Universal

Ghost: Rite here Rite now 2024 (Soundtrack) [2 CD]

Volbeat: God of angels trust 2025 [CD]

Volbeat: God of angels trust (Deluxe) [Digibook / CD]

Sedan mitten av 80-talet har Megadeth med Dave Mustaine vid rodret släppt album och turnerat och anses av många vara ett av de största namnen inom den klassiska thrash metal-genren. Mustaine levererar som alltid en käftsmäll till platta och albumet gästas också av ingen mindre än <br/>Ice T.<br/><br/>Mustaine som startade sin karriär i Metallica har oförtrutet och kompromisslöst levererat hård metal och till på kuppen också fått till hits som "Symphony of Destruction".

The Agony Flame är bandets nionde studioalbum och blir uppföljare till plattan "Falling From Fame" från augusti 2021.<br/>Det nya albumet är mer dynamiskt än föregångaren som vid en jämförelse känns lite plattare i soundet. Ambitionen var att mejsla fram ett mäktigt sound där man samtidigt kan urskilja alla detaljer.<br/><br/>Takidas sound är, som med de flesta grupper, en blandning av medlemmarnas individuella influenser. Samtliga medlemmar har sina främsta rötter i 80-talet. Robert Pettersson bottnar i pop och husguden var när det begav sig Michael Jackson. Gitarristen Tomas Wallins husgudar finns i tysk 80-talsmetal som Running Wild, Accept och Helloween. Gitarristen Mattias Larsson är inne på textbaserade visor och rock som Lars Winnerbäck och Bruce Springsteen. Trummisen Kristoffer "Krille" Söderström har rötterna i grunge och multiinstrumentalisten Chris Rehn bidrar med de pampiga syntarna men står även för en del av metal-inslagen, inspirerad av den typ av klassiskt-möter-metal som kan hittas hos exempelvis Nightwish och Within Temptation.

Deep Purple: Machine head 1972 (Rem) [CD]

Digipack med 32-sidig booklet. Bonus CD med "Lords of summer" & Riffs.<br/><br/>Metallica är här med sitt nya album "Hardwired" To Self-Destruct". Skivan är en återvändo till bandets hårdare och snabbare sound.<br/><br/><b>RECENSION</b><br/><br/><p class="rnr-4"></p><br/>Vissa skivor borde inte ha blivit bra. "Death Magnetic" (2008) var en sådan skiva. Med de två bedrövliga föregångarna i åtanke hade den helt enkelt oddsen emot sig redan innan den avtäcktes. Men vid releasedagen kunde fansen pusta ut - det blev ingen ny "St Anger" (2003) och Metallica bevisade att de fortfarande var ett band att räkna med.<br/><br/>Och nu är den här, "Hardwired.To Self-Destruct", åtta års väntan är över och jag känner mig tillfredsställd. Åtminstone tillräckligt, då det gäller att gå in med ett öppet sinne och inse att det inte går att vrida tillbaka klockan till 1983, trots att singeln "Hardwired" var en fingervisning på att Metallica var på väg tillbaka till sina rötter. Men hade du hoppats på en renodlad thrashfest så kommer du garanterat att bli besviken. Skivan är däremot ett kolossalt riffparty bestående av mastodontlåtar som ligger närmare soundet hos ".And Justice For All" (1988) än "Kill 'Em All" (1983). De lånar riff och idéer från sig själva som de kläckte ur sig under deras första tjugo år som band, men utan att tappa fokus på att göra något nytt och kreativt.<br/><br/>"Now That We're Dead" (med sina stämningsfulla och nedstämda gitarrer), "Spit Out The Bone" (med sitt maniska riffande) och framför allt "Halo On Fire" (med sin slagkraftiga refräng) tillhör skivans toppskikt. Om detta dubbelalbum blir Metallicas sista studioalbum går de ut med hedern i behåll. Kära läsare. Tidernas kanske största rockband är tillbaka och låter. förbannat bra!<br/><br/>Bästa låt: Halo On Fire<br/><br/>Tobias Andersson<br/>Rocknytt