WMS

Lasse Stefanz: Världens bästa Lasse Stefanz 2023 [2 CD]

Historien om Lasse Stefanz började i ett hönshus i Gärds Köpinge i utkanten av Kristianstad. Där tog bandet sina första stapplanade steg, och där ägde de första repetitionerna rum. <br/> <br/>Året var 1967 och drömmarna om ett liv som musiker väcktes till liv. 50 år senare är Lasse Stefanz ett av Sveriges största band och det firar man bl a med en jubileumsföreställning på ett utsålt Kristianstad Arena, bara några kilometer ifrån hönshustet där allt hade sin begynnelse.<br/> <br/>I samband med 50-årsfirandet har Lasse Stefanz även spelat in några av sina största låtar i nya versioner och som speglar Lasse Stefanz årgång 2017. <br/> <br/>Låtar som får nytt liv på "50th Anniversary (1967-2017)" är bl a "De sista ljuva åren", "I ett fotoalbum", "Världens lyckligaste par", "Emelie". Totalt innehåller albumet 16 låtar, de allra flesta nyinspelade, men även ett par favoriter från förr.<br/><br/><p class="fjl-5"></p><br/>Från 1967 till 2017 och från hönshuset i Gärds Köpinge utanför Kristianstad till de stora scenerna runt om i Norden. Ja det kallar jag en resa det, som Hans Alfredsson sa en gång. På denna latta finns ett urval av alla hitsen. I nyinspelningar, nästan allt. Det är ett gott urval och allt låter fräscht<br/>och 2017. En riktigt intressant platta bland alla de med LS som släppts genom åren. Här finns Vid en liten fiskehamn, Oh Julie, Oklahoma, Huaröd och en fin nyinspelning av I ett fotoalbum av Lars E Carlsson/Hans Sidén. Här finns också Emelie, den rockabillysvängiga Sara Solsken, en förträfflig nyinspelning av Please remember me och en nära och behaglig variant av De sista juva åren, med enbart Olle Jönsson vilket inte är illa det heller. Dessutom hittar vi på denna skiva Mikael Wiehes fyndiga Leva tills jag dör och en gospelhärlig version av Det regnar och regnar<br/>samt befriande sväng i Soul shake med Olle och Monia Sjöström. Personligen har jag inte upplevt Lasse Stefanz så inspirerande på många år. Grattis till de 50 åren förresten.<br/><br/><p>Lasse Gurell</p>

Går det verkligen att sammanföra hundra år gammal poesi med det mest svenska av alla musikgenrer, nämligen dansband?<br/>Svaret på den frågan måste bli ett rungande JA! efter att Larz-Kristerz tagit sig an nobelpristagaren Erik Axel Karlfeldts dikter och med bravur visat att dalkarlens strofer är som gjorda för deras unika mix av country, pop, visa och glesbygds rock n roll.<br/>Kanske är den största beröringspunkten mellan dessa giganter den påtagliga tidlösheten.<br/>Karlfeldts naturromantiska diktning har sällan låtit mer autentisk än den gör när Larz-Kristerz levererar den som bara dom kan.<br/>Det är respektfullt, berörande och oemotståndligt på ett otvunget sätt som återger Karlfeldts poesi liv.

ÄNTLIGEN!<br/><br/>På midsommarafton är det återigen dags för Lasse Stefanz att släppa ett nytt album. P g a pandemin har det gått två somrar utan en ny LS-platta, så förväntningarna är självklart på topp. <br/>Vi försöker därför göra den så fullmatad som möjligt med 14 låtar + 2 N!NE-remixer. Förutom EPA-succén med "Är det kärlek du behöver" har vi gjort en röjig remix av LS-klassikerna "Peppelinos bar". "Evergreen" är producerad av Martin Klaman och inspelad under olika perioder de senaste åren. <br/><br/>"Trots att inspelningen den här gången har dragit ut på tiden så har jag nog aldrig varit lika nöjd med slutresultatet" säger Olle Jönsson efter sjungit in de sista raderna för den här gången.

Det har gått sex år sedan Flamingokvintetten släppte ifrån sig ett nytt album. P g a pandemin tog det ett par år längre än planerat. Men nu är det äntligen dags, och på det följer en fullspäckad vår med intensivt turnérande. Precis som förra gången blandar Flamingokvintetten nya låtar med gamla favoriter i uppfräschade versioner. Hasse & Dennis som varit med från början visar inga tecken på att tröttna, snarare tvärtom. "vi lyfter på hatten" är en lekfull musikalisk resa som vi tacksamt följer med på.

Plattan speglar hela Kikkis karriär som soloartist och som sångerska i Wizex och Chips.

