av åklagare i tre år misstänkt för att ha tjuvjagat varg. Bevisen? Ett dumt skämt och ett vittne som ljög. Den dödade vargen? Inte ett spår. <br/><br/><i>Miljardären i skottlinjen </i>berättar en historia om hemlig avlyssning, girighet, hot och hämnd. Och om ett rättsväsende som fifflade med bevis och bröt mot sina egna regler.   <br/><br/>"För Karl Hedin började fredagen den 26 oktober 2018 som en vanlig dag. Han vaknade vid sjutiden. Efter att ha duschat och ätit frukost satte han sig vid datorn. Ett antal timmar senare satt han i en civil polisbil på väg till Kronobergshäktet i Stockholm. Bilen kördes långt över tillåten hastighet men utan sirener."   <br/><br/>THÉRÈSE JUEL ÄR frilansjournalist och författare. Sedan 2005 har hon fördjupat sig i fall med oskyldigt dömda i Sverige. Hon har utbildat sig i juridik, varit styrelseledamot i Stiftelsen Rättsstatens Vänner och arbetat som utredare på en advokatbyrå. Tidigare utgivna böcker: Fällda för sexövergrepp om rättsfall i Sverige (ICA bokförlag 2010) Dömda om rättssäkerheten i Sverige (Blue Publishing 2019)

Någonting är allvarligt fel med det svenska pen­sionssystemet. Ett system som innebär: <br/><br/>Att hundratusentals pensionärer idag ham­nar under EU:s fattigdomsgräns. <br/><br/>Att pensionen blir mindre, ju längre du lever. Att många som arbetat heltid hela livet inte får högre pension än de som inte arbetat alls. <br/><br/>Att alla risker vältrats över på pensionä­­rer­na som vid behov får se sina pensioner sänkas auto­ma­tiskt. <br/><br/>Att alla viktiga beslut om pensionerna fattas bakom lyckta dörrar i små slutna grupper. <br/><br/>I Blåsningen skildrar Inga-Lisa Sangregorio personligt och ­inträngande hur det har kunnat gå så illa med vårt pensionssystem, som tidigare beskri­vits som ­juvelen i kronan vad gäller ­sociala reformverk. <br/><br/>Inga-Lisa Sangregorio är frilans­­journalist och författare. Hon har tidigare bl.a. utgivit Den sista friheten: Om rätten till vår död (Fri Tanke 2016). <br/><br/>UR BOKEN <br/><br/>Jag vill skriva den här boken för att jag är så arg att jag måste dela min ilska med andra. När jag försöker bena ut vilka de viktigaste orsakerna till denna ilska är hittar jag en hel drös giltiga skäl. Här är de tre viktigaste: Det är en skam att så många gamla måste tillbringa sina sista år i fattigdom, detta i ett rikt land som Sverige där stora delar av befolkningen har kunnat se sina real­inkomster öka osannolikt mycket de senaste decennierna. Det är en skam att ha lurat människor att tro att många års arbete skulle leda till en hygglig pension och sedan bryta mot det som med all rätt uppfattades som ett avtal mellan individen och samhället. Att på detta sätt bryta mot samhällskontraktet riskerar att rasera den tilltro till samhället som varit en så viktig del av svenskheten. Men det jag har allra svårast att förlåta är den enorma folk­fördumningskampanj som varit och är en bärande del av det nya pensionssystemet. Inga-Lisa Sangregorio <br/><br/>SAGT OM BOKEN <br/><br/>Med sin bok Blåsningen har Inga-Lisa Sangregorio på ett personligt sätt visat hur pensionssystemet i praktiken gör äldre allt fattigare. Och att politikerna borde skämmas, be om ursäkt och göra om allt från grunden. Med sin orädda stridbarhet och vassa penna formulerar hon en rättmätig ilska som många känner igen sig i och också delar. - Ur motiveringen till att Inga-Lisa Sangregorio ut­sågs till Årets Senior 2019 av SPF Seniorerna. Intervjun med henne om Blåsningen är den mest lästa texten på senioren.se genom tiderna. <br/><br/>Inga-Lisa Sangregorio har som aktivist, journalist och författare med stort engagemang och skarpsinne angripit missförhållanden och samhällsorättvisor. Nu senast i boken Blåsningen har hon med lysande pedagogik visat att vårt pensionssystem är så konstruerat att arbetslivets orättvisor fortplantas och förstärks in i pensionsåldern. - Ur motiveringen till att Inga-Lisa Sangregorio tilldelades Jämlikhetsfondens hederspris 2019 <br/><br/>Det är ingen idé att kika i det färgglada