Mercury

Rush: 2112 1976 (Rem) [CD]

Ronnie James Dio var en av de absolut mest respekterade rocksångarna i branschen. Han startade sin karriär i bandet Elf, men fick sitt stora genombrott med Rainbow i mitten av 70-talet. Efter att ha släppt 4 album med Rainbow gick Dio med i Black Sabbath 1979. Han var med och skapade några av Sabbaths mest kända album så som "Heaven & Hell" och "Mob Rules". <br/><br/>1982 hoppade han av Black Sabbath för att koncentrera sig på sitt eget band, som helt enkelt fick namnet Dio. <br/><br/>Med bandet Dio skapade Ronnie James Dio magi och hårdrockshistoria. Låtar som "Holy Diver", "Don't Talk To Strangers", "Rainbow In the Dark", "We Rock", "The Last In Line", "Rock N' Roll Children" och "Dream Evil" är inetsade i de flesta hårdrockares hjärtan! Dio var känd för sin enorma röst, sina starka scenframträdanden och sin ödmjuka personlighet.<br/><br/>Ronnie James Dio återförenade i mitten av 2000-talet med sina forna vapendragare i Black Sabbath och började under namnet Heaven & Hell att turnera och även fila på en platta. Detta album släpptes i april 2009. De hann också med att släppa ett livealbum och en DVD.<br/><br/>Heaven & Hell headlinade Sweden Rock Festival 2009 och Dio hade planer på att ge sig ut på turné med sitt band Dio på vintern 2009, när han plötsligt och oväntat fick diagnosen cancer. Ikonen Ronnie James Dio blev 67 år gammal

Swing Out Sister: It's Better To Travel [2 CD]

Era: Era 2002 [CD]

Jubileumsutgåva av "Achtung Baby som är ett av tidernas mest hyllade album. Låten "One" har vid flera tillfällen utsetts till världens bästa låt.

John Elton: Sleeping with the past 1989 [CD]

Elton John och Bernie Taupin - ett av historiens mest kompletta låtskrivarpar. Man skulle kunna vakna kallsvettig ur en mardröm där slumpen gör att de aldrig träffas, men som tur var gjorde dom det. 1973 hade de ett kreativt flyt som bara vällde fram. "It just flowed" säger Bernie nu. När inspelningarna av "Goodbye yellow brick road" startade hade föregående albumet "Don't shoot me I'm only the piano player" inte hunnit ut till skivbutikerna än. <br/><br/>De begav sig till Jamaica för att spela in plattan, men problem uppstod och de fick bege sig till Château d'Hérouville i Paris, där de var mer hemtama. Då hade antalet låtar hunnit svälla ut och det fick helt enkelt bli ett dubbelalbum. Inspelningen av plattan tog två veckor! Det var som sagt flyt. <br/><br/>Hela albumet genomsyras av en nostalgisk känsla som är enorm. Vid koncentrerad lyssning är det nästan som att se en film, Taupins ord gör de magnifika låtarna levande. Inledningen - den 11 minuter långa "Funeral for a friend/Love lies bleeding" sätter prägeln. Det är hisnande. Sedan rullar det på med "Candle in the wind" och "Bennie and the Jets" och fortsätter på samma höga nivå tills de sista tonerna av "Harmony" tonat ut. Magiskt. <br/><br/>Remastringen till denna utgåva av "Goodbye yellow brick road" är mycket lyckad, ett lugnt och naturligt sound. Och det är detta mästerverk värt.