Musik & Konst

<i>Diktpic</i> är en berörande samling poesi som väver samman livets mörker och skörhet med djupa reflektioner och suggestiva metaforer. Med en personlig touch uttrycker dikterna känslor av förlust, längtan och inre styrka blandat med en tung, rå laddning av både sårbarhet, självironi och ibland brutal skärpa. <br/><br/>Varje dikt i samlingen är ett minnesfragment, en sorts loggbok över självinsikt, relationer, destruktiva mönster och försök till försoning - med andra, men kanske ändå mest med sig själv. <br/><br/><i>Diktpic</i> är inte bara poesi, samlingen är ett självporträtt i rörelse, ett dokument över ett inre landskap som varit med om för mycket.

Att lyssna på Bob Dylan betyder att lyssna på hans texter och musik, att lyssna på honom som artist på scen, att lyssna på honom som författare och programledare i radio, och att lyssna på vad han själv haft att säga om sin karriär och sin konst. De flesta experterna och böckerna har koncentrerat sig på ett av alla dessa sätt att lyssna, men i den här boken vågar musikprofessor Lars Berglund ta helhetsgreppet. På så sätt har han något både för de inbitna Dylanfansen och de lätt nyfikna. <br/><br/>Med ett stort antal nedslag i kända och okända låtar från hela den långa karriären vill den här boken inspirera alla att lyssna på Bob Dylan. <br/><br/>Boken, som sammanfaller med Dylans 85-årsdag, innehåller också flera färgbilder.

The Life, Death and Legacy of Jon Nödtveidt and Dissection. (S. Monle&#243;n). Denna biografi skildrar Jon Nödtveidt, ledare för Dissection, vars två arv formade extremmetal och ockult filosofi. Musikaliskt förenade han 90-talets Death och Black Metal i en unik stil helgad åt satanism, där musik och ideologi smälte samman. Andligt levde han efter sina esoteriska övertygelser med fullständig äkthet, och lämnade ett bestående avtryck både i musiken och den mörka filosofi han omfamnade. 240 sidor, Inbunden bok.

Författaren, artisten, konstnären Ulf Lundells dagboksurval från 2024.

Kjell Höglunds sångtexter, alltifrån underfundiga bagateller till livsfilosofiska tankar, verkar aldrig gå ur tiden. Han återupptäcks ständigt av unga i nya generationer, som berörs av hans texter och sånger. Här är hans sångtexter samlade. En sångbok med samma titel kom efter det nionde skivalbumet. Den har här kompletterats med texterna runt de fem sista albumen samt ytterligare återfunna alster. Totalt 291 texter varav 170 utgivna på skiva.

I början av 1990-talet var Joakim Thåström, punkikonen från Ebba Grön och Imperiet, fångad i en roll som han aldrig känt sig bekväm med. Tolkningarna av Bellman och Taube höll på att göra honom folkkär mot hans vilja, hyllningarna och idolstatusen var på väg att kväva hans kreativitet och hans artistiska ambitioner.<br/><br/>Så istället för att göra det alla förväntade sig och fortsätta en påbörjad solokarriär i Sverige valde han en helt annan riktning: han flyttade till Amsterdam, började skriva på engelska och startade det slamriga industrirockbandet Peace, Love and Pitbulls - en distad smocka till etablissemanget och enligt en samlad kritikerkår närmast ett kommersiellt självmord.<br/><br/>Anonymiteten i Europa gav Thåström utrymme att andas fritt och att växa som artist. Det som framstod som obegripligt för svenska musikjournalister visade sig bli avgörande för Thåströms fortsatta utveckling och hans kreativa process. När han fem år senare återvände till Sverige och till det svenska språket fick hans första album den talande titeln "Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal".<br/><br/><em>Hundarnas sång</em> bygger på omfattande intervjuer med Joakim Thåström och med de som stod honom närmast under hans år i exil. Det är en bok om den musikaliska resa som fick Thåström att hitta tillbaka till den han alltid varit, men också en undersökning av en artists kreativa längtan att förändra sig och vilka uppoffringar man tvingas göra för att nå dit.

På 70-talet förändrade Alice Cooper populärkulturen. Bandet - för det var ett band - blandade rock med teater, provokation och skräckestetik. Med smink, ormar och sceniska avrättningar skapade de en show som var lika mycket konstprojekt som musik. Gruppen tänjde på gränserna till vad som ansågs vara underhållning. De provocerade, lekte med publikens reaktioner och utmanade konventioner. Framförandet var konfrontativt och showens tema kretsade kring våld, bestraffning, död och återuppståndelse. De "satte pålen i hjärtat på hippiekulturen", som sångaren själv uttryckte det. Varje medlem bidrog till att forma figuren Alice Cooper, men redan år 1975 splittrades bandet. Sångaren Vincent Furnier behöll namnet och fortsatte som soloartist, men allt han gör bottnar i det band han en gång skapade. Det här är den första boken i sitt slag om de tidiga åren i bandet Alice Cooper, skriven av hårdrocksjournalisten Carl Linnaeus.