Bok Danskt band

Så fort någon skriver om <i>Solstollarna</i> flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram <i>Toffelhjältarna</i> röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade. <br/><br/>Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant. <br/><br/>Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn. <br/><br/>Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ... <br/><br/>Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. <br/><br/>Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30. <br/><br/>Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato. <br/><br/>När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.<br/><br/>Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J'accuse!

INGEN JÄÄLA SKIITBOK! är en humoristisk och totalt respektlös bok. Med en blandning av serier, sångtexter, parodiartiklar, tokiga texter, fejkreklam och skojiga illustrationer, frambringar den höga skrattljud och ger en unik inblick i raggarkulturens innersta väsen.<br/><br/>Hur blir man en äkta rääger? <br/><br/>Har Bernst-Gunnar funnit gud? <br/><br/>Vad gör Ronny i USA? <br/><br/>Vad betyder vägskyltarna? <br/><br/>Kan man få egna polisonger? <br/><br/>Vem fan är Isaac Butt och vad har han gjort för gällivarehängets historia? <br/><br/>Och hur gör Ragge egentligen för att imponera på pöken? <br/><br/>Allt detta och mycket mer besvaras i bästa fall i INGEN JÄÄLA SKIITBOK! Ett nödvändig och väldigt rolig handbok som knåpats ihop av Fredde Granberg författare, skådespelare, regissör m. m. m. m <br/><br/>Boken släpps i samband med att Sveriges mest legendariska riksraggare gör en efterlängtad comeback. Showen turnerar runt landet under hösten och spelas bland annat i ett utsåld Avicci Arena i Stockholm.

ARFID är en vanlig men okänd ätstörning som innebär att man har svårt att äta. Antingen äter man för lite vad gäller mängden eller så klarar man bara av vissa specifika livsmedel. Eller både och - för lite och för få olika saker.<br/><br/>Varje matsituation innebär stress. Kanske orkar man inte med hela skoldagen, måste tacka nej till kalas eller undvika spontana initiativ av rädsla för att det ska finnas mat med i bilden. Exempel på fysiska konsekvenser är näringsbrist, viktnedgång och en tillväxt som stannar av.<br/><br/>ARFID drabbar i alla åldrar men börjar oftast i barndomen. Ibland kan det växa bort, men ofta hänger problemen med upp i vuxen ålder. Om man inte får behandling, vill säga. Men det får man oftast inte som det ser ut idag. Behovet av kunskap och information om ämnet är gigantiskt och vården är otillräcklig.<br/><br/>"Omgivningen förstår inte allvaret. Man ser inte den inre kampen", säger en av de intervjuade i boken, själv drabbad av ARFID. Det är hög tid att ändra på det och istället förstå allvaret. Se kampen. Och bemöta den med respekt, förståelse och omtanke.<br/><br/>Anna Ehn har intervjuat och samlat berättelser som varvas med forskning och konkreta råd om ARFID i en lättfattlig och koncentrerad bok för föräldrar och drabbade. Även personer inom förskola och skola samt inom vården har nytta av innehållet.<br/><br/><strong>Sagt om boken:</strong><br/>"Boken riktar sig delvis till specialpedagoger och skolhälsopersonal inom grundskola, gymnasium och vuxenutbildning. Den är även mycket relevant för föräldrar till barn med problematik kring mat och ätande, liksom för vårdpersonal som möter denna grupp barn och unga. Det är en tydlig och relativt lättläst bok som är informationsrik kombinerat med personliga berättelser och anekdoter och med flertalet förslag på insatser."<br/><strong>Elin Forsgren, BTJ-häftet nr 22, 2025</strong><br/><br/>"Det är en både fyllig och lättillgänglig beskrivning av paraplybegreppet ARFID som är så spretigt."<br/>"/.../ det finns en röd tråd av respekt för de drabbade och deras föräldrar"<br/><strong>Ulf Wallin, överläkare, med. doktor, leg. familjeterapeut</strong>

<i>Diktpic</i> är en berörande samling poesi som väver samman livets mörker och skörhet med djupa reflektioner och suggestiva metaforer. Med en personlig touch uttrycker dikterna känslor av förlust, längtan och inre styrka blandat med en tung, rå laddning av både sårbarhet, självironi och ibland brutal skärpa. <br/><br/>Varje dikt i samlingen är ett minnesfragment, en sorts loggbok över självinsikt, relationer, destruktiva mönster och försök till försoning - med andra, men kanske ändå mest med sig själv. <br/><br/><i>Diktpic</i> är inte bara poesi, samlingen är ett självporträtt i rörelse, ett dokument över ett inre landskap som varit med om för mycket.

