Woah Dad!

Lördag 27/8 2011 gjorde jag den sista spelningen med min förra skiva, Kick Death's Ass. Det var en varm kväll på Stadsmuseets gård i Norrköping. Bandet var bra, ljudet var bra, publiken var bra. Men för första gången kände jag: så konstigt att sjunga på engelska i Sverige.<br/>Den där distansen som ett främmande språk ger kändes plötsligt onödig och lite pinsam.<br/>Om jag gör en skiva till ska den vara på svenska.<br/>Två år senare ringde de från Konstnärsnämnden och undrade om jag ville bli försöksperson för ett eventuellt framtida stipendium.<br/>Fyra veckor i Austin, Texas. Resa och boende betalt. Javisst!<br/>Jag var där, i House of Songs, två veckor på våren och två veckor på hösten 2014. Träffade<br/>knappt några människor, läste, spelade gitarr, skrev, spelade elpiano, åt, längtade hem, drack. Har aldrig varit så produktiv. 17 låtar på 28 dagar. På svenska.<br/>I princip hela 2015 jobbade jag med produktionen. Spelade in i min lilla studio.<br/>Tog in folk för sånt jag inte klarar av själv. Trummor: Per Eklund, saxofon: Elin Larsson, sång: Sarah Frey, truminspelning och mix:Pelle Gunnerfeldt, mastering: Robin Schmidt, omslag: Marita Kuntonen & Måns Dohns.<br/>Nu är skivan klar. Jag har tvivlat på mycket, men aldrig på musiken. Här får ni Solnedgången.<br/>/Andreas Mattsson