Tom Ford

Diktpic [Bok / Danskt band]

<b>A STUNNING DELUXE EDITION OF THE #1 NEW YORK TIMES BESTSELLER Now a major motion picture starring Ryan Gosling, directed by Phil Lord and Christopher Miller, with a screenplay by Drew Goddard</b><br/><br/><b>A lone astronaut must save the earth from disaster in this "propulsive" (Entertainment Weekly), cinematic thriller full of suspense, humor, and fascinating science, with special features including:</b><br/><br/>Intricately designed stenciled edges <br/><br/>New cover art on a deluxe jacket <br/><br/>Full-color illustrated endpapers <br/><br/>A gorgeous custom-stamped case<br/><br/>HUGO AWARD FINALIST NEW YORK TIMES READER PICK: 100 BEST BOOKS OF THE 21ST CENTURY ONE OF THE YEAR'S BEST BOOKS: Parade, Newsweek, New York Public Library, Polygon, Shelf Awareness, She Reads, Kirkus Reviews, Library Journal

Så fort någon skriver om <i>Solstollarna</i> flödar sociala medier över av känslosamma kommentarer, inget annat fenomen av liknande karaktär genererar fler inlägg trots att det nu gått över 40 år sen första serien sändes. Vårt julprogram <i>Toffelhjältarna</i> röner inte alls samma uppmärksamhet trots bättre betyg och högre tittarsiffror, närmare 3,5 miljoner satt bänkade. <br/><br/>Johannes Brost och jag stod i baren på nya Club West End när Mick, Keith och Brian steg in genom entrén. Det var väl min syster Ingela som raggat upp dem någonstans, fråga mig inte var eller hur, hon var expert på sådant. <br/><br/>Som popmusiker var det förstås kul att träffa Stones, men jag var trött och gick hem till Fersens väg och kröp ner i min säng. Vaknade av att någon ruskade liv i mig, det var Mick som undrade var han kunde sova. Sen kom även Keith och Brian in i mitt rum som från golv till tak var dekorerat med Beatlesbilder, bara en enda ynka liten poster på Stones fanns i ett hörn. <br/><br/>Dan därpå slog vi oss ner i familjens nedsuttna Chippendalesoffor med akustiska gitarrer, Brian och Keith gav sig tusan på att Mora och jag skulle lära oss riffet till deras listetta Last Time . Det tog sin lilla tid, alldeles för avancerat för oss. Men till slut så ... <br/><br/>Senare samma kväll ägde den omtalade festen rum som finns dokumenterad i Magnus Gerttens och Stefan Bergs prisbelönta film Rolling Like a Stone. <br/><br/>Ingela och jag hade med familjen flyttat till Fersens väg redan året jag fyllde elva, och jag bestämde mig nästan omgående för att här vill jag leva, jag älskade varenda liten vrå. En journalist som ville veta min levnadshistoria förvånades storligen över att jag bott hemma ända fram till min 30-årsdag, och då var det dessutom inte jag som flyttade. Det var mamma och pappa som fick ge sig i väg. Rubriken löd: Hans föräldrar flyttade inte hemifrån förrän han fyllde 30. <br/><br/>Så Ingela och jag bodde kvar i vår sjurummare under många händelserika år. Inte bara Stones har sovit över på denna ärevördiga adress, alla kända rockartister som kom till Malmö tittade in men också författare som Jacques Werup och förstås vår granne Åke Cato. <br/><br/>När jag till slut måste lämna lägenheten begav jag mig till kvarteret där min blivande kollega Per Dunsö höll till. Under en intensiv period mellan 1975 och 1990 medverkade vi i 16 tv-serier, de flesta nu med ålderns rätt behagligt insomnade.<br/><br/>Avslutningsvis, det här är ingen apologi. J'accuse!

