Ladybird

Riedel Georg: Dance music/Live at Fasching 2019 [Digipack / CD]

Lundgren Isabella: Look for the silver lining [Digipack / CD]

Den skånska sångerskan Iris Bergcrantz röst har beskrivits som känslofull, klangrik och vacker. Till albumet "Trasighet och fransar" har hon valt ut sina favoritkompositioner av Olle Adolphson. Slutresultatet är en perfekt kombination av hennes personliga röst och Olle Adolphsons unika sångskatt, i storslagna arrangemang med både stråkar och blås.<br/><br/>"Iris Bergcrantz griper tag i lyssnaren med sin starka känsla. Mest av allt tycks hon utgå från en känsla. Hon gör det i varje givet stycke och utan att egentligen bekänna sig till någon särskild genre. Det faller tillbaka på ett förhållande till musiken och till texterna som kanske närmast påminner om principen med blues. När det griper tag om lyssnaren blir uttrycket större än ramverket, och lyfter i sin tur allt runt omkring" (Johannes Cornell, Dagens Nyheter)<br/><br/>Iris Bergcrantz -vocal<br/>Calle Brickman - piano<br/>Anders Fjeldsted - double bass<br/>Andreas Fryland - drums<br/><br/>Andrs Bergcrantz - trumpet<br/>Jasmin Gomaa - horn<br/>Maria Bergström - Violin<br/>Samuel Lundström - Violin<br/>Elina Nygren - Viola<br/>Johanna Hydén - Cello

1998 fick Ray Charles ta emot Polarpriset i Berwaldhallen i Stockholm och jag hade fått äran att hylla honom i ett medley med några av hans hits genom tiderna. Året därpå tog Stevie Wonder emot sammma utmärkelse. Då såddes ett frö i mig som blommade drygt 10 år senare i form av ett album "The best of Ray Charles", en tribut till en mentor och förebild, en gigant - och den amerikanska staten Georgias största och häftigaste bidrag till mänskligheten! <br/><br/>Nu har jag under de senaste 4 åren turnerat och sjungit Ray Charles låtar, i konserthus, på festivaler, i kyrkor och på klubbar. Bandet har bestått av de bästa jazzmusikerna vi har i landet och arrangemangen är alla signerade Mats Engström, som också spelat trummor. I vintras tänkte Mats och jag att vi skulle ta konceptet ytterligare ett steg.<br/> <br/>1962 spelade Little Stevie, Stevland Hardaway Morris, då 12 år gammal, in en hyllning till Ray med albumtiteln "Tribute to uncle Ray". Jag har alltid älskat Stevies sånger, varav några funnits på min repertoir sedan länge. I februari i år presenterade Mats nyskrivna arr på 13 Wonderlåtar, vi samlade bandet för en dags repetition och den 14 mars hade vi premiär på en 2 veckor lång konsertturné. Det var en mycket lyckad turné och låtarna satte sig i bandet som bestod och består av, förutom undertecknad vid sångmikrofonen och Mats bakom trummorna, Claes Crona på piano, Hans Backenroth kontrabas och Fender elbas, Klas Toresson tenorsaxofon och flöjt, Mårten Lundgren trumpet och flygelhorn samt Martin Pålsson på trombon. Inför vår sommarturné har vi nu dokumenterat detta i Roger Kriegs studio, St Eriksplan 1, för att tillfredsställa publikbehovet av att kunna ta med sig en fysisk CD hem från konserten. Ett behov som vi under vårturnén upptäckte var starkt.<br/><br/>Så här är den! "Stevie Wonder Unplugged"!<br/><br/>Claes Janson<br/><br/><br/>.

