Serier & Humor

<b>Finnkampen</b> är sverigefinnarnas historia i serieformat. Skratt och tårar, tango och hiphop, skogsfinska trollformler och självförsvarsgarden. Här tecknas tiden som östra rikshalvan och en del av Sverige, via skallmätningar och arbetskraftsinvandring till dagens nya kulturella våg och officiella erkännande. <br/><br/>Samtidigt är det en stark, personlig berättelse om att gå från skam till stolthet och självrespekt. <b>Finnkampen</b> vänder sig till både sverigefinnar och majoritetsbefolkning och ger på ett fängslande, humoristiskt och lättillgängligt sätt en ny förståelse för en av Sveriges fem nationella minoriteter. <br/><br/><b>Ali Jonasson</b> är en mångårig minoritetskämpe och har bland annat formgivit den sverigefinska flaggan. <b>Mats Kejonen</b> är serietecknare.

<p><b>En hel bok bara om pinnar? Ja, absolut!</b> </p><p>Och nej, inte alls. För det här är inte bara en bok om pinnar det är en <i>pinncyklopedi.</i></p><p>Här ryms allt från pinnens historia, dess betydelse för människan och kriterier för en riktigt bra pinne, till pinnrecept, pinncitat och inte minst det hierarkiska pinnträdet, en i princip helt vetenskaplig kategorisering av olika slags pinnar.</p><p>Författaren, kreatören och den svenska pinnrörelsens moder <b>Miranda Sherman</b> bjuder på en skog av vackra fakta, foton och egna illustrationer. I en hybrid av humor och allvar bevisar hon att det stora i livet kan bo i det enkla. Är det kanske rentav så, att livet på en pinne de facto kräver en pinne? </p><p>Hur det än är, vill du bara förstrött bläddra genom bokens bilder så är det också okej. Som författaren själv har för vana att säga: "En pinne i handen och en pinne i hjärtat men inte i röven". </p><p><i><b>Ett ovanligt pinntressant förord av David Sundin!</b></i></p>

Det första Tintinalbumet - nu i färg!<br/><br/>Tintins första äventyr började publiceras i januari 1929. Föga anade den 21-årige tecknaren Hergé att han hade skapat en universell och tidlös hjälte full av entusiastisk energi och nyfikenhet. De berömda golfbyxorna var på plats från första början, och redan efter bara några sidor fick Tintin sin karakteristiska hårtofs tack vare en kraftfull rivstart i en stulen tysk polisbil. <br/><br/><i>Tintin i Sovjet </i>trycktes i svartvitt och publicerades först som följetong i en veckotidning innan det senare gavs ut i album. Hergé kom sig aldrig för att teckna om äventyret. Först 2017 gavs albumet ut i färg på franska, i en utgåva som nu för första gången ges ut på svenska. Denna färglagda version av Tintins rafflande reportageresa till bolsjevikernas Sovjet överraskar med en både nyvunnen och modern läsbarhet.

Med äventyren <i>Den försvunne ryttaren, I Navajos spår</i> och <i>Mannen med silverstjärnan.</i><br/> Blueberry är en av de fransk-belgiska seriernas stora klassiker, som nu utges i en efterlängtad svensk samlingsutgåva i nio delar. Handlingen utspelar sig strax efter det amerikanska inbördeskriget och skildrar kavallerilöjtnant Mike &quot;Blueberry&quot; Donovans öden och äventyr i Vilda Västern.<br/><br/> Blueberry skapades av manusförfattaren Jean-Michel Charlier och tecknaren Jean &quot;Moebius&quot; Giraud och debuterade 1963 i den franska serietidningen <i>Pilote</i>. Efter Charliers död 1990 fortsatte Giraud serien på egen hand. Det sista albumet i serien gavs ut 2005. Blueberrys äventyr omfattar totalt 28 album, vara tio inte tidigare har publicerats i bokform på svenska, däribland två av äventyren i denna volym.

