<p>... det är början på en hejdlös, oemotståndlig historia med en rad särpräglade personligheter som lever efter mottot "Överrösta sorgen med livsglädje". Ingalill Mosander, Aftonbladet </p><p>Samtidsporträtten av den frenetiskt resultatinriktade maken Magnus och hans motsträviga fru är så träffsäkra att jag fnissar mig igenom första kapitlet ... Det är nionde boken av Emma Hamberg, och hon skriver bra, med stora doser humor och känsla för såväl miljöskildring och dialog. (Och ostar. Man blir väldigt sugen på ost.) Lotta Olsson, Dagens Nyheter</p><p>Alla människor kan tydligen delas in i färggrupper efter personlighetstyp numera. Min färggrupp är genomskinlig.   </p><p>Agneta är fyrtionio år och har bleknat in i tapeten. De utflugna barnen hör bara av sig när de vill att hon ska swisha pengar, och arbetskamraterna har absolut noll intresse för vad Agneta gör, tycker eller vill. </p><p>Hennes man Magnus, fågelskådare och frisksportare, anser att din kropp är ditt tempel och att templet inte ska besudlas med till exempel rödvin eller aprikosmarmelad. Nej, granatäppelkärnor och quinoa är det som gäller. Lyckligtvis finns ett utrymme bakom frysen i källaren där Agneta kan ha sin marmelad. Att ligga i sängen, dricka vin i smyg och se på tv-serier där folk renoverar franska gårdar är hennes enda, hemliga njutning.   </p><p>Men när Agneta får syn på en radannons i tidningen vaknar något inom henne.   </p><p>Äldre pojke behöva hjälp. Nu. Laga mat. Städning jättestor hus. Mycket viktig varje fredagar 17.00 sitt på bar. Måste prata svenskan! Pojken bor Saint Carelle, Provence, Frankrike. Svar till bar-fabien@gmail.com   </p><p>Några dagar senare står Agneta till sin egen och alla andras förvåning på ett ödsligt torg i en liten by i Provence. Där ingenting är som i annonsen. Äventyret kan sannerligen börja.    </p><p>Je m appelle Agneta är en roman om att våga kliva ur sig själv, om att inse att livet är kort och att vi borde dansa mer på borden. En roman där Emma Hambergs karaktäristiska livsglädje och människokärlek syns på varje sida.</p><p><i>Emma Hamberg kan konsten att peppa sina läsare; hennes berättelse är livsbejakande, upplyftande och fånga-dagen i praktiken. Agneta är trovärdig som genomskinlig mamma och fru, men kanske ännu mer är hon sakta förvandlas, får konturer och vågar ta plats. Maria Näslund, Göteborgs-Posten</i></p><p>...<i>härligt livsbejakande berättelse. Hoppas vi får träffa Agneta snart igen! Eva Åström, Expressen Söndag</i></p><p><i>Emma Hamberg skriver med udd, känsla och fin humor om att våga vara sann mot sig själv... Betyg: FFFFF Femina</i></p><p><i>Je m'appelle Agneta är en fantastiskt rolig, sorglig och rebellisk feelgoodroman om att ta kontrollen över sitt liv och våga vara den man är. Den är sprängfylld med värme, känslor och dråpliga dialoger. Kulturkrockarna och känslan av att hitta hem är underbart skildrade och romankaraktärerna så kärleksfullt tecknade i all sin mänsklighet att man inte kan annat än älska dem. ... en höjdare i sin genre. Helhetsbetyg: 5. Bibliotekstjänst</i></p>

<p><b><i>"trollbindande berättelse om invånarna i byn Stjärnhov i Sörmland ... Drömmar kommer till liv och hoppets stjärna lyser klar." BTJ Helhetsbetyg: 4.</i></b> </p><p><b>Mer till salu på sörmländska landsbygden </b>  </p><p>I den lilla orten Stjärnhov finns en butik med begagnade bröllopsklänningar. Den drivs av Jeanette, 35 år och singel, och nej det dyker inte direkt upp några singelkillar där. På en middag hos en vän träffar hon däremot David. Han är allt hon drömt om, men verkar ha varit med om något förfärligt. Kanske kan hon få honom att glömma det en stund?   </p><p>Förutom butiken är det mormor Karin som håller Jeanette i Stjärnhov. Karin är dement och Jeanette besöker henne två gånger i veckan. En dag börjar mormor prata om en Gilda hon aldrig nämnt förut. Det måste ju vara Gilda Ström, som gick bort i våras, men hur kände de två varandra?   </p><p>Hösten 1957 har Karin just börjat arbeta på glassfabriken i Flen och inkvarterat sig hos sin faster Anita i Stjärnhov. En morgon när hon väntar på tåget går hon till stationskiosken och där träffar hon Gilda. Det är inte det att Gilda är någon filmstjärna, bara en vanlig tjej i en kiosklucka, och ändå är hon det vackraste Karin sett.   </p><p><b><i>Bröllop till salu </i></b>är den fristående uppföljaren till <i>Drömmar till salu</i>, där vi mötte Jeanette och Gilda som hastigast. Det är en berättelse om hopp som överlever allt, om drömmar om kärlek i en butik full av bröllopsklänningar och att träffa sin själs like och tvingas hålla det hemligt.  </p>