Nu kommer dubbla Grammisvinnaren Amanda Ginsburgs tredje album! Återigen bjuder hon in lyssnaren till sin välsvarvade och svängigt melodiska jazz på svenska, men lyssnaren kan också ana en syrlig självdistans mitt i det varma och vardagliga betraktelserna. Ginsburg sjunger om det enkla i vardagen, skenbart banala berättelser som utgör en stor del av allas våra liv. På kort tid har hon blivit en av Sveriges största jazzartister som ständigt framträder för utsålda hus runtom i landet.<br/><br/>Amanda berättar: I en träningsapp jag har finns en instruktör som ofta uppmanar tittaren att le. Vi är många som önskar att det ska få vara upp till oss själva och för många kvinnor så har nog bägaren runnit över för längesen av en omgivning som tycker vi ska le mer. Men så testade jag en gång, jag log brett och ansträngt medan jag flängde upp och ner på mattan och hon hade banne mig rätt - det blev lättare och mer njutbart! Och jag påmindes i samma stund om att när jag lyfter blicken och drar i smilgroparna lyfter jag kanske inte bara mitt eget humör utan även någon annans.<br/><br/>Amanda Ginsburg sjunger om det enkla i vardagen, de skenbart banala berättelserna som utgör en stor del av allas våra liv, och hon gör det med bravur. Idag är hon en av Sveriges största jazzartister och spelar ständigt för utsålda hus runtom i Sverige.<br/><br/>Amanda har vunnit Årets jazz på Grammisgalan både 2019 och 2021 och har medverkat i Allsång på Skansen, SVT:s Nationaldagsfirande, Nyhetsmorgon, Go Kväll, Doobidoo och På Spåret. Hon har också fått flera priser och stipendier, bl.a. Sveriges kompositörers/ textförfattares Jazzpris och landet är fullt av ungdomar som genom att lyssna på och spela Amandas musik introduceras till jazzmusiken.<br/><br/> Högt betyg 4 (av 5) till plattan i Sydsvenskan! "Briljanta Amanda Ginsburg har både romantik och vassa tänder" (Alexander Agrell, Sydsvenskan)<br/><br/>Högt betyg 4 (av 5) för releasekonserten i DN! "Amanda Ginsburgs röst och språkliga elegans får turnépremiären att lyfta" (Magnus Säll, Dagens Nyheter)<br/><br/> Högt betyg 4 (av 5) i DI! "Amanda leker med ord och toner, utmanar, fintar och hennes medmusiker är bokstavligen med på noterna." (Jan Gradvall, DI)<br/><br/>Lira Gillar<br/> "Amanda Ginsburg som mest och bäst" (Lira, Bengt Eriksson)

Isabella Lundgrens kärleksförklaring till en av jazzhistoriens giganter: Dorothy Fields (1904-1974) som skrev texter till över 400 låtar, 15 Broadwaymusikaler och 26 filmer. Vi vågar lova att du känner igen de flesta på detta album som Isabella Lundgren spelat in med Musica Vitae, i underbara stråkarrangemang av Carl Bagge.<br/><br/> Isabella Lundgrens och Musica Vitaes kärleksförklaring till en av jazzhistoriens giganter, Dorothy Fields - nu även på vinyl!<br/><br/>"Fenomenal vokal bedrift når in i hjärtat" (Mats Hallberg, Kulturbloggen.com)<br/><br/>Lira Gillar<br/> "... helheten blir en sällsynt njutbar mix av melodier och händelseförlopp"<br/>(Lira, Eva Nikell)

