Caprice

Borrfors Monica Quintet: Your Touch [CD]

Digipack.<br/><br/>Bernt Rosengren, saxofonist, flöjtist, kompositör och arrangör, är en av Sverige internationellt mest kända jazzmusiker. Han slog igenom som nittonåring och har sedan dess stått i det främsta ledet inom svensk jazz i mer än 50 år. Bernt har under åren inspirerat och spelat med flera generationer svenska jazzmusiker. 1975 bildade Bernt Rosengren sitt första storband. Innan dess hade han mest hörts i olika mindre grupper med flera av den tidens finaste jazzmusiker. Många av dessa finns med i det nitton man starka storband som hörs på denna inspelning. Här finns i stort sett hela den svenska jazzeliten från 1970- och 1980-talen men också ett par mycket välkända amerikanska gäster: Pianisten Horace Parlan, med ett förflutet hos bland andra Charles Mingus, och gitarristen Doug Raney, en av 1970-talets mest uppmärksammade unga amerikanska gitarrister. Samarbetet mellan Bernt och amerikanerna hade börjat i Köpenhamn ett par år innan denna inspelning. Som så många andra jazzmusiker hade man valt Köpenhamn som sitt hem. Horace och Doug var under flera år mer eller mindre ordinarie i Bernt Rosengren Big Band. På 1970-talet hade Bernt på flera sätt försökt att skapa speltillfällen för storbandet. Bland annat hyrde han under flera säsonger dansstället Bal Palais i Stockholm, en riktig succé. En tradition som för övrigt sedan togs över av Gugge Hedrenius Big Blues Band. <br/><br/>Det var efter dessa år på Bal Palais som Caprice Records spelade in bandet i maj 1980. Musiken är arrangerad av Bernt, som även komponerat sju av skivans nio spår. De två andra numren är John Coltranes Naima och Irving Berling How Deep is the Ocean?, kända melodier som Bernt gett en ny musikalisk dräkt. Förutom Doug och Horace är det främst Bernt som hörs som solist, på flöjt, alt- och tenorsax. Han får här utrymme att visa vilken fantastisk instrumentalist han är. Den fina trumpetaren Lars Färnlöf är också solist på ett spår. <br/><br/>"Storbandsjazz måste svänga, man ska kunna dansa till den. Och musiken måste bygga på solister, precis som i det gamla Count Basie-bandet på 1930-talet. Jag är inte särskilt förtjust i mer pretentiösa saker som konsertsviter för storband ... och sånt!" Orden är Bernts inför inspelningen av plattan som nu för första gången släpps på cd. Och man förstår precis vad han menar. Den över trettio år gamla inspelningen låter fantastiskt bra och ja, det svänger som bara den. Plattan är en del i Caprice Records återutgivningsserie, fantastisk musik som varit utgången på skiva men som nu åter görs tillgänglig i digitalt format.

Äventyr I Jazz Och Folkmusik [CD]

"Vacker jojkpopjazz. Jojk möter folkmusik, visa, pop och jazz. I den skönsjungande svensksamiska låtskrivaren och sångerskan Sofia Jannoks alster finns det samiska och det svenska - som ju båda är delar av hennes kulturarv - sida vid sida. Men betoningen är på det samiska och den ordlösa improvisationen, jojken. Sångerna tonsätter hon för det mesta själv och de skrivs a cappella från början. På denna hennes andra soloskiva har sångerna fått en instrumental inramning av Peter Tikkanen Trio som blivit väldigt lyckad. Det uppstår en syntes som lyfter hela skivan. Sofias Jannoks röst som är klar som stjärnhimmeln på vintern harmoniseras mjukt och fint med Peter Tikkanens känsliga jazzpianoanslag. Där finns också basen (Tobias Helén), trummorna (Johan Englund) och en del stråk- och blåsarrangemang. Det jazziga bryter starkast igenom i två låtar, Árvas och Golle Máze, av vilka den senare faktiskt är en traditionell jojk som också Mari Boine tolkat. Det finns en del andra låtar som är traditionella, som vaggvisan från Sofias barndom och en låt skriven av den finsksamiske multikonstnären Nils-Aslak Valkeapää. Jannok sjunger ofta om den nordliga naturen som hon själv levt mitt i och är starkt påverkad av. Och hon har gjort helt rätt som valt att sjunga allt på nordsamiska. Med sin visjojk, sin svensksamiska världsmusik är Sofia Jannok ytterligare ett exempel på att Sverige aldrig varit det enspråkiga och enkulturella land av ett folk som en del ihärdigt påstått. Det samiska har alltid varit en del av Sverige."<br/>(Lira)

Hösten 1996 återsamlades Arne Domnérus legendariska septett efter 25 år för att spela musik av bland andra Jan Johansson, Bengt Hallberg och Georg Riedel. Trumpetaren Bosse Broberg, tenorsaxofonisten och flöjtisten Lennart Åberg, pianisten Bengt Hallberg, gitarristen Rune Gustafsson, basisten Georg Riedel, trumslagaren Egil Johansen och "Dompan" själv på altsax och klarinett, spelade för fullsatta konsertsalar i större städer i södra och mellersta Sverige.<br/>Det unika och storslagna med den septett som Domnérus ledde kring 1970, framstod 1996 och framstår även idag, i klarare dager än någonsin. Kombinationen av instrument möjliggör ett klangskapande, som är ovanligt mångsidigt för en ensemble av detta lilla format, och som sinnrikt utnyttjas av kompositörerna.<br/><br/>Förutom verk av Johansson, Riedel och Hallberg spelas även ryska och svenska folkmelodier i jazzmusikalisk bearbetning, däribland en "Hallbergsk" version av välkända Visa från Utanmyra.

Rena Rama: Rena Rama 1973-79 [CD]

Red Mitchell är känd för att vara en av de mest innovativa basisterna inom jazzen. Han turnerade bland annat med Billie Holiday, en turné som tog honom till Sverige på 50-talet, ett land som han sedan kom att flytta till 1968 och bli folkkär på kuppen då han tog över basen efter Simon Brehm i Hylands Hörna. På "What I Am" får vi inte bara lära känna Red som basist utan också som pianist, kompositör, textförfattare och sångare. På plattan finns Reds hitlåt "The Sun and the Water" som kanske mest blev känd genom Alice Babs. Musikerna på "What I Am" är Bosse Broberg (tp), Rune Carlsson (dr), Nisse Sandström (ts), Göran Strandberg (p) och Sture Nordin (b). Alla utom Sture ingick i Reds grupp Communication.