<p><strong>Fristående uppföljare till <em>Kallbaderskan bland fjällen</em>, som vann Årets Feelgood 2022!</strong></p><p></p><p>Livet har blivit ljusare för Helena, som tog sin tillflykt till Härjedalen när hennes liv kraschade. Nu gräddar hon våfflor i det mysiga våffelbruket om dagarna, men hon längtar efter mer. Och så får hon upp ögonen för det gamla gula huset, där Hilda - kvinnan som förr i tiden drev våffelbruket - en gång bodde. Men vem var Hilda egentligen?<br/><br/>I början av 70-talet lever Hilda och hennes man på den stora gården i Fjällnäs. Men äktenskapet är inte lyckligt, och det enda som håller Hilda vid liv är våffelgräddningen och mötet med gästerna. Det hon helst av allt vill göra är att sy.</p><p></p><p>När ett filmteam från Stockholm plötsligt dyker upp, och Hilda lär känna skådespelarna och de andra i produktionen, vänds allt upp och ner. Har Hilda det mod som krävs för att våga förändra sitt liv?<br/><br/><em>Sömmerskan och friheten</em> är en vacker feelgoodroman med sorgkant, och den fristående uppföljaren till Karin Härjegårds succé <em>Kallbaderskan bland fjällen.</em></p>

<p>*** Augustnominerad 2020 i kategorin Årets svenska skönlitterära bok ***</p> <p>"Tonsäker och originell debut."<br/><em>Svenska Dagbladet</em></p> <p>"Briljant debutbok. / / en av de mest språksäkra författare jag har stött på under senare år."<br/><em>Dagens Nyheter</em></p> <p>"Här finns en genomgående ton ett slags blandning av bitterljuv melankoli och drastisk humor som får mig att helt kapitulera."<br/><em>Tidningen Vi</em></p> <p>På vägen mellan Jokkmokk och Kåbdalis, i skuggan av den största sorgen man kan bära, börjar en sång växa fram. Inget märkvärdigt, fem strofer bara, men kvinnan som sjunger dem känner hur stegen går lättare för varje rad. Hon går söderut.</p> <p>I sin skönlitterära debut skriver Annika Norlin om en samling människor i rörelse, på skav mot tillvaron.</p> <p>Det är noveller om begär och bekräftelse, om kultfilmen Aliens vid Piteälven, om att spela i det ganska hopplösa bandet Personligt Varumärke och om att gå rakt in i natten med sikte mot Glommersträsk.</p> <p>"Novellsamlingen präglas genomgående av en språklig skaparglädje och utforskandet av tunga ämnen blandas med vardagliga observationer. Inte minst har Annika Norlin förmågan att vara rolig."<br/><em>Skånska Dagbladet</em></p> <p>"Även om flera noveller berör sorgliga ämnen är berättandet inte mörkt utan fyllt av värme. Livet är inte svartvitt, det finns så många nyanser och dem fångar Annika Norlin med fingertoppskänsla och träffsäkerhet."<br/><em>Folkbladet</em></p> <p>"Om man måste lyfta fram en enda av Annika Norlins många storheter så är det hennes förmåga att med exakthet sätta ord på vardagliga känslor och funderingar. I novellerna i debutboken visar hon det lika tydligt som i sin musik."<br/><em>Annah Björk, Bäst just nu i Svenska Dagbladet</em></p> <p>"I <em>Jag ser allt du gör</em> visar Annika Norlin att hon har ett absolut gehör gentemot omgivningen, och det är en rörande och stundtals även oväntat humoristisk upplevelse att ta del av."<br/><em>Popmani</em></p>

