Frontiers

Lana Lane har släppt musik sedan 1995 och har haft en mycket framgångsrik karriär i Japan, som sedan ledde till framgångar även i Europa och i hemlandet USA. Efter tio års uppehåll kommer så ännu ett album, som fått titeln "Neptune Blue" och som producerats av hennes make Erik Norlander (Dukes Of The Orient). Här levererars proggdoftande AOR som kryddats med pomprock. Över allt detta svävar Lanes fantastiska röst. Hon har inte för intet fått epitetet "The Queen of Symphonic Rock".

Fjärde albumet från succébandet Revolution Saints. Mannskapet har ändrats något på detta album, men detta är forrtfarande ett all-star-band av rang. <br/><br/>Bandet består av tre tungviktare från den melodiska rockscenen: på gitarr Joel Hoekstra (Whitesnake), på bas Jeff Pilson (ex Dokken) och slutligen på sång och trummor Deen Castronovo (Journey). <br/><br/>Detta är melodisk hårdrock med nerv, hooks och gigantiska melodier. Bandet har jämförts med bl.a. Journey, Whitesnake och Van Halen. Vi garanteras en hög kvalitet och Castronovos sånginsats är inget annat än strålande. Låtarna har bland annat skrivits av Joel Hoekstra och Anders Wikström från Treat med benägen hjälp av producenten Alessandro Del Vecchio.

Double Vision var ursprungligen ett Foreigner coverband men allteftersom började idén om att skriva egen musik ta större plats, och nu kommer alltså den självbetitlade debuten. Här möts melodier och klassisk 80-tals hårdrock i en perfekt symbios. Det är lättsamt och glatt men alltid med stenhårt fokus på arrangemang och melodier.

Vokalisten Jeff Scott Soto har haft en fantastisk och lång karriär, både som soloartist och i olika samarbeten. Han har bland annat sjungit med Talisman, Yngwie Malmsteen, Trans Siberian<br/>Orchestra och även varit med en kortare sväng i Journey. Sotos åttonde soloalbum har fått titeln<br/>"Complicated". Tillsammans med producenten Alessandro Del Vecchio har Soto levererat ett album som respekterar hans arv men ändå inte låter retro. Han visar tydligt varför han anses besitta en av hårdrockens bästa röster, och levererar både energi och melodier

Ett av de större hårdrocksbanden i mitten av 80-talet var amerikansk/danska White Lion. Med danske frontmannen Mike Tramp i spetsen släppte de klassiska album som "Fight To Survive",<br/>"Pride", "Big Game" och "Mane Attracion". De hade hits som "Wait" och "When The Children Cry".<br/><br/>Bandet splittrades i början av 90-talet och Mike Tramp har sedan dess haft en framgångsrik solokarriär. Nu har han beslutat att släppa ett album som innehåller omarbetade och nyinspelade låtar ur White Lions låtskatt. Här inkluderas bland annat "Little Fighter", "Cry For Freedom", "Love Don't Come Easy", "Broken Heart" och självklart också megahitten "When The Children Cry".

Ten har varit aktiva sedan mitten av 90-talet, och nu är de tillbaka med sitt femtonde album "Here Be Monsters". Faktum är att de varit flitiga under pandeming och spelat in inte bara ett utan två album... Det första kommer här. Musiken är självklart fortsatt melodisk och grandios. "Here Be Monsters" kommer absolut att tilltala dem som gillade de tidigare albumen "Albion", "Gothica" och "Illuminati". Plattan har producerats av Tens sångare Gary Hughes.

Andra soloalbumet från Lords Of Blacks gitarrist Tony Hernando, och nu utforskar han den mer melodiösa sidan av hårdrockspektrat. Fyra sångare medverkar på albumet; vår egen svenske Kent Hilli (Perfect Plan, Giant), Chez Kane, Renan Zolta (Electric Mob) och sista men inte minst veteranen Johnny Gioeli från Hardline. Detta är verkligen melodiös hårdrock av allra högsta klass!