Musik & Konst

Varför väcker en viss bild en viss känsla? Varför kan en bild kännas kaotisk, och en annan harmonisk? Och kan en fotograf medvetet påverka hur en bild kommer att tolkas? I den här boken tar Viktor Sundberg med dig på en inspirerande fotografisk resa genom ett landskap av ljus, komposition och uttryck.

IMPRO är en handbok om improvisationsteater som teaterkonst, pedagogik och livsstil. Den är indelad i fyra delar ? »status«, »spontanitet«, »att berätta med teater« och »mask och trans«. Keith Johnstone beskriver ett stort antal användbara och stimulerande övningar och tekniker. Resultatet är en idébok som på ett fascinerande sätt utforskar den spontana kreativa processen. »IMPRO är en nyckelknippa. Och det är genialt och ickemoraliserande att beskriva det som sker inom människan som nödvändiga funktioner och försvar, och samtidigt förlösa vår kreativitet när vi öppnar med dessa nycklar.« ur Suzanne Ostens förord »Med stor respekt läser jag nu om IMPRO och förundras över hur unikt och före sin tid han lägger fram sina tankar om den skapande människans vedermödor. Han är en av få teatergurus som verkligen påverkat teatern, först i västvärlden och numera över hela klotet.« ur Martin Geijers förord? »IMPRO är en så rik och stark bok att den nästan känns outtömlig. Man kan komma tillbaka till den gång på gång och ständigt hitta nya infallsvinklar.« Kent Hägglund, kulturskribent och lektor i drama Keith Johnstone, född 1933, är en brittisk regissör, dramatiker och pedagog. Efter några år som lärare och dramatiker tog han över manusavdelningen på Royal Court Theatre i London i slutet på 1950-talet. Där kom han att spela en avgörande roll för den nya framväxande dramatiken ? som blev en viktig del av de anti-auktoritära och kreativa kulturella strömningarna som dominerade under kommande decennier. Johnstone började då också skapa en mängd olika övningar och ?games? på Royal Courts teaterstudio för att bejaka spontanitet och historieberättande improvisationer hos både dramatiker och skådespelare. På 1960-talet grundade han teatergruppen The Theatre Machine, som gav improviserade föreställningar och turnerade runtom i Europa. På 1970-talet flyttade Keith Johnstone till Kanada där han arbetade som var teater- och dramalärare på University of Calgary och grundade the Loose Moose Theatre. Johnstone har publicerat två böcker om improvisationsteater: Impro från 1979 och Impro for Storytellers från 1999. Även om hans namn främst förknippas med Teatersport är hans inflytande på dramatiker, skådespelare och pedagoger, inte minst i Sverige, närmast oöverskådligt. IMPROVISATIONSSTUDION Improvisationsstudion Förlag ger ut böcker om improvisationsteater ? både svenska och internationella i svensk översättning. Impro - improvisation and the theatre av Keith Johnstone är förlagets första publikation. Förlaget är en del av Improvisationsstudion, som ger underhållning och utbildning inom teater och improvisationsteater. Studion utgår från teaterns arbetsmetoder med skådespelarträning, sceniskt berättande och improvisationsteater.

Heavy metal märks. Och man måste lyssna på hög volym! Det menar Hartmut Rosa, tysk sociolog och hårdnackat metal-fan, som med sina teorier kring social acceleration och resonans etablerat sig som en av samtidens viktigaste tänkare. <br/><br/>Heavy metal har för länge sedan blivit medelålders, men står fortfarande stadigt i den annars så konjunkturkänsliga musikindustrin. Fansen är många och lojala. De läser smala tidskrifter, lyssnar fortfarande på hela album, köper mängder med skivor och är flitiga konsertbesökare. Många metal-fans hävdar dessutom att musiken räddat deras liv! Hur kommer det sig att denna musik kan betyda så mycket för vissa, när den av utomstående ofta uppfattas som klichéartat oljud? <br/><br/>I <i>Monstervrål och änglasång</i> använder Hartmut Rosa sin egen erfarenhet som passionerad hårdrockare. Hans livs soundtrack blir utgångspunkt när han redogör för genrens historia, hur låtarna är uppbyggda och vad som utmärker metal-kulturen bland alla änglar och demoner. Han hämtar exempel från såväl romantiken och nyare forskning som personliga berättelser om gåshudsupplevelser. Här presenteras musik inte bara heavy metal som en möjlig väg in i djup resonans och som existentiell motkraft i en alltmer stum omvärld.<br/><br/>Recensioner av den tyska utgåvan: "För metal-fans är denna bok absolut obligatorisk läsning. Inte bara för att kunna svara mer uttömmande och kompetent nästa gång frågan 'Varför lyssnar du ens på det?' dyker upp, utan också för att bättre kunna förstå sig själv och sin omgivning." <i>metal.de</i> <br/><br/>Rosa är själv tveksam till att kalla boken vetenskaplig. Men om den inte är det, hur kommer det sig att den kan bli så upplysande, inte bara om heavy metal för någon som inte kan särskilt mycket om genren, utan också om just denna samtidserfarenhet? Rosa lyckas mycket väl att belysa denna erfarenhet både existentiellt och intellektuellt just genom sin personliga historia. Ola Sigurdson, <i>Sociologisk Forskning</i><br/><br/><i></i>Mer om författaren: Hartmut Rosa, född 1965 i Lörrach, är sedan 2005 professor i allmän och teoretisk sociologi vid Friedrich Schiller-universitetet i Jena och sedan 2013 föreståndare för Max Weber Centre vid universitetet i Erfurt. Hans böcker om det moderna samhällets tidsnöd (<i>Beschleunigung</i>, 2005) och de upplevelser av alienation och förhoppningar om resonans som den innebär för människor (<i>Resonanz</i>, 2016) har fått uppmärksamhet i hela världen. 2023 erhöll Rosa det välrenommerade Gottfried Wilhelm Leibniz-priset. Han är ända sedan ungdomen ett stort heavy metal-fan och spelar keyboard i hobbyband. På svenska finns Rosas böcker <i>Acceleration, modernitet och identitet tre essäer</i> (2014) och <i>Det vi inte kan råda över om vårt förhållande till världen</i> (2020), båda utgivna av Bokförlaget Daidalos. 

