Rootsy

Handsome Family: Unseen [Vinyl LP]

The Handsome Family är tillbaka med sitt tionde studioalbum "Unseen". Plattan, med sin unika mix av countryinstrumentering och spännande surrealistiska texter, utforskar platser, människor och historier som sällan visas upp eller berättas. Inspirationen hämtas från den amerikansk västern och framför allt från trakterna kring Albuquerque, New Mexico, där Handsome Family bor. "Unseen" sätter ljuset på det obskyra och bortglömda.<br/><br/>The Handsome Family är äkta paret Rennie och Brett Sparks. De skivdebuterade redan 1995, fick snabbt en ganska stor och oerhört trogen publik. Men när deras låt "'Far From Any Road" användes som öppning i TV-serien "True Detective" exploderade det för Handsome Family. <br/><br/>Rennie Sparks berättar om en händelse som illustrerar duons surrealistiska upplevelser efter True Detective-genombrotte: "At the height of True Detective S1 excitement I disappeared one afternoon while waiting for a flight at O'Hare. A middle-aged businessman, McDonald's bag in one hand, rolling-bag handle in the other - walked up to me and, without pause, turned and sat down on my lap. A second later his French fries and rolling bag were on the floor and he was sputtering apologies, insisting he'd seen an empty chair. This strange invisibility felt similar to the night Brett and I watched the series in our little house in Albuquerque, feeling oddly alone. I have learned to embrace my power to vanish. As a songwriter you have to be willing to disappear and let your songs outshine you in order to embrace points of view bigger than your own. It was great that a song written about ants in my driveway became a song about cops in Louisiana. That's the best any songwriter can hope for. "<br/><br/>"Unseen" spelades in av Brett Sparks på nätterna i parets hemmastudio - "with only hawk moths listening". Han har skapat en rik och varm ljudbild som framkallar bilder av det magiska landskapet i New Mexico. David Gutierrez spelar mandolin på "Tiny Tina" och dobro på "The Silver Light". Alex MacMahon: gitarr på "The Silver Light", barytongitarr och pedal steel på "Gold." Jason Toth: trummor på samtliga låtar (utom "Green Willow Valley"). Rennie skrev alla texter. Hon sjöng och spelade banjo och autoharp, men "brydde sig inte om att skriva ner vilka låtar hon spelade på".

Westman Mikael: Kaos & Obalans [Vinyl LP]

Gill Landrys "Love Rides A Dark Horse" följer upp den hyllade solodebuten från 2015. På nya plattan får Landry hjälp av bland andra fiddlern Ross Holmes (Mumford & Sons, Bruce Hornsby), keyboardisten Skylar Wilson (Andrew Combs, Rayland Baxter)och trummisen. Och inte minst First Aid Kits Klara Söderberg, som dels gör en duett med Landry i "Berlin" och dels lägger stämmor på öppningsspåret "Denver Girls". <br/><br/>Men alla gästspel till trots, är det Gill Landry förmåga att skriva starka, minnesvärda låtar som gör "Love Rides A Dark Horse" till en stor platta.

Sveriges bluegrass-kungar med sin fjärde skiva. En mångfasetterade liten diamant. Förutom den väl inpräntade grunden av hårt drivande bluegrass bjuder vi nu även lyssnaren på spännande krumsprång över till nordisk tradition, tejano-inspirerade tongångar, a capella-inslag och så klart en riktigt smäktande countryballad. 

Thisell: II [Vinyl LP]

Återkomsten med 2018 års album "Cry Baby" var startskottet för en kreativ explosion från kanadensiske sångaren och låtskrivaren Joe Nolan. Bara för några månader sedan släpptes sju nya låtar på "Rootsy House Sessions".<br/><br/>På uppföljaren "Drifters" fortsätter Joe Nolan på det väg han slog in på med "Rootsy House Sessions". Det är nertaget, huvudsakligen akustiskt och låtarna står ovillkorligen i centrum.<br/><br/>Joe Nolan blev ett namn för den skandinaviska publiken genom två längre turnéer och två hyllade album 2012 och 2013, "Goodbye Cinderella" och "Tornado". Trots sin ringa ålder imponerade han stort med sitt låtskriveri, sin stora röst och enorma scennärvaro. Och sedan försvann han. Flera år präglade av skivbolagstrassel, depressioner, tvivel och överdriven alkoholkonsumtion följde innan Joe under 2018 fick ordning på livet och karriären igen.<br/><br/>När Joe Nolans debutalbum "Goodbye Cinderella" släpptes i Europa 2013 hade han knappt lämnat tonåren bakom sig och ändå lät han som en gammal man. Röst, låtskriveri och sättet att ta sig an sin publik - allt vittnade om en artist och människa med lång erfarenhet och stor mognad. När han turnerade i Skandinavien som en del av ett singer/songwriter-paket med Chet O'Keefe och Johan Örjansson tog han publiken med storm.<br/><br/>Året därpå kom ytterligare ett briljant album. "Tornado" var precis som föregångaren producerad av den mästerlige gitarristen Colin Linden och stärkte Nolans position ytterligare. Och nu började det hända saker på hemmaplan också. Joe plockades upp av ett större skivbolag med storslagna planer och skyhöga ambitioner. Som inte riktigt delades av Joe och så småningom rann allt ut i sanden.<br/><br/>En tung period följde som vi tidigare nämnt, men 2018 var han redo att ge ut albumet "Cry Baby".<br/><br/>Under inspelningen av "Cry Baby" valde Joe Nolan att själv koppla ett fullständigt grepp över processen. Att helt enkelt bara lita på sig själv. Med lite hjälp av vänner förstås. Och resultatet blev ett ohyggligt starkt och personligt album. Joe berättar sin historia, rakt och rättframt. Brutalt ärligt om sina egna tillkortakommande och problem, men skivan speglar även ett helande och visar på en väg framåt.