På en ranglig båt över floden Styx berättar Linda för körkarlen om sin pappa, som ligger i liksvepning i båten.   <br/><br/><i>Han var min bästa vän, ibland var han min värsta vän med När jag var i tonåren tänkte jag ibland på att förgifta honom Att någon av oss måste försvinna.. som att vi inte båda fick plats.  </i> <br/><br/>2020 diagnosticeras konstnären och serieskaparen Linda Spåmans pappa Walter med sjukdomen ALS. En drastisk, fantastisk och relativt självupptagen man, som omedelbart beslutar sig för att ta sitt eget liv. Frågan är bara hur det ska gå till? Linda Spåman bestämmer sig för att vara med honom varje dag det sista året. Hon döstädar, uppfyller hans sista önskningar (vilket visar sig vara många), lyssnar på hans utbrott och på de inställsamma stödgrupper som mest vill prata om tacksamhet över livet och hur bra det är med ljudböcker.   <br/><br/><i>Ett år av apokalyptiskt tänkande</i> är en mörk komedi, en tragikomisk feelbad som i expressiva bilder pratar om döden, livet, kärlek och såriga relationer. Men framför allt handlar den om att själv få välja hur livet ska sluta.  <br/><br/><i>Sammantaget blir det en slående historia. Spåman har en säregen, färgstark och uttrycksfull stil som passar båda de två olika berättarmässiga planen i denna realistiska och allegoriska berättelse. De till synes snabba, skissartade teckningarna av pappan lämnar till exempel mycket till fantasin att fylla i, vilket gör att hans förfall känns än mer skrämmande.</i> Fredrik Strömberg SvD<br/><i></i><br/><br/><i>Spåman har en säregen, skissartad, färgstark och uttrycksfull stil som passar berättelsen perfekt. Detta är utan tvekan Spåmans bästa bok hitintills; personlig, konstnärlig och drabbande. Helhetsbetyg: 5.</i> BTJ<br/><br/><i>Spåmans stora tillgång är hur hon bara dönar rätt in i det jobbiga och obehagliga utan att bli sentimental. Och så hennes krassa humor såklart.</i> Jenny Högström, GP<br/><br/><i>Det här är en bok som jag varmt vill rekommendera alla att läsa. Linda Spåmans mod och konstnärskap ger oss möjligheten att förstå mer om livets existentiella frågor och om förlust och sorg. Jag vill även rekommendera den till yrkesverksamma hälso- och sjukvårdskuratorer, sjuksköterskor, psykologer och läkare men även till studenter i den högre utbildningen på högskolor och universitet.</i> Jörgen Lundälv, Socialpolitik.

En stilla septembermorgon 1999 hittas tre män mördade i ett naturområde i utkanten av skånska Klippan. Det är två pensionärer, Gert och Stig, samt Stigs son Christer. De har alla tre har skjutits på nära håll. Några dagar därefter grips den lokale musikentreprenören Ricard och döms senare mot sitt nekande för morden.  <br/><br/>I denna dokumentära serieroman <i>Tre män funna mördade i Klippan</i> berättar deras närstående om livet före och efter det som hände. Om hur det är att leva med detta nu närmare 25 år senare. Det är en bok om kärlek, förtvivlan, hat, sorg och att leva vidare.   <br/><br/>Helene, som precis planerat bröllop med Christer berättar om deras uppväxt och liv tillsammans, och hur hon föll i djup depression efter mordet. Den snart 80-åriga Josefa var i Brasilien för att köpa hus åt sig och sin sambo när hon fick ett telefonsamtal om att han blivit mördad. Ricards syster beskriver hur det kändes att se sin bror på löpsedlar som misstänkt för ett trippelmord. Och Ricard själv berättar varför han 13 år efter domen till slut erkände allt, och hur det är att leva med trippelmord på sitt samvete.   <br/><br/>Max Hebert och Steve Nyberg har intervjuat anhöriga, gamla kollegor och barndomsvänner, en polis, en domare, en präst och mördaren själv. De väver samman deras skilda och ibland motstridiga berättelser. Det är en bok som gör nedslag i Helsingborgs fattigkvarter på 40-talet, FN-tjänstgöringar i Palestina och Filippinerna på 70-talet, Los Angeles på 80-talet och bland hårdrockare och knegare på skånska landsbygden under 90-talet, fram till det ofattbara trippelmordet.

Mumintrollens eskapader fortsätter! <br/><br/>I denna andra del av den klassiska seriesamlingen ingår Den farliga vintern, Låtsaslek, Mumin bygger ett hus och Vi börjar ett nytt liv, som Tove Jansson skapade åren 1955 56. Här får familjen med varierande framgång utöva vintersporter, och Fru Filifjonk flyttar in i grannhuset. Det bråkas om husbygge varpå Muminpappan, påhejad av Stinky, vill tillbaka till naturen och bosätter sig i sitt klätterträd. "Hur gör man för att föra ett fritt liv?" frågar sig Mumintrollet, och beslutar sig för att leva vildare än någon av de andra. <br/><br/>I den här nyutgåvan återgår vi till originaltext och ursprungliga bilder. Den svenska texten härstammar från den första svenska bokutgåvan och bilderna är de engelska original som Tove Jansson tecknade för brittiska Associated Newspapers i början av femtiotalet. Serien om Mumintrollet började ingå i Evening News 1954, och publicerades snart i över 40 tidningar världen över. Som mest hade serien hisnande 20 miljoner läsare dagligen.