<p>Nu är det 70-tal. Vänstervågen från 1968 ter sig närmast som en idyll jämfört med det krig som håller på att växa fram mellan Europas säkerhetstjänster och en alltmer splittrad vänsterrörelse. Det blir bokstavligen en fråga om liv eller död.</p><p>Eric Letang arbetar på dagarna som biträdande jurist på Henning Sjöstrands famösa advokatbyrå. Men på nätterna och fritiden ingår han i en hemlig säkerhetstjänst inom den vänster som försöker organisera försvaret mot en hela tiden aggressivare statlig fiende. Hans stora kärlek Gertrude verkar som advokat i Hamburg medan klimatet hårdnar och hon får uppleva hur hennes vänner undan för undan fängslas eller dödas.</p><p>I Sverige arbetar statens hemliga agenter efter västtysk förebild för att försöka provocera fram en öppen konfrontation mellan terrorister och staten. För den motståndsrörelse där Eric Letang ingår blir det ett allt farligare spel. Samtidigt som släkten Lauritzen växer och en ny generation föds.</p><p><i><b>De som dödar drömmar sover aldrig</b></i> är den åttonde delen i serien om Det stora århundradet.</p><p><i><b>I detta politiskt laddade 1970-tal har Jan Guillou full kontroll ... Protagonisterna är mer förevändningar än riktiga personer av kött och blod, och de används, mycket skickligt måste jag säga, för att konstruera en färgrik och detaljerad bild av ett nära förflutet. Ulrika Kärnborg, Expressen </b></i></p><p><i><b> </b><b> Den ofta underskattade Guillouska blicken för detaljer ett par gylflösa byxor, en MahJongklänning, en Reanult 4, Sveavägen i mörkret får sjuttiotalet att flöda in genom samtidens persienner på ett imponerande sätt. Niklas Wahllöf, Dagens Nyheter</b></i></p><p><i><b> </b></i><i><b>Det är en spännande, skrämmande och fascinerande läsning; det handlar om hur säkerhetspolis i Västtyskland och Sverige infiltrerar vänstergrupper och solidaritetslösningar. Gunnar Wesslén, Dagens ETC</b></i></p><p><i><b></b></i></p>

<p>Första delen i en ny serie - Hemligheternas ö. Ulrica bestämmer sig för att tillbringa två sommarveckor på den idylliska ön Ven, platsen som alltid rört upp så starka känslor hos hennes mor. Med sig har hon ett gammalt vykort som hon vet kopplar ihop henne med en mörk historia på ön, nu vill hon förstå hur. Mitt emot Ulricas stuga bor Bea, vars liv helt har stannat upp. När hon på radion hör en forskare prata om att alla människor bär på tretton hemligheter, fem så hemliga att vi aldrig berättar dem för någon, undrar hon över turisten på andra sidan vägen. Är hon verkligen här för naturens skull? För båda kvinnorna har livet nyligen skakats om, men en röst från det förflutna kanske kan leda dem in på nya vägar.</p>

<p><b>»Ibland är det sorgligt när det inte blir som man tänkt sig, men ibland blir det tvärtom överraskande bra.« LOTTA OLSSON, DN</b></p><p><b>»Med perfekt gehör för Katarina läsaren tillbaka till Sverige i beredskapstid ... En roman för sträckläsning!« EXPRESSEN SÖNDAG</b></p><p><b>»Välskriven kvinnohistoria är en av mina favoritgenrer och Katarina Widholm har verkligen gjort sin research ... Jag längtar redan till nästa del!« PEKKA HEINO</b></p><p><b>Det tidigare hembiträdet Betty är nu gift med sonen i doktorsfamiljen Molander.</b> Hon har det mesta som hon kan önska sig: en rar dotter, ett vackert hem, fina kläder och ett stimulerande arbete på Småtrycksförlaget. Men hon är inte lycklig. Äktenskapet knakar i fogarna och hon oroas över makens oförmåga att handskas med pengar och alkohol. Hon grubblar också över vad som egentligen har hänt med dotterns verklige far, den judiske universitetslektorn Martin Fischer, som är spårlöst försvunnen.</p><p>I denna andra del i serien Böckerna om Betty får läsaren följa Betty från 1942 till 1944. Det är en varm roman med tidstroget språk och färgstarka detaljer. Berättelsen kretsar kring de vedermödor som mötte 1940-talets kvinnor. I Bettys fall försöker hon kombinera modersrollen med yrkesarbete. Något som visar sig inte vara helt enkelt.</p>