NAX

Jan Allan firar 70 år på jazzscenen!<br/>"Denna dubbel-cd innehåller exempel på hur våra tidiga orkestrar kunde låta när det spelades upp till dans i Folkets Park under 1950-talet.<br/>Musiken på Dansrestaurangen Nalen kom att stå modell för många orkestrar ute i landet som ofta imiterade storband som Count Basie, Duke Ellington eller Stan Kenton. Själv kom jag att spela med Carl-Henrik Norins Orkester 1955-1958, med arrangemang av Carl-Henrik, Georg Riedel, Bengt Hallberg, Claes Rosendahl, Gösta Theselius och Gunnar Svensson." (Jan Allan)<br/><br/>Två konserter inspelade live på Village Jazz Club i Västerås 1991, med oktett respektive nonett. Medverkande:<br/>Jan Allan, Rolf Blomquist, Hans Åkesson, Erik Nilsson, Torgny Nilsson, Lars Bagge, Ove Lundin, Rune Gustafsson, Georg Riedel och Johan Dielemans.

Streaplers: Vad som än händer 2005 [CD]

Classical favourites for relaxing and dreaming.

Riedel Georg: Dance music/Live at Fasching 2019 [Digipack / CD]

Huelgas Ensemble: Lamentations de la Renaissance [CD]

Oscar Pierrou Lindén, Andreas Weise, Stefan Sauk, Snorre Ryen Tøndel, Lars Humble, Tuva B Larsen, Åsa Fång m.fl.<br/><br/>Kinky Boots Ensemble, Malmö Operaorkester & Malmö Operakör<br/><br/>"Konst kan vara ett kraftfullt vapen mot fördomar. Även när den som musikal vill underhålla, ja, blända sin publik. Kinky Boots är en musikal som handlar om respekt. Om att acceptera andras livsval. Alla andras livsval. Inte bara dem vi själva förstår. Det är en respekt vi alla måste visa. Det är en respekt vi alla har rätt att kräva. Kanske kan Kinky Boots hjälpa oss att inse det." - Bengt Hall, Teaterchef Malmö Opera<br/><br/>"En flärdfullt glittrande smällkaramell med det ena slagkraftiga shownumret efter det andra" <br/>- David Richter, Sveriges Radio<br/><br/>Baserad på Miramax spelfilm Kinky Boots av: Geoff Deane & Tim Firth<br/>Text: Harvey Fierstein<br/>Musik & sångtexter: Cyndi Lauper<br/><br/>NORDISK PREMIÄR: 3 september 2016, Malmö Opera<br/><br/>URUPPFÖRD: 2 oktober 2012 Bank of America Theatre, Chicago Broadwaypremiär 3 mars 2013, Al Hirschfeld Theatre, New York.

Digipack.<br/><br/>Gunnar Siljabloo Nilson blev tidigt inspirerad av Artie Shaw. Han var självlärd, kanske en anledning till att klarinetten verkligen blev en förlängning av honom själv. Detsamma gällde hans sätt att sjunga. Hans dramatiska och uttrycksfulla rörelser gjorde honom till jazzens showman. Han fick verkligen publiken med sig när han uppträdde på scenen. I Jacques Werup's bok "Lev länge, dö ung" är romanfiguren Lennie Blue en uppdiktad gestalt inspirerad av Siljabloo. <br/><br/>"Det var på Nalen, i maj -53. Topsy hade för en gångs skull själv gått upp på scenen och presenterat "idolen" uppifrån det vilda Notviken. Lennie hade kommit in i guldlamésmoking och sjungit "Illusions", en stillsam Benny Carter-grej. Sällan hade en artist fått såna ovationer för en ballad. Så gjorde han inte heller hopen besviken. Det blev spex och scat, gycklarkonster i allvaret. Lennie vände ut och in på kavajen och satte slipsen som en mustach under näsan, härmade både Hitler och Stalin. Packet tjöt av hänförelse, kåken håll på att sprängas. Lennart hade då äntligen blivit Lennie Blue med jazzdiggarna, genombrottsvaxet hade nåt år på nacken. Sålt i över tjugotusen ex. En jazzplatta!" Folk var som galna, kunde inte få nog." <br/><br/>Siljabloo avled av en hjärtattack på tåget till en spelning. Han var en oförliknelig sångare och klarinettist, ett äkta naturbarn som blev mycket folkkär. En av den svenska jazzens största glädjespridare.