Digipack.<br/><br/>När 24-åriga värmländskan Isabella Lundgren albumdebuterade med IT HAD TO BE YOU 2012 var det inget mindre än en sensation som föll både kritiker och publik samfällt på läppen. Isabella hade nyligen återvänt till Sverige från en händelserik tillvaro i USA och stod nu inför en ny och så småningom uppmärksammad karriär som sångerska här hemma parallellt med teologistudier.<br/>Hennes röst jämfördes med Billie Holidays och hon kom att förknippas med The American Songbook. Ur denna hämtade Isabella mycket av sitt material och gjorde det till sitt i mycket personliga tolkningar. Sättningen var ofta med trio eller kvartett, men då och då även med storband. Publiken strömmade till spelningarna som ägde rum över hela Sverige och även i Norge där man mottog Isabella med öppna armar. IT HAD TO BE YOU toppade många gånger den svenska jazztopplistan.<br/><br/>Under 2012-2013 mottog Isabella även ett antal musikpriser, som Anita O'Day-stipendiet, Louis Armstrong-stipendiet, Sällskapet Stallbrödernas stipendium och Second Line Jazz Bands stipendium. Hennes skivor började förra året även distribueras i Japan.<br/><br/>PETER ASPLUND och MATS HÅLLING är några av de musiker och artister som har kommit att följa henne på vägen vidare i karriären, liksom hennes eget band CARL BAGGE TRIO (Carl Bagge, Niklas Fernqvist, Daniel Fredriksson). I juni 2014 var Isabella, Peter, Mats och trion redo för en inspelning av det nya albumet SOMEHOW LIFE GOT IN THE WAY på Härnösands Teater, tillsammans med Nordiska kammarorkestern.<br/><br/>Hälften av skivans musik är nyskrivet material från Isabella, Peter Asplund, Mats Hålling och Carl Bagges pennor och det är musik som speglar vår egen samtid. Repertoaren innehåller även fräscha tolkningar från The American Songbook och allt ifrån melankolisk spiritual och blues till finstämd Broadway-ballad och renodlad swing. Produktionen är signerad Peter Asplund som även är trumpetsolist och Mats Hålling som dirigerar Nordiska kammarorkestern och på komp finns Carl Bagge trio. Till detta några namnkunniga solister; JOAKIM MILDER och ROBERT NORDMARK, tenorsax samt DICKEN HEDRENIUS, trombon.<br/><br/>Isabella Lundgren med Carl Bagge trio och gästartister höll nyligen konsert på Fasching under Stockholm Jazz Festival vilket kommenterades av Dan Backman (SVD): "Denna gudabebådade sångerska som är bland det bästa som hänt den svenska jazzscenen."<br/><br/>Måns Uggla skriver bl.a: "Om 1900-talet tillhörde Monica Z så utnämner jag 2000-talet till Isabella Lundgrens århundrade på den svenska jazzhimlen"<br/><br/>"Debuten var charmig, men med "Somehow life got in the way" etablerar Isabella Lundgren sig slutgiltigt som en av de starkaste jazzvokalister vi har haft i Sverige. Tonsäker och med utsökt känsla för jazzens tajming och frasering men också, och det är väl det som är det viktiga här, med en förmåga att beröra. Det är som om hennes omväxlande eftertänksamma och attitydstarka röst flödar oförfalskad från en urkälla utan att ta några omvägar och utan ytliga anspråk på att behaga.<br/>Det räcker med att jämföra omslagen på albumen för att se skillnader. Från att ha poserat i en vit klänning på en sommaräng har hon nu, svartklädd, tagit plats i en kyrka. Man ska inte dra för stora växlar på detta men det är tydligt att "Somehow life got in the way" präglas av ett ännu större allvar än debuten. Det är också tydligt att referenserna till Billie Holiday inte längre är särskilt relevanta.<br/>Förutom fina musikerinsatser måste Mats Hålling lyftas fram. Han sätter albumets existentiella ton perfekt med den egenkomponerade öppningen "Procession" och har skrivit så snyggt ödesmättade arrangemang för Nordiska kammarorkestern att jag plockar fram mina skivor med Charlie Haden Quartet West.<br/>Förutom väl valda sånger ur "the great american songbook" och en spiritual bjuds vi två fina kompositioner av skivans producent, Peter Asplund, och två spår som Isabella Lundgren har varit med om att skriva. "A time for everything", med en text byggd på en bibelpassage, utgör en sublim avslutning på ett av årets bästa album."<br/>- Dan Backman / SVD. Betyg: 6 av 6.<br/><br/>"Ja, vi kallar det väl för jazz, även om genrebeteckningen känns ganska futtig för detta fina album Isabella Lundgren har tillsammans med producenten/trumpetaren Peter Asplund valt sångerna, Mats Hålling har arrangerat dem för 35 musikanter starka Nordic Chamber Orchestra, Isabellas egen trio är också med och allt är inspelat live, men utan hostande publik.<br/>Slutresultatet är musikaliskt fulländat, med ett konsekvent låtval av en ung jazzsångerska som kanske redan har fått sina törnar av livet och som nu letat fram sånger med texter som kan förmedla det hon vill berätta.<br/>Live-inspelningen är dessutom en hyllning till hur det lät förr; en stor orkester som målar med dramatiska penseldrag när så krävs, men som även har nyanserna som understryker det intimt finstilta.<br/>Mittpunkten utgörs förstås av Isabella Lundgrens självklara sätt att tackla materialet. Det är sjunget med en allt tydligare egen identitet och det där speciella uttrycket som är så svårt att beskriva, men som får nackhåren att resa sig på publiken.<br/>Det är sånger om livets prövningar och kärlekens vedermödor; Wheres that man with the promise? undrar hon och ställer sig tätt intill oss som lyssnar, men det enda vi har att komma med är tanken att det ordnar sig nog till slut.<br/>När den amerikanska sångboken inte räckt till stöttar de inblandade huvudpersonerna med egna låtar, exempelvis Peter Asplunds utsökta That's just the way I am som i mina öron känns som en lätt bugning åt Duke Ellington-hållet till.<br/>Det är jazz, men också soul och blues, med en underbar viktlös kvalité i sången. den stora orkestern och Isabella Lundgrens egen trio - och unplugged rakt igenom. Det påtagliga allvaret till trots kan jag inte höra en enda dyster sekund.<br/>Tänk så bra att livet inte stod i vägen för detta fullödiga skivprojekt".<br/>- Björn Stefanson / VF. Betyg: 5 av 5.