Vax Records

Digipack.<br/><br/>"Att Sonya Hedenbratt, som de flesta minns från revy- och kabaréscenen samt tv:s "Jubel i busken", från början var en helt enastående jazzsångerska är i dag kanske inte känt för alla. Nu råder Lasse Zackrisson på Vax records bot på det med ett album med mestadels outgivna inspelningar från första hälften av 1950-talet, där Hedenbratt kompas av musiker ur den svenska jazzeliten. Och med en sångerska vid micken i en sådan strålande vokal form att den lätt skulle kunna ha gett henne en karriär i USA - om hon hade vågat ta steget. Vid hennes död 2001 hyllade Arné Domnérus i DN hennes omedelbarhet. Och vare sig det handlar om drömmande tonårsromantik ("Dedicated to you") eller desillusionerad vuxenhet ("What is this thing called love") fångar Hedenbratt låtarna liksom direkt ur luften och ger dem en energi som gör att all övrig förstärkning av uttrycket blir fullkomligt onödig. Det är faktiskt förbluffande att höra hur lätt hon kunde avväpna lyssnaren - genom att hålla stilen.<br/>Bästa spår: "He's funny that way"."<br/><br/>- Martin Nyström / DN

Zetterlund Monica: På Berns 1964 [Digipack / CD]

Claes Jansons platta "Ett ord till mina polare" är en hyllning både till dom musikanter som fortfarande far runt på vägarna och dom som sagt adjö för gott. De nyskrivna texterna till sångerna har skrivits av Hasse Widmark och är tillägnade polaren Claes.Var kommer musiken ifrån, undrade Ingmar Bergman. Vart tar musiken vägen när alla sagt adjö, sjunger Claes.<br/><br/>Claes Janson, ett bluestroll har han kallats. Låt gå för det - eftersom kärt barn har många namn. Det innebär allt ifrån milda vindar till stormvarning. Håll i hatten!

En CD innehållande tidigare outgivna inspelningar gjorda mellan 1960 och 1969. Alice Babs med Bengt Hallbergs Trio och Arne Domnérus Big Band med Svend Asmussen.

Digipack.<br/><br/>Gunnar Siljabloo Nilson blev tidigt inspirerad av Artie Shaw. Han var självlärd, kanske en anledning till att klarinetten verkligen blev en förlängning av honom själv. Detsamma gällde hans sätt att sjunga. Hans dramatiska och uttrycksfulla rörelser gjorde honom till jazzens showman. Han fick verkligen publiken med sig när han uppträdde på scenen. I Jacques Werup's bok "Lev länge, dö ung" är romanfiguren Lennie Blue en uppdiktad gestalt inspirerad av Siljabloo. <br/><br/>"Det var på Nalen, i maj -53. Topsy hade för en gångs skull själv gått upp på scenen och presenterat "idolen" uppifrån det vilda Notviken. Lennie hade kommit in i guldlamésmoking och sjungit "Illusions", en stillsam Benny Carter-grej. Sällan hade en artist fått såna ovationer för en ballad. Så gjorde han inte heller hopen besviken. Det blev spex och scat, gycklarkonster i allvaret. Lennie vände ut och in på kavajen och satte slipsen som en mustach under näsan, härmade både Hitler och Stalin. Packet tjöt av hänförelse, kåken håll på att sprängas. Lennart hade då äntligen blivit Lennie Blue med jazzdiggarna, genombrottsvaxet hade nåt år på nacken. Sålt i över tjugotusen ex. En jazzplatta!" Folk var som galna, kunde inte få nog." <br/><br/>Siljabloo avled av en hjärtattack på tåget till en spelning. Han var en oförliknelig sångare och klarinettist, ett äkta naturbarn som blev mycket folkkär. En av den svenska jazzens största glädjespridare.

Babs Alice: Early recordings 1939-49 [CD]

"Trio Med Trumpet - så var namnet tänkt innan pianisten Bengt Hallberg föreslog en översättning till latin. Trumpeten spelades av Jan Allan, Georg Riedel spelade kontrabas. Trion blev mäkta populär och gav ut fem lp-skivor under den intensiva samvaron 1982-1987. Nu kommer en cd-box med hittills outgivna inspelningar som sätter ljuset på svensk 80-talsjazz i världsklass och som får en särskild aktualitet i och med Bengt Hallbergs comeback för ett par år sedan. De fyra cd-skivorna är var och en tematisk. På den första har trion sällskap av Uppsala Chamber Soloists med Nils-Erik Sparf, den andra och tredje består av kompositioner av Riedel respektive Hallberg och den fjärde av standardlåtar. Interpreten Jan Allan är genomgående en bärande röst med sin finslipade trumpet i samspråk med Hallbergs spirituella piano och Riedels sjungande bas. Georg Riedels cd präglas av vildvuxen intelligens, folkton och dansanta rytmer, någon gång med litterär anspelning som Samba Joyce med sin paradoxala titel. Den odisciplinerade Enfant terrible har en bebop-artad kantighet som efterhand tillåter en och annan artigt belevad dialog mellan trumpet och piano."<br/>(Svenska Dagbladet)