Dead Oceans

Med "Bleeds" presenterar Wednesday en berusande samling narrativt tung sydstatsrock som utforskar den levande kopplingen mellan nyfikenhet och bekännelse. "Bleeds" är en lapptäckesliknande triumf av litterära anspelningar och laglöshet, av platsspecifik poesi och hårresande oljud. Karly Hartzman - grundare, frontperson och huvudsaklig textförfattare - tillskriver Wednesdays stärkta grepp om sin egen identitet till tiden som spenderats med att<br/>samarbeta på tidigare album, plus ett turnéschema som varit både givande och obevekligt. Genombrottsalbumet "Rat Saw God" fick oändligt med lovord från såväl press som fans och vi vågar påstå att "Bleeds" överträffar förväntingarna med råge.

Wednesday har på sitt tredje album, deras första på välrenommerade Dead Oceans, skapat en nutida och genuint amerikansk musikupplevelse. Till toner av shoegaze, grunge och country i en ljuvligt rå blanding sjunger Karly Hartzman om uppväxten och livets gång i North Carolina. Och det är bandets förmåga att kombinera bitterljuva narrativ med en oversträffad musikalisk DIY-energi som gett starka lovord från Pitchfork, som utsett både "Bull Believer" och "Chosen To Deserve" till "Best New Track", samt Stereogum, Under the Radar och många fler.

Kritikerfavoriten och kultartisten Bill Fay är 50 år in i karriären skarpare än någonsin. Albumet "Countless Branches" som följer upp "Life Is People" (2012) och "Who Is The Sender?" (2015) är producerat av Joshua Henry byggd på en livstids erfarenheter. Albumet har fått fina betyg från bland andra Q (4/5), Uncut (4/5), Record Collector (4/5) och The Guardian som hyllat Fay med orden "50 år efter debuten skapar kulthjälten till band som Wilco och The War On Drugs fortfarande finurliga, kristallklara ballader".

Mitskis förra album 'Bury Me At Makeout Creek' bjöd på nyanserad, komplex och emotionellt kraftfull musik om hjärta och smärta. Uppföljaren 'Puperty 2' fortsätter vidare på denna bana men Mitski har vuxit musikaliskt. Genom elektroniska trummaskiner, slammrande Pixies-gitarrer och saxofoner är det en uppenbart mer självsäker Mitski som trots tunga, emotionella teman skapat ett kraftfullt album som är upplyftande, inspirerande och framföralt, vackert.

Matthew Houck gillar att jobba. Detta är hans sjätte album som Phosphorescent sedan hans<br/>2003-debut. Muchacho är lite mer melankolisk och elektroniskt inriktad än Here's to Taking it Easy men visst finns det country-rock och americana med även denna gång.