NAX

Nils Landgren firar 70(!) med Love of My Life - ett album som speglar en av de mest framgångsrika europeiska jazzmusikerna under de senaste decennierna, inte bara som trombonist och sångare, utan även som sammanbindande kraft, mentor och brobyggare. Inspelningen är gjord med nära vänner och Sveriges Radios Symfoniorkester. Med Vince Mendozas praktfulla arrangemang spänner albumet från Landgrens egna kompositioner till nytolkningar av välkända låtar av Cat Stevens, Leonard Bernstein, Herbie Hancock med flera - och ändå är det omisskännligt Landgren: öppet, varmt och fullt av mänsklighet.<br/>"Det viktigaste i musiken för mig är: inga fack. Det är alltid bättre att utforska lite tillsammans, att försöka göra något nytt", säger han. Denna anda av nyfikenhet och samhörighet lyser igenom i varje ton. Love of My Life är både en milstolpe och en spegel: ljudet av en artist som, efter ett liv av musikskapande med kärlek, fortsätter att dela den kärleken med världen.<br/><br/>LIRA GILLAR! "Det är inga överord att säga att den här skivan är fullkomligt ljuvlig; full av nostalgi, briljans och feeling. Landgrens ödmjuka glädje och energi smittar. Och vilka toner hans fenomenala luftflöde skapar, både i sång och på trombon, mjukt, innerligt och virtuost." (Alexandra Ullsten, Lira)

Dubbla Grammisvinnaren Amanda Ginsburg släpper sitt första album på engelska, tillsammans med gitarristen, sångaren och låtskrivaren Andy Fite från New York, med 900 låtar och 56 album i bagaget. En intimt och humoristiskt möte med en duo det strålar om!

Josef Och Erika: Wallpaper Stories [CD]

Digipack.<br/><br/>Gunnar Siljabloo Nilson blev tidigt inspirerad av Artie Shaw. Han var självlärd, kanske en anledning till att klarinetten verkligen blev en förlängning av honom själv. Detsamma gällde hans sätt att sjunga. Hans dramatiska och uttrycksfulla rörelser gjorde honom till jazzens showman. Han fick verkligen publiken med sig när han uppträdde på scenen. I Jacques Werup's bok "Lev länge, dö ung" är romanfiguren Lennie Blue en uppdiktad gestalt inspirerad av Siljabloo. <br/><br/>"Det var på Nalen, i maj -53. Topsy hade för en gångs skull själv gått upp på scenen och presenterat "idolen" uppifrån det vilda Notviken. Lennie hade kommit in i guldlamésmoking och sjungit "Illusions", en stillsam Benny Carter-grej. Sällan hade en artist fått såna ovationer för en ballad. Så gjorde han inte heller hopen besviken. Det blev spex och scat, gycklarkonster i allvaret. Lennie vände ut och in på kavajen och satte slipsen som en mustach under näsan, härmade både Hitler och Stalin. Packet tjöt av hänförelse, kåken håll på att sprängas. Lennart hade då äntligen blivit Lennie Blue med jazzdiggarna, genombrottsvaxet hade nåt år på nacken. Sålt i över tjugotusen ex. En jazzplatta!" Folk var som galna, kunde inte få nog." <br/><br/>Siljabloo avled av en hjärtattack på tåget till en spelning. Han var en oförliknelig sångare och klarinettist, ett äkta naturbarn som blev mycket folkkär. En av den svenska jazzens största glädjespridare.

Den skånska sångerskan Iris Bergcrantz röst har beskrivits som känslofull, klangrik och vacker. Till albumet "Trasighet och fransar" har hon valt ut sina favoritkompositioner av Olle Adolphson. Slutresultatet är en perfekt kombination av hennes personliga röst och Olle Adolphsons unika sångskatt, i storslagna arrangemang med både stråkar och blås.<br/><br/>"Iris Bergcrantz griper tag i lyssnaren med sin starka känsla. Mest av allt tycks hon utgå från en känsla. Hon gör det i varje givet stycke och utan att egentligen bekänna sig till någon särskild genre. Det faller tillbaka på ett förhållande till musiken och till texterna som kanske närmast påminner om principen med blues. När det griper tag om lyssnaren blir uttrycket större än ramverket, och lyfter i sin tur allt runt omkring" (Johannes Cornell, Dagens Nyheter)<br/><br/>Iris Bergcrantz -vocal<br/>Calle Brickman - piano<br/>Anders Fjeldsted - double bass<br/>Andreas Fryland - drums<br/><br/>Andrs Bergcrantz - trumpet<br/>Jasmin Gomaa - horn<br/>Maria Bergström - Violin<br/>Samuel Lundström - Violin<br/>Elina Nygren - Viola<br/>Johanna Hydén - Cello

Så här säger Amanda själv om albumet, som hon också beskriver som en direkt uppföljare till det första:<br/><br/>- Vardagen är en evig källa för inspiration och jag gillar att gräva i dess märkliga mönster. Det är i det lilla som det mesta händer, oftast utan att en ser det. Det är också just de saker jag kan längta efter som mest. När det blir för stort finner jag sällan orden.<br/><br/>Amanda Ginsburgs karriär har det senaste året gått spikrakt uppåt. Efter att hon 2018 kom med sitt kritikerrosade debutalbum Jag har funderat på en sak fortsatte framgångarna med Olle Adolphson-stipendium, Stim-stipendier och Sveriges kompositörers/ textförfattares Jazzpris med<br/>motiveringen: "Det finns ett eko av våra legendariska jazzsångerskor i hennes musik. Hon har förmågan att skapa nya och synnerligen charmiga låtar som låter sig inspireras av sin historia, men som talar med en helt egen röst." Den 7 februari 2019 mottog Amanda en Grammis för årets jazzalbum!

Jan Allan firar 70 år på jazzscenen!<br/>"Denna dubbel-cd innehåller exempel på hur våra tidiga orkestrar kunde låta när det spelades upp till dans i Folkets Park under 1950-talet.<br/>Musiken på Dansrestaurangen Nalen kom att stå modell för många orkestrar ute i landet som ofta imiterade storband som Count Basie, Duke Ellington eller Stan Kenton. Själv kom jag att spela med Carl-Henrik Norins Orkester 1955-1958, med arrangemang av Carl-Henrik, Georg Riedel, Bengt Hallberg, Claes Rosendahl, Gösta Theselius och Gunnar Svensson." (Jan Allan)<br/><br/>Två konserter inspelade live på Village Jazz Club i Västerås 1991, med oktett respektive nonett. Medverkande:<br/>Jan Allan, Rolf Blomquist, Hans Åkesson, Erik Nilsson, Torgny Nilsson, Lars Bagge, Ove Lundin, Rune Gustafsson, Georg Riedel och Johan Dielemans.