Db Productio

Nyfunnen kammarmusik av Bo Linde (1933-1970) inspelad för första gången! Ylva Larsdotter, violin, Torun Sæeter Stavseng, cello, och Peter Friis Johansson, piano, tolkar bland annat hans Piano Trio nr. 1 samt Divertimento, Op. 25.

Mozart: Piano Concertos 8 & 9 [CD]

Ludvig Norman (1831-1885) var en tonsättare av stor betydelse i det svenska musiklivet. På detta album presenterar den Stockholmsbaserade, japanska pianisten Kiyo Wada två av hans stora kammarmusikverk, tillsammans med Ludvig Norman Strings: pianokvartetten och -sextetten. Som bonus ryms även pianosviten Lifvets åldrar. Sextetten och sviten är världspremiärer på CD!

Sånger och arior av både manliga och kvinnliga svenska tonsättare: Hugo Alfvén, Elfrida Andrée, Ingeborg von Bronsart, Helena Munktell, Laura Netzel, Gösta Nystroem och Ture Rangström. Allt framfört av ett svenska stjärnor som Kerstin Avemo, Sabina Bisholt, Julia Sporsén, Viktor Johansson och Karl-Magnus Fredriksson, tillsammans med Göteborgsoperans orkester under ledning av Patrik Ringborg. Mer än hälften av albumet består dessutom av världspremiärinspelningar!

Majanen Peter: Songs n' secret places [CD]

Ann-Sofi Klingberg, piano<br/>Malmö Symfoniorkester<br/>Ingar Bergby<br/><br/>"I en tidigare recension, eller tre egentligen, har jag skrivit oerhört lyriskt om Ylva Skogs musik och jag tänker fortsätta på den inslagna linjen. Fyra verk för orkester och jag tvekar inte en sekund när jag säger att detta är den mest imponerande musik jag hört på många år. Skivan sparkar igång med det härligt extroverta Sortie et Entrée från 1996. Magiska klangfält ligger över ett rytmiskt varierande förlopp. Musik som strävar framåt och som till viss del påminner om John Adams A short ride in a fast machine. Fast Skog uppvisar större finess och klangkänslighet. <br/><br/>Så till mästerverket Horror Vacui. Verket fanns med i dB Productions förra porträtt av Ylva Skog, men då i en inspelning från uruppförandet med Musikhögskolans orkester i Stockholm. Jag skrev oerhört lyriskt om verket, men efterlyste också ett helprofessionellt framförande - men inte kunde jag ana att jag skulle bli bönhörd så snabbt. Malmö Symfoniorkester ger en ny och djupare bild av stycket och jag kan faktiskt inte lyssna mig trött på musiken. Den lite Petrusjka-artade övergången till slutdelen gör mig lika förväntansfull och lycklig varje gång! Och som jag skrev tidigare så blir jag inte av med melodin i slutdelen - och det vill jag inte heller. <br/><br/>Modus Vivendi är ett mörkare och mer dramatiskt verk, fast Skogs fingeravtryck tar man inte miste på. I mörkret hittar man små öar av lust och ljus, av skir ömtålighet. Skogs ambition var att undvika melodier och det lyckas hon inte med fullt ut, tack och lov, för i Skog har vi en gudabenådad melodiker. Men Modus Vivendi är framför allt ett stycke drama där orkesterns glissandon är direkt skakande. <br/><br/>Så till pianokonserten, färdigställd 2012. Livsbejakande musik och Poulenc ler i sin himmel. Det är helt lysande skrivet med fenomenala kontraster mellan briljans och melankoli. Formatet är perfekt med sina femton minuter. Tidlös musik med stort hjärta, och mellandelen är så vacker att jag smälter. Ett litet trombonmotiv som är så vackert följs upp av cellon.ljuvligt. Åter så skira klanger, så fulla av nostalgi och drömmar. Det är verkligen så vackert att tårarna ger sig tillkänna. Inte sedan Bo Nilsson har jag hört en svensk tonsättare arbeta så känsligt och varmt omfamnande med en orkester. När jag första gången hörde Bo Nilssons Revue blev jag alldeles varm inombords, och nu sker samma sak med Ylva Skogs pianokonsert. CD-spelaren står på repeat! <br/><br/>Ann-Sofi Klingberg spelar förnämligt och dirigenten Ingar Bergby leder Malmö Symfoniorkester med den äran. Finns det inget negativt alls? Nja, det skulle väl vara att en titel som Horror Vacui inte är så tilltalande, kanske. <br/><br/>Erik Nilssons produktion är superb och jag kan konstatera att årets skiva kom tidigt i år."<br/><br/>Thomas Roth (Opusmagasin.se) <br/><br/>.

Mårten Falk, en av Sveriges främsta och mest mångsidiga gitarrister, är tillbaka med den andra delen bortglömd musik från 1800-och 1900-talet skriven för den ryska, sjusträngade gitarren.