<b>Beppe Wolgers </b>starka band till det jämtländska landskapet lyser starkt i hans diktning. <br/><br/>År 1968 förvärvar famljen Wolgers hemmanet Bränngården på Öhn i Ströms vattudal i norra Jämtland. När så sker, är det en total omvälvning i Beppe Wolgers liv. <br/><br/>Under nästan tjugo år skulle han betrakta denna landsända som en känslomässig bas i tillvaron. Inspirationen från det nya landskapet drabbar också Wolgers skrivande, han blir poet på riktigt och på allvar. <br/><br/>Mellan 1969 och 1983 publicerar han fyra diktsamlingar med jämtländska motiv. Han öppnar sig både mot en ny inre uppriktighet, och mot en trakt med dess oförställda människor omkring sig. <br/><br/><b>Dikter från Vattudalen </b>är ett urval ur Beppe Wolgers fyra diktsamlingar: <b>Bilder från Milwaukee,</b> <b>Röster från Vattudalen, </b><b>Episod i Vikens kapell, </b><b>Mannen i Vattudalen. </b> Boken är försedd med ett förord av Gunnar Balgård, som också stått för urvalet, samt ett nyskrivet efterord av Teodor Wolgers.

Den 42-åriga hemmafrun Tina Mörk-Kinderlou får ett chockartat besked av sin man: han vill skiljas. Efter sexton år som gifta rasar hennes tillvaro. Hon lämnar Djursholm och återvänder till sin födelse- och uppväxtstad Falköping, där hon lyckas ordna både bostad och arbete som undersköterska på ett äldreboende - något hon känner en stolthet över. <br/><br/>Men vardagen på arbetsplatsen blir allt annat än enkel. Arbetsgruppen präglas av djungelns lag, där den starkes rätt råder och kniven i ryggen är ständigt närvarande. Tina utsätts för mobbning. Hennes värsta plågoande, Bojan, ger henne öknamnet <i>Djursantina</i>. Kränkningarna kommer inte bara från kollegor, utan även från de äldre. Då Bojan går över gränsen mot en äldre, gör Tina en Lex-Sarah-anmälan. <br/><br/>Samtidigt väcks hennes inre sår till liv. Den smärtsamma känslan av att inte ha kunnat få barn gör sig påmind, och hon brottas med tanken på att hon inte är en riktig kvinna. Missnöjd med sin arbetssituation börjar hon söka andra jobb. <br/><br/>Romanen handlar också om livet och kärleken - om att kyssa grodor och prinsar - och om Tinas hatkärlek till de två orterna Falköping och Djursholm. Hon reflekterar över skillnaderna, men också över likheterna. När hon möter en tvålfager man från Göteborg uppstår gnistor. <br/><br/>Berättelsen följer Tinas liv under det första året efter uppbrottet i Djursholm - ett år av kamp, självinsikt och nya möjligheter.

<i>Det har skrivits många böcker om The Boss.<br/>Nu är den första här som Bruce Springsteen själv satt sitt namn på.</i><br/><br/>Bruce Springsteens fascination för cowboys och vilda västern föddes tidigt. Som ung pojke brukade han ofta lyssna till historierna om Brave Cowboy Bill som hans mamma berättade för honom. Många år senare, på skivan <i>Working on a Dream</i>, introducerades karaktären Outlaw Pete i låten med samma namn. Nu återuppstår den unge banditen, som redan som blöjbarn hamnar i kläm med rättvisan, i bokform!<br/><br/>I boken kombineras Bruce Springsteens osvikliga känsla för ord och rytm med Frank Carusos humoristiskt vassa teckningar. Resultatet blir ett tidlöst verk som på ett lika underhållande som eftertänksamt sätt tar upp frågan om ödets betydelse för läsare av alla åldrar.<br/><br/><i>Outlaw Pete är i grunden berättelsen om en man som kämpar för att överleva och överlista de synder han själv begår. Han utmanar ödet genom att försöka undkomma det gift han sprider omkring sig. Men självklart kan man inte det. Vart vi än går, följer våra synder med oss.</i> Bruce Springsteen<br/><br/>Berättelsen om den unge banditen Outlaw Pete har försetts med en träffsäker översättning till svenska av Anna Strandberg.