Mercury

Det brukar sägas att "Brother in arms" var plattan som fick folk att köpa CD-spelare. Orsaken var dels det perfekta ljudet, dels de fantastiska låtarna. Coole Mark Knopflers attack på MTV med "Money for nothing", svänget i "Walk of life", den bluesiga "So far away", den underbara balladen "Why worry" och det avslutande monumentet "Brothers in arms" fick miljoner att ivrigt inhandla plattan. En klassiker, som aldrig kommer att sluta snurra i CD-spelare världen runt.

Def Leppard: Hysteria 1987 (Rem) [CD]

Dire Straits: Dire Straits 1978 (Rem) [CD]

Elton John och Bernie Taupin - ett av historiens mest kompletta låtskrivarpar. Man skulle kunna vakna kallsvettig ur en mardröm där slumpen gör att de aldrig träffas, men som tur var gjorde dom det. 1973 hade de ett kreativt flyt som bara vällde fram. "It just flowed" säger Bernie nu. När inspelningarna av "Goodbye yellow brick road" startade hade föregående albumet "Don't shoot me I'm only the piano player" inte hunnit ut till skivbutikerna än. <br/><br/>De begav sig till Jamaica för att spela in plattan, men problem uppstod och de fick bege sig till Château d'Hérouville i Paris, där de var mer hemtama. Då hade antalet låtar hunnit svälla ut och det fick helt enkelt bli ett dubbelalbum. Inspelningen av plattan tog två veckor! Det var som sagt flyt. <br/><br/>Hela albumet genomsyras av en nostalgisk känsla som är enorm. Vid koncentrerad lyssning är det nästan som att se en film, Taupins ord gör de magnifika låtarna levande. Inledningen - den 11 minuter långa "Funeral for a friend/Love lies bleeding" sätter prägeln. Det är hisnande. Sedan rullar det på med "Candle in the wind" och "Bennie and the Jets" och fortsätter på samma höga nivå tills de sista tonerna av "Harmony" tonat ut. Magiskt. <br/><br/>Remastringen till denna utgåva av "Goodbye yellow brick road" är mycket lyckad, ett lugnt och naturligt sound. Och det är detta mästerverk värt.

Dire Straits: Communiqué 1979 (Rem) [CD]

Phil Lynott bildade Thin Lizzy i slutet av 1960-talet. 1971 kom debutplattan. Därefter följde några plattor som var bra, men något ojämna. Det glimrade till litet extra med "Fighting" från 1975 och året efter släpptes den underbara "Jailbreak", som var den första i en fyrklöver av klassiker som kom i följd. På "Jailbreak" föll allt på plats. De berättande texterna, gitarrduellerna mellan Scott Gorham och Brian Robertson och Lynott's sång sitter som gjutna. Thin Lizzy har hamnat i hårdrocksfacket, men borde egentligen ligga i en egen kategori. Visst finns det hårda låtar, men de romantiska och lugna låtarna är lika mycket en del i denna grupps stil. "Jailbreak" är i sanning en av de stora rockplattorna.

Dire Straits: Love over gold 1982 (Rem) [CD]