ECM

Smäktande vacker musik för kör och orkester av årets Polarprisvinnare Arvo Pärt (f. 1935). Färska inspelningar gjorda förra året, med Estonian Philharmonic Chamber Choir och Tallin Chamber orchestra, under ledning av Tõnu Kaljuste.

Jarrett Keith & Charlie Haden: Jasmine 2010 [CD]

"Första låten på Bobo Stensons nya skiva med Anders Jormin och Jon Fält är tillägnad den amerikanske trumslagaren Paul Motian, som dog ifjol men hann medverka på Stensons och basisten Jormins album "Goodbye" från 2005. Norrmannen Jon Christensen, som var trions ordinarie trummis innan Fält, spelade ofta i linje med den poetiska och öppna spelstil som Motian utvecklade i Bill Evans trio, och som även Fält har återknutit till. Men på just den här skivan gör Fält överraskande lite så. När han kommer in, till en början helt ensam och direkt efter första låten (Evans "Your story", som Stenson framför solo), är det med en melodisk och repetitiv trumfigur som etablerar låtens grundpuls och - utan omsvep - ett direkt groove. Det är ingen försumbar detalj, utan en tendens som starkt påverkar min upplevelse av hela skivan. Även Jormin spelar ovanligt groovigt. Och det fungerar precis lika bra med Stensons sofistikerade, djupt lyriska spel som när kompet flyter mer löst. Det gör det också i flera spår på skivan. Men om trions vokabulär redan är mycket brett, med drag av såväl jazz som folk- och kammarmusik, så innebär det lite rakare inslaget på "Indicum" ytterligare en framhävd kvalitet."<br/>(Dagens Nyheter)<br/><br/>"Albumet vilar...i en enda stämning - bitvis högtidlig, i vissa lägen direkt psalmlik - där spåren är minst lika mycket bitar i det stora pusslet som självständiga existenser. Musiken görs rund, tät och mjuk, men inte tillrättalagd eller mesig och det beror framför allt på att de tre har en sådan väldig klangmedvetenhet och känsla för nyanser. Mycket mera demokratisk än såhär blir knappast en jazztrio. Stenson, Jormin och Fält kompletterar och backar ständigt upp varandra, varje man kommenterar och understryker vad de andra hittar på, utan att trampa på tår eller musikaliska idéer. Jag ser för min ínre syn hur de tre sträcker ut armarna och spelar och lägger till på varandras instrument. Stensontrion väljer som vanligt låtar helt fritt. Stenson inleder ensam med en kort version av lyrikmogulen Bill Evans "Your Story", liksom för att sätta tonen. Trion levererar sitt eget nedtonade titelspår, vävd kring en enda pianoton och Jormins stråkspel i diskanten, och vecklar sedan ut Wolf Biermanns vackra "Ermutigung". Den traditionella norska "Ave Maria"-melodin tassar över mot folkmusiken, medan George Russells "Event VI" har en saltare och mera påträngande personlighet. I den här atmosfären får spjuvern Jon Fält vid trumsetet inte samma stora manege för sitt gränslösa rytm- och ljudlekande som live. Men även som fantasifull finsnickare är han svårslagen."<br/>(Sydsvenskan)<br/><br/>Bobo Stenson, piano; Anders Jormin, double bass; Jon Fält, drums

The Keith Jarrett Trio, playing live at NDR Funkhaus, Hamburg in July 1972. The trio with Haden and Motian was Jarrett's first great band, his choice of players a masterstroke. Charlie and Paul hadn't worked together until Jarrett brought them into each other's orbit in 1966. With the bassist who had learned his craft in Ornette Coleman's band, and the drummer from Bill Evans's ground-breaking trio, Jarrett was able to explore the broadest scope of modern jazz, from poetic balladry to hard-swinging time-playing to ferocious and fiery free music. <br/><br/>The improvisation heard in the Hamburg concert includes episodes with Keith on soprano sax and flute as well as piano, while Motian expands the role of percussion in the music, developing the supple, elastic, supremely unpredictable vocabulary that would subsequently become such a crucial part of both Jarrett's groups and Paul's own. The interaction between the three musicians is uncanny throughout, reaching a peak in an emotion-drenched performance of Charlie Haden's "Song for Che" (this is Jarrett's only recording of a piece that has become a new jazz classic). But from the first notes of "Rainbow", with its radiant piano, it is clear that something special is happening here.The German radio concert from which this album is drawn was part of a tour - the first European tour for this trio - organised by ECM. <br/><br/>Manfred Eicher returned to the original analog sources, remixing the music recorded by NDR engineer Hans-Henirich Breitkreuz for this edition in Oslo in July 2014, together with Jan Erik Kongshaug. (As it happened, the work took place the day after Charlie Haden's death.)Haden's importance in this music can hardly be overstated. He is such a strong, centering presence. Jarrett plus Haden was always a special combination, of course, as recordings from Arbour Zena to Last Dance have eloquently shown, but for dynamic interplay between pianist and bassist the Hamburg recording is hard to beat. <br/><br/>Charlie highly valued this musical association, and the way in which Jarrett would compose tunes for the strengths of the trio members: "I think some of the greatest music made in that time period came out of that group," Charlie told Ethan Iverson a few years ago. "Keith was always his own person, with original ideas as a leader. He wrote specifically for us. I loved it. He showed up at every rehearsal and sound-check with new music. It's amazing when you go over a new tune at a sound-check and can't wait to play it that night, since it already felt like 'you'."The Hamburg concert dates from the beginning of ECM's association with Keith Jarrett, whose solo album Facing You had been recorded the previous November and released just three months before this show. <br/><br/>In the US, Keith Jarrett had begun to include saxophonist Dewey Redman in his group music and the trio was in the process of morphing into the group colloquially known as Jarrett's American Quartet. Several of the Jarrett tunes heard here, amongst them "Everything That Lives Laments" and "Piece for Ornette", would also find expression in the quartet repertoire. Much inspired quartet music was ahead, including the landmark albums The Survivors' Suite and Eyes of the Heart. But Hamburg '72 captures the core trio of Keith Jarrett, Charlie Haden and Paul Motian at the very apex of its creativity.The trio's earlier albums were Life Between The Exit Signs (recorded 1967), Somewhere Before (1968) and The Mourning of a Star (1971).

Jarrett Keith: My song 1978 [CD]

"Den tunisiske oudspelaren Anouar Brahem integrerar jazzen med avancerade mönster från arabisk konstmusik och nordafrikansk folkmusik till en djupt personlig form. De nordafrikanska handtrummorna flyter fjäderlätt, liksom Anouar Brahems utsökt formade oudgångar, medan Klaus Gesings basklarinett ger musiken en seren karaktär i stil med John Surmans kyrkoinspelningar. Så möts det upphöjda och det konkreta i förförisk föränderlighet."<br/><br/>(Svenska Dagbladet)

Fem år efter förra albumet kommer Bobo Stenson Trio med sin sjätte fullängdare på ECM, "Sphere". Sammansvetsat triospel med Bobo Stenson, piano, Anders Jormin, bas, och Jon Fält, trummor. En högtidsstund för alla Bobo-älskare!<br/><br/>Lira Gillar! "48 minuters musik man gärna lyssnar på koncentrerat för att inte missa något väsentligt." (Lira, Andreas Lagercrantz)<br/><br/>GRAMMISVINNARE I KATEGORIN: ÅRETS JAZZ<br/>Bobo Stenson Trio: Sphere