NAX

Jan Allan firar 70 år på jazzscenen!<br/>"Denna dubbel-cd innehåller exempel på hur våra tidiga orkestrar kunde låta när det spelades upp till dans i Folkets Park under 1950-talet.<br/>Musiken på Dansrestaurangen Nalen kom att stå modell för många orkestrar ute i landet som ofta imiterade storband som Count Basie, Duke Ellington eller Stan Kenton. Själv kom jag att spela med Carl-Henrik Norins Orkester 1955-1958, med arrangemang av Carl-Henrik, Georg Riedel, Bengt Hallberg, Claes Rosendahl, Gösta Theselius och Gunnar Svensson." (Jan Allan)<br/><br/>Två konserter inspelade live på Village Jazz Club i Västerås 1991, med oktett respektive nonett. Medverkande:<br/>Jan Allan, Rolf Blomquist, Hans Åkesson, Erik Nilsson, Torgny Nilsson, Lars Bagge, Ove Lundin, Rune Gustafsson, Georg Riedel och Johan Dielemans.

Digipack.<br/><br/>Gunnar Siljabloo Nilson blev tidigt inspirerad av Artie Shaw. Han var självlärd, kanske en anledning till att klarinetten verkligen blev en förlängning av honom själv. Detsamma gällde hans sätt att sjunga. Hans dramatiska och uttrycksfulla rörelser gjorde honom till jazzens showman. Han fick verkligen publiken med sig när han uppträdde på scenen. I Jacques Werup's bok "Lev länge, dö ung" är romanfiguren Lennie Blue en uppdiktad gestalt inspirerad av Siljabloo. <br/><br/>"Det var på Nalen, i maj -53. Topsy hade för en gångs skull själv gått upp på scenen och presenterat "idolen" uppifrån det vilda Notviken. Lennie hade kommit in i guldlamésmoking och sjungit "Illusions", en stillsam Benny Carter-grej. Sällan hade en artist fått såna ovationer för en ballad. Så gjorde han inte heller hopen besviken. Det blev spex och scat, gycklarkonster i allvaret. Lennie vände ut och in på kavajen och satte slipsen som en mustach under näsan, härmade både Hitler och Stalin. Packet tjöt av hänförelse, kåken håll på att sprängas. Lennart hade då äntligen blivit Lennie Blue med jazzdiggarna, genombrottsvaxet hade nåt år på nacken. Sålt i över tjugotusen ex. En jazzplatta!" Folk var som galna, kunde inte få nog." <br/><br/>Siljabloo avled av en hjärtattack på tåget till en spelning. Han var en oförliknelig sångare och klarinettist, ett äkta naturbarn som blev mycket folkkär. En av den svenska jazzens största glädjespridare.

Dubbla Grammisvinnaren Amanda Ginsburg släpper sitt första album på engelska, tillsammans med gitarristen, sångaren och låtskrivaren Andy Fite från New York, med 900 låtar och 56 album i bagaget. En intimt och humoristiskt möte med en duo det strålar om!

Ibrahim Abdullah: Dream Time [CD]

Vijay Iyer Trio: Accelerando 2012 [Digipack / CD]

Mark Turner Quartet Lathe of Heaven Mark Turner: tenor saxophone; Avishai Cohen: trumpet; Joe Martin: double bass; Marcus Gilmore: drums <br/><br/>Mark Turner is one of the most admired saxophonists of his generation, renowned for his intimate expressivity on the full range of the tenor. Lathe of Heaven is his ECM leader debut, following albums for the label in the cooperative trio Fly with Larry Grenadier and Jeff Ballard, and appearances on ECM recordings by Billy Hart, Enrico Rava and Stefano Bollani. Turner leads a quartet of kindred spirits here, often entwining long serpentine lines with rising-star trumpeter Avishai Cohen, underpinned by the lithe and powerful rhythm section of bassist Joe Martin and drummer Marcus Gilmore.Lathe of Heaven, produced by Manfred Eicher at New York's Avatar Studio in June 2013, has a long-breathed essence characteristic of Turner's work, with melody taking primacy.

Sveriges personligaste jazzröst, Isabella Lundgren, släpper en hyllningsplatta till Bob Dylan. Innerliga och jazziga tolkningar av några av Dylans mest älskade låtar, som "The Times are a changing" och "It ain't me babe". Fullkomligt magiskt!<br/><br/>Dan Backman ger den högt betyg (5 av 6) i Svenska Dagbladet: "Musiken tar många oväntade vändningar och lämnar stundtals Dylan långt bakom sig. Men på något outgrundligt sätt balanseras den dåtida Dylan med den samtida jazzen så att harmoni uppnås." (Dan Backman, SvD)<br/><br/>"Lundgrens take på Bob Dylans 'Blowin' in the wind' är emblematisk för hennes spännvidd som artist, från det nära, sköra i den ensamma rösten till det råa svänget i polyfon samklang och Södran älskar henne från första utandning." (Magnus Östnäs, Lira, om releasekonserten på Södra Teatern)