<b>Från författaren till <i>Döda kvinnor förlåter inte</i> och <i>Död mans kvinna</i>. Vinnare av Adlibrispriset i kategorin Årets spänningsroman 2024, och Storytel Awards 2025 i kategorin Spänning. </b> <br/><br/> <br/><br/><b><i>Tredje delen i Sekelskiftesmorden.</i></b> <br/><br/><b> </b><br/><br/><b>Fyra kvinnor för alltid sammansvurna av en mörk hemlighet i sekelskiftets Stockholm. </b><br/><br/><b></b>I ett snöbeklätt Stockholm i december 1897, pulsar Fredrika mot sin nyöppnade detektivbyrå på Södermalm. Edit har lämnat ett tungt år bakom sig, och fått en nystart som retuschös i en fotoateljé. Hela staden förbereder sig inför den stundande julen. <br/><br/>Men Lucianatten är kall och hård trots alla tända ljus. När en ung kvinna från Dalarna, inrest till huvudstaden för att arbeta, försvinner spårlöst blir det en kamp mot klockan för att finna henne. Fredrika och de andra kvinnorna på Krukmakargatan anar att det ligger mer bakom försvinnandet än detektivkonstaplarna tror. Sökandet efter den försvunna dalkullan leder dem till mörka hemligheter, brustna löften och ond bråd död. <br/><br/><b><i>Lucia är död </i></b>är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet, där moderna vindar krockar med gamla sägner och landsbygdens skrock. I en tid då kvinnor söker frihet i en ännu konservativ och begränsande värld, skildrar Katarina Wennstam fenomenalt en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid.<br/><br/> <br/><br/> <br/><br/><b>Sagt om Sekelskiftesmorden:</b><br/><br/>"Jag slukade den och det gick inte att lägga bort den."<br/><b>Titti Schultz, Go'kväll</b> <br/><br/>"Wennstams historiska kvinnoskildringar är inget annat än lysande. [...] Katarina Wennstam har gjort en ytterst noggrann research för att få till en trovärdig berättelse i<i> Döda kvinnor förlåter inte</i>." <br/><b>Marie Magnusson, Smålandsposten</b> <br/><br/>"Wennstams nya spänningsserie Sekelskiftesmorden får med <i>Döda kvinnor förlåter inte</i> en flygande start. [...] upprörande, mycket underhållande och har helt klart feministiska förtecken - levande kvinnor förlåter inte heller!" <br/><b>Kersti Westin, Alingsås tidning</b> <br/><br/>"Den här boken har allt [...] Den är en del av vårt DNA." <br/><b>Therése Lindgren</b> <br/><br/>"Katarina Wennstam har gjort grundlig research och väver in många upplysningar om hur det var för kvinnor vid den tiden." <br/><b>Lotta Olsson, Dagens Nyheter</b> <br/><br/>"[Wennstam] målar levande fram sekelskiftets Stockholm och levnadsvillkor i olika samhällsklasser och det är omöjligt att inte associera till Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad-serie [...] Wennstams vilja att använda deckargenren för att berätta kvinnohistoria är guld värd och kommande delar i den här serien något att se mycket fram emot. Utan tvekan är också <i>Döda kvinnor förlåter inte</i> en snygg käftsmäll till titel." <br/><b>Gunilla Wedding, Skånska Dagbladet</b> <br/><br/>"Det är medryckande och underhållande." <br/><b>BTJ</b> <br/><br/>"Katarina Wennstam skriver som genom ett vidvinkelobjektiv. Hon tar ett så stort grepp på det historiska Stockholm att det är omöjligt att inte jämföra med Strindberg och Fogelström. [...] <i>Döda kvinnor förlåter inte</i> gjorde mig än arg och än varm." <br/><b>Kristianstadsbladet</b> <br/><br/>"Spännande bok som ger en inblick i kvinnors situation för tiden." <br/><b>Ölandsbladet</b>

I början av 1990-talet var Joakim Thåström, punkikonen från Ebba Grön och Imperiet, fångad i en roll som han aldrig känt sig bekväm med. Tolkningarna av Bellman och Taube höll på att göra honom folkkär mot hans vilja, hyllningarna och idolstatusen var på väg att kväva hans kreativitet och hans artistiska ambitioner.<br/><br/>Så istället för att göra det alla förväntade sig och fortsätta en påbörjad solokarriär i Sverige valde han en helt annan riktning: han flyttade till Amsterdam, började skriva på engelska och startade det slamriga industrirockbandet Peace, Love and Pitbulls - en distad smocka till etablissemanget och enligt en samlad kritikerkår närmast ett kommersiellt självmord.<br/><br/>Anonymiteten i Europa gav Thåström utrymme att andas fritt och att växa som artist. Det som framstod som obegripligt för svenska musikjournalister visade sig bli avgörande för Thåströms fortsatta utveckling och hans kreativa process. När han fem år senare återvände till Sverige och till det svenska språket fick hans första album den talande titeln "Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal".<br/><br/><em>Hundarnas sång</em> bygger på omfattande intervjuer med Joakim Thåström och med de som stod honom närmast under hans år i exil. Det är en bok om den musikaliska resa som fick Thåström att hitta tillbaka till den han alltid varit, men också en undersökning av en artists kreativa längtan att förändra sig och vilka uppoffringar man tvingas göra för att nå dit.

Författaren, artisten, konstnären Ulf Lundells dagboksurval från 2024.

I boken "Uteliggaren som blev advokat" berättar Stefan Olafsson med journalisten Gustav Gelin hela den osannolika historien om sin dramatiska livsresa.<br/><br/>I tio år lever Stefan Olafsson som hemlös narkoman. Han försörjer sig genom stölder och inbrott, sover i portuppgångar och soprum, och åker in och ut på anstalter. Men när han en natt räddar livet på 80-åriga Heidi på Östermalm tar livet en annan vändning. Steg för steg påbörjar han den långa resan mot ett helt nytt liv, med nykterhet och studier på juristlinjen.<br/><br/>Idag är Stefan tillbaka på samma häkten, rättssalar och fängelser där han själv suttit som brottsling, men nu på andra sidan, som framgångsrik försvarsadvokat.