Li Söderberg

Jaha, vad handlar den här boken om då? Mat som är god som fan, enligt Amanda Wiger. Allt från nibbel, det vill säga smått plock, till större, fullbordade måltider, och slutligen saker som inte passar i något annat kapitel. Gott som fan består av allt från goda dippar, tonfisktartar med parmesanmajo och chimichurri, en beaskola, gochgujangpasta med salsicciabollar till anktacos!<br/><br/>Spretigt kanske, men rakt igenom gott! Det enda man kan vara säker på är att det inte är några som helst desserter i kokboken. Något Amanda däremot gillar, och som det finns gott om i boken, är smör, ost, sås, kladd och friterat, ibland tillsammans med syrligt och krispigt, ibland mest flottigt.<br/><br/><b>Amanda Wiger</b>, @wigersmat på Instagram, förser sina tiotusentals följare med recept som inte snålar på något. De är också vana vid ett grövre språk och att det inte är så jävla noga med allt, är det gott är det rätt.

<b>Det värsta är att vinka hej då </b><br/><br/>Elias står på förskolan och vet att det är dags att vinka hej då, men det går bara inte. Mamma får inte gå! Fröknarna försöker lirka och mamma skojar och pappa busar, men det är svårt i alla fall. Extra svårt blir det när mamma har bråttom och kompisarna står och väntar och tittar. Men man måste ju säga hej då för att kunna ses igen. Och mamma och pappa hämtar ju alltid klockan fyra. <br/><br/>Linda Wahlund och Li Söderberg har i bilderboken<i> Att vinka hej då</i> tagit fasta på känslan hos barnet när lämningen på morgonen skaver eller inte alls fungerar. Genom att ta barnets perspektiv kan både barn och vuxen känna igen sig och förstå vad som behövs för att det ska gå att vinka hej då. <br/><br/><b>Linda Wahlund</b>, författare och kurator som tidigare skrivit flera omtyckta kapitelböcker för äldre barn, debuterar här med sin första bilderbok. (Tidigare bl a <i>Den som måste döden dö</i> och <i>Den som måste livet leva, Speja Förlag)</i>. <br/><br/><i>Li Söderberg,</i> illustratör och formgivare med en unik förmåga att fånga stämningar och barns stora känslor. (Tidigare bl a <i>Sahar som inte syns, Speja Förlag</i>).

Lilly är nio år och går i en helt vanlig klass. När en psykolog kommer på besök till klassen och berättar att det i varje klass finns barn som har problem hemma, barn som har svårt att läsa och skriva, barn som är oroliga, rädda eller ensamma bestämmer Lilly sig för att ta reda på vilka det är i just hennes klass - och att hjälpa dem. <br/><br/>Hon har snart flera projekt på gång, men frågan är hur Lilly själv har det? <br/><br/><i>En helt vanlig klass </i>är en bok om olikheter, utmaningar och vänskap. Om att vara annorlunda och att hitta sin plats.

Om jag inte hade Palten skulle jag vilja ha en pudel. Fast mamma säger att det inte går. Hon snorar och nyser. Så himla dumt. Det är tur att Palten är alldeles rosa och turkos och vit och tovig och burrig och fluffig och alldeles, alldeles snorvänlig. Men mamma tycker inte att det är tur. Hon verkar inte tycka om Palten alls. Fast Palten kan göra en massa saker som ingen annan kan. <br/><br/>I <i>Min alldeles egna Palten</i> står fantasin i centrum. När vi slutar tänka på hur saker borde vara, hittar fantasin vägar för längtan och drömmar. I fantasin är allt möjligt, om man bara vågar släppa taget. <br/><br/><b>Li Söderberg</b>, barnboksillustratör som här debuterar som författare. Li har en unik förmåga att fånga stämningar och barns stora känslor (tidigare bl a <i>Att vinka hej då</i> och <i>Sahar som inte syns</i>, Speja Förlag).

<b>Ett kalas! Det blir väl roligt?   </b><br/><br/>Elias både <b>vill</b> och <b>vill inte</b> gå på kalas. Nu när han äntligen blivit bjuden. För hur är det egentligen att gå på kalas? Vad gör man? Tänk om fikat inte är gott? Måste man vara med på alla lekar? Och måste man klä ut sig? Till vad då i så fall? Och vilka andra kommer?   <br/><br/>Elias mamma älskar kalas och förstår inte alls varför Elias är så tveksam. Och nu har han ju tackat ja <br/><br/>Pappa som följer med, tycker absolut inte om att gå på kalas, och snart inser Elias att det är fler som tycker att kalas kan vara lite läskigt. Och när alla ska vara med på dansstopp är det Elias som får rädda pappa ...   <br/><br/><i>Måste man tycka att kalas är roligt? Linda Wahlund och Li Söderberg sätter här fingret på oron innan och det jobbiga med att gå på kalas, särskilt första gången. Hur blir det när barn och förälder inte riktigt förstår eller når varandra? Kan det vara okej att bara stå och titta på? Om man får göra det på sitt eget sätt, då kanske man till och med vill börja planera sitt eget kalas och det kommer bli det bästa någonsin! </i><br/><br/><br/><br/><b>Linda Wahlund</b>, författare och kurator som tidigare skrivit bilderboken Att vinka hej då (2024, Speja Förlag) men också flera omtyckta kapitelböcker för äldre barn (bl a Den som måste döden dö och Den som måste livet leva, Speja Förlag). <br/><br/><b>Li Söderberg,</b> illustratör och formgivare med en unik förmåga att fånga stämningar och barns stora känslor (tidigare bl a Att vinka hej då och Sahar som inte syns, Speja Förlag).