Strummer! Jones! Simonon! Headon! För första gången berättas historien om det legendariska punkbandet The Clash [1976-1986] av medlemmarna själva, i en maffig och snyggt formgiven bok fullspäckad med tidigare opublicerade bilder, både professionella och ur privata samlingar.<br/><br/>Från »White Riot« till »Rock the Casbah« The Clash liknade aldrig riktigt något annat band med sin ständigt upproriska och politiskt färgade och samtidigt alltid lika stilsäkert svängiga »vi mot dem«-hållning. Deras uppviglande speglingar, skarpa låtskrivande och passionerade idealism (det här var bandet som döpte ett av sina album till Sandinista) gjorde dem till ett fenomen världen över. Dubbel-LP:n London Calling från 1979 har åtskilliga gånger utnämnts till ett av tidernas bästa rockalbum, och The Clashs musik lever i högsta grad vidare, både som influens och potentiellt explosiv upptäckt för nya lyssnare.<br/><br/>Det engelska förlaget Atlantic Books lär ha betalat ett sexsiffrigt belopp för rättigheterna inför utgivningen och The Clash har i inbunden form sålt i över 100.000 exemplar. Boken är rikt illustrerad med unika bilder av The Clash på scen och i studion, såväl som av posters och turnéaffischer från hela karriären.<br/><br/>»Ett av Englands bästa band någonsin.«<br/>Nick Hornby, författare till bland annat High Fidelity och Om en pojke<br/><br/>»En enorm inspirationskälla för mig.«<br/>Bernard Sumner, Joy Division & New Order<br/><br/>»Alla fyra bidrar till berättelsen, men gång på gång är det Joe Strummers röst som sticker ut. Om en låt inspirerad av en filmreplik säger han att det var som att hålla i ena änden av en tråd som var fäst i en sång och när det börjar gå utför med The Clash beskriver han Jones som Elizabeth Taylor på uselt humör«<br/>NEW YORK TIMES

Utgiven av Svenskt visarkiv. <b></b><i>Julens visor</i> gavs ut av tonsättaren Knut Brodin 1936 och är en samling av visor för julen i folklig tradition. Här finns lussevisor, Staffansvisor, stjärngosse- och trettondagsvisor, jultiggarvisor och psalmer. En rik källa för alla som vill bredda sin repertoar inför julen eller är intresserade av jultraditionernas historia. Denna faksimilutgåva av Svenskt visarkiv har en nyskriven inledning.

Agota Kristofs komprimerade författarskap omfattar trilogin<i>Den stora skriv­boken</i>,<i>Beviset</i>och<i>Den tredje lögnen</i>, ytterligare tre prosaböcker och en rad pjäser. I slutet av sitt liv bestämde hon sig för att också ge ut sina dikter, skrivna under ett helt liv, från ungdomen i Ungern till exilens Schweiz - flera av dem förlorade vid flykten och senare återskapade i minnet. Det är en poesi som står naken inför livets villkor: förluster, främlingskap, längtan och korta stunder av lycka. Men här finns också en sorts arbetardikt, där orden utgör den enda räddningen: fabriken som dödar, skrivandet som befriar.<br/><br/><br/><br/><br/>I Kristofs dikter - med teman och motiv som återkommer i hennes prosatexter - står rå realism intill svart saga. Mörkret är skoningslöst, även i kärleken och naturen. Men den särpräglade stilen lyser, språket lyser.

Tonsättaren Anton Webern (1883 1945) är en av den s.k. seriella musikens, ja överhuvudtaget den moderna konstmusikens, absoluta förgrundsgestalter. Tillsammans med Arnold Schönberg och Alban Berg utgör han Den andra Wienskolan. I denna klassiska lilla bok, som ursprungligen var en föreläsningsserie hållen i Wien 1932 33, presenterar Webern sin syn på den modernistiska musikens framväxt. <br/><br/>Vägen till den nya musiken är nummer 2 i förlagets serie Cantus firmus texter om musik, musikestetik och musikanalys. Nummer 1 är Paul Hindemiths Johann Sebastian Bach ett förpliktande arv. <br/><br/>Översättning från tyskan av Paul-Christian Sjöberg och Kjell-Ove Widman. <br/><br/>Den som vill ha en grundkurs i tolvtonskomponerandets element kan nu kasta sig över Weberns överväganden. Det är inte någon direkt enkel läsning. Men man känner sig onekligen klokare efteråt. Möjligen en illusion. Carlhåkan Larsén, Opus, som också karaktäriserar boken som den prydliga lilla volymen , utgiven i den exklusiva serien Cantus firmus . <br/><br/>Äntligen kommer en av 1900-talets viktigaste musikestetiska böcker på svenska Den som drömmer om att få läsa om Bachs insatser för att göra tomrummet rikare och om att allt i naturen är ett och samma: rot, stjälk och blomma, den har nu fått en behändig bok på 108 sidor att förgylla sina ensamma stunder med. Rolf Haglund, Borås Tidning <br/><br/>Ur sidorna på den vackert formgivna lilla boken stiger tonsättaren Anton Weberns röst så som han talade: kunnigt, skärpt och med brinnande konstnärlig låga. Camilla Dal, Gefle Dagblad