kuvertet från ­Pensionsmyndigheten. Jag rekommenderar i stället en klargörande och bitsk bok i samma rävröda färg: Blåsningen. Författare är Inga-Lisa Sangregorio, frilansjour­nalist, före detta byrådirektör och numera 82-årig pensio­när. Hon är arg. Det blir man lätt när bedrägerier uppdagas. - Mikael Nyberg i Aftonbladet <br/><br/>Sangregorios bok är intressant och välskriven med sin blandning av personliga erfarenheter och en omfattande genomgång av tankarna bakom pensionssystemen och de beslut som tagits. Jag sträckläste den och förskräcktes över hur man kan utforma ett pensionssystem som kommer att göra merparten av befolkningen till fattigpensionärer. Målsättningen REJÄL PENSION på SAP:s affisch från ATP-omröstningen är sedan länge glömd och begraven. Nu gäller i stället Ty jag säger eder: åt hwar och en som har skall warda gifwet, men från den som icke har skall tagas äfwen det han har (Lukas 19:26). - Henrik Linde på lindelof.nu <br/><br/>Det är i rapporterna från politikens innersta rum som Sangregorios bok är som mest fascinerande och upprörande. Sangregorio återberättar hur det nya pensionssystemet mejs­lades fram i en extremt sluten, nästan bunkerliknande miljö, med 1990-talets finanskris klösande utanför. Lanseringen av det nya pensionssystemet blev en massiv för­dumningskampanj, menar hon, där medierna, och framför allt public service, gjorde drängtjänst åt politiken i stället för att på allvar granska och ifrågasätta. Pensionssystemet är komplext och för de flesta av oss omöj­ligt att i detalj begripa. Men Inga-Lisa Sangregorios gastkramande berättelse bärs inte av enskilda sifferexer­ciser utan av förmågan att koppla både människan och hennes plånbok till politikens sällan skildrade vardagsarbete. - Gunilla Kindstrand i Svenska Dagbladet <br/><br/>"Rappt skriven och angelägen! Boken är en rasande uppgörelse med dagens offentliga pensionssystem, det som ersatte det gamla ATP-systemet juvelen i kronan i det socialdemokratiska folkhemsbygget." - Jan Hagberg, tidigare ordförande i Svenska Aktuarie­föreningen, på Global Politics <br/><br/>"Inga-Lisa Sangregorio har med Blåsningen skrivit en knivskarp analys som blir till en svidande vidräkning med de an­svariga politikernas ljuskygga konsensus i denna pensionsfråga. [Hon] lyckas med skicklighet gå ner i invecklade pengaförvecklingar, procentsatser, fonders betydelse och bostads­tilläggs- och bidragsfrågans vikt såväl som att hon med verbalt välriktade slag slår undan de floskler som garnerat anrättningen. Hon blottlägger hur pensionssystemet egent­ligen fungerar och hur det bäddats in i verbal bomull genom den metod myndigheten använder för att ge det förrädiska systemet trovärdighet och dölja det grundläggande ärendet. - Benny Holmberg i Tidningen Kulturen <br/><br/>Inga-Lisa Sangregorio är en kunnig, engagerad och skicklig skribent som pedagogiskt och humoristiskt beskriver alla de märkliga effekter och orättvisor som det nya pensionssystemet fört med sig. - Ina Blomster i Feministiskt Perspektiv <br/><br/>Sangregorios utmärkta bok [hon] tar sig an uppgiften med yttersta noggrannhet. Jag tänker mig henne som den perfekte medborgaren. Hon lusläser sina orange pensionskuvert, tar del av rapporterna, följer debatterna, går på seminarierna, sätter sig in i forskningen och låter sig inte passiviseras av det snorhala språket i de glansiga informationsbroschyrerna. <br/><br/>Någon gång emellanåt, när absurditeten blir omöjlig att härbärgera, träder hon själv in i debatten med tidningsartiklar och Facebookinlägg. På detta sätt har hon gett sig själv en lång historia i pensionssystemets skugga som ger boken liv och nerv. En särskild styrka är att hon utgår från det självupplevda, hur pensionssystemet påverkar både henne själv och vänkretsen. <br/><br/>Hon nöjer sig inte med politikernas och forskarnas medeltal, genomsnitt, komparationer och approximationer. I stället sätter hon oförskräckt fingret på varje siffra , som hon citerar Bertolt Brecht, och frågar sig: Hur kom den dit? - Urban Lundberg i Respons