Första nya albumet på nästan 20 år!<br/><br/>"Ingenting är som förut, allt är som vanligt" är titeln på Sven-Ingvars nya album, Värmlandsbandets första studioalbum sedan år 2000.<br/><br/>I synnerhet är det första albumet med Oscar Magnusson vid mikrofonen. Sven-Ingvars ikon till frontman från starten 1956, Sven-Erik Magnusson, gick bort 2017. Förra året kom gruppen starkt tillbaka med Oscar vid mikrofonen som då varit medlem i Sven-Ingvars sedan 2006.<br/><br/>Det nya albumet, inspelat med Christoffer Lundqvist som producent i skånska Vollsjö, är ett möte mellan då, nu och framtid. Sven Ingvars har grävt i arkivet och låtit gamla låtar ta ny form, men bandet har även mycket nytt material med Oscar som ledande låtskrivare. Bland övriga kompositörer som varit med och bidragit med musik märks Peter LeMarc, Plura, Niklas Frisk & Björn Olsson.<br/><br/>"Visst kan minnen med tiden bli vackrare än själva stunden, vi romantiserar, lägger till och drar ifrån" säger bandet på skivomslaget.<br/><br/>Sven-Ingvars anno 2019 tar på många sätt samma sorts grepp som bandet gjort genom årtiondena. Det som Oscar själv beskriver så här när han hyllar det unika med Sven-Ingvars:<br/><br/>- Förmågan att vrida och vända på låtskatten har alltid och ska alltid vara centralt för bandet. Genom bandets över 60 år långa karriär har låtar genomgått hela metamorfoser, arrangerats om och växlat genre, från pop och visa till rock eller schlager, för att sedan kanske återvända till sin ursprungliga form igen. Att kunna läsa av tiden var alltid en av pappas begåvningar. <br/><br/><p class="fjl-5"></p><br/>Första nya studioalbumet<br/>på nästan 20 år med Sven-<br/>Ingvars är detta. Efter Sven-<br/>Erik Magnussons bortgång<br/>2017 är det också första<br/>albumet med sonen Oscar<br/>som frontfigur. Oscar som<br/>ju varit i bandet sedan 2006.<br/>Man försöker nu föra Sven-<br/>Erika Jonsson<br/>I don´t give a damn<br/>(Dixie Records)<br/>Antal låtar: 11<br/>Skivor för<br/>recension i<br/>nästa nummer<br/>ska vara oss<br/>tillhanda senast<br/>25 november.<br/>Recensioner<br/>Ingvars tradition vidare. Allt i<br/>takt med tiden. "Att kunna läsa<br/>av tiden var alltid en av pappas<br/>begåvningar", skriver Oscar<br/>på omslaget och visst var<br/>det så. Nya skivan är känsligt<br/>producerad av Christoffer<br/>Lundqvist och innehåller både<br/>gamla låtar i nya tolkningar<br/>och helt nyskrivna. Låtskrivare<br/>Oscar Magnusson är med<br/>på fem spår. Andra kända<br/>låtskrivare är Peter LeMarc,<br/>Plura Jonsson och Sven-Erik.<br/>I sången Min väg, skriven<br/>av Dan Andersson/Sven-<br/>Erik Magnusson, hör man i<br/>Oscar ett mycket tydligt arv<br/>från Sven-Erik. Både i röst,<br/>uttryck och framförande.<br/>Kusligt bra. Men här ryms<br/>många toppspår. Till exempel<br/>Än finns tid att förlåta av<br/>Sven-Erik och Ingela "Pling"<br/>Forsman, Rör vid mig igen av<br/>Från Kil i Värmeland du sköna<br/>kommer hon - Erika Jonsson<br/>- vår nästa countrydrottning<br/>om allt går vägen. Ett mycket<br/>välgjort album med samtliga<br/>låtar av Erika och Gustav<br/>Ydenius och John Östblom.<br/>Några väl anonyma men här<br/>finns massor som sticker ut<br/>också. Hör på gungande Give<br/>it a shot eller skönt stompiga<br/>Someone blue. Eller I don´t<br/>give a damn, en kommande<br/>countryklassiker, eller<br/>Seventeen eller svängiga Who<br/>Axel Sjöberg/Björn Olsson,<br/>Oscars egen finstämda Du<br/>får ingen medalj eller den<br/>skönt gungande Kärleken är<br/>vår borg av Oscar eller litet<br/>tuffare Du och jag, även den<br/>av Oscar.<br/>Peter LeMarc och Plura<br/>har tillsammans skrivit<br/>Allt beror på dig och Peter själv<br/>står bakom härligt luftiga<br/>Allt gammalt blir nytt igen.<br/>Man får slutligen njuta av<br/>den fina akustiska duetten<br/>mellan Sven-Erik och Oscar<br/>i Bert Månsons Två mörka<br/>ögon. Här lyfter låten på ett<br/>alldeles nytt sätt. Skivan<br/>avslutas med en vacker<br/>version av Ack Värmeland<br/>du sköna. Man måste inte<br/>vara värmlänning för att<br/>uppskatta denna nästan<br/>dansanta version. Men det<br/>underlättar förstås.<br/><p>Lasse Gurell</p>