Svenska

I Bildhuggarens dotter ger Tove Jansson oss en inblick i sin egen barndom, som var magisk och mystisk mitt i allt det vardagliga.  <br/><br/>Tove Jansson beskriver det bohemiska konstnärshemmet på Skatudden i Helsingfors där festerna pågår i dagar, men också det betydligt lugnare sommarstället ute skärgården. Både hennes pappa skulptören Viktor Jansson och mamma Signe Hammarsten är centrala personer i berättelsen, liksom hemhjälpen Anna, en symbol för friheten. Tove Janssons älskade barndomsskildring utkom för första gången år 1968. <br/><br/>"Det är en mångbottnad berättelse om konstnärens tillblivande, men också en storslagen skildring av den lekande människan. Ingenting är mer allvar än lek för stunden och för livet." -Dagens nyheter

Kristina Lugn var en alldeles egen röst i Svenska Akademien, en röst som tystnade alltför tidigt. I denna volym har samlats alla texter från hennes framträdanden i Akademiens regi - från inträdestalet över företrädaren på stol 14, Lars Gyllensten, till minnesteckningen över hennes kollega vid Teater Brunnsgatan 4, Allan Edwall.

Boken som inspirerade Wes Anderson till filmen »The Grand Budapest Hotel«.<br/><br/>Österrikaren Stefan Zweig (1881-1941) var en av sin tids mest uppburna författare, läst och beundrad världen över, tills den politiska situationen drev honom i landsflykt efter Hitlers maktövertagande och hans böcker förbjöds. På ett hotellrum i Brasilien 1939-41 nedtecknar han fritt ur minnet sin sedermera legendariska skildring av det gamla Europas undergång. Fin de siècles Wien, första världskriget, hyperinflationen, nationalsocialismens uppkomst och vägen fram till krigsutbrottet 1939 - aldrig har denna epok frambesvurits mer levande än i <i>Världen av igår</i>. Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig. <br/><br/>»Jag betraktar inte vårt minne som en funktion vilken slumpvis bevarar det ena och slumpvis släpper det andra, utan som en klokt ordnande och sovrande kraft. Allt som man glömmer av sitt liv är i själva verket av en inre instinkt dömt att glömmas bort. Endast det som räddade sig över till minnet har rätt att bevaras åt andra. Må ni, mina minnen, därför tala och välja i mitt ställe och ge åtminstone en spegelreflex av mitt liv, innan det sjunker in i mörkret!« <i>Stefan Zweig</i>

Den bästa memoar som skrivits de senaste 50 åren, enligt kritiker i New York Times. <br/><br/>"Svidande ärlig och burdus, rolig och förkrossande."<br/><em style="font-size: 1.125rem;">Borås tidning</em> <br/><br/>"I sin memoar skildrar hon det snåriga förhållandet till modern och de egna svårigheterna med att få ihop arbete, kärlek och relationer. Och hon gör det med enastående klarsyn och briljans."<br/><em style="font-size: 1.125rem;">Ingalill Mosander, Aftonbladet</em> <br/><br/>"Det här är en sällsamt levande skildring av en komplicerad mor-dotterrelation."<br/><em>Vi Läser</em> <br/><br/><em>Jag har inget gott förhållande till min mor, och när våra liv hopar sig över oss tycks det ofta försämras ytterligare. Vi är fångna i en trång sfär av intensiv och oavvislig förtrolighet. Under en följd av år sker en utmattning, ett slags uppmjukning mellan oss. Sen väller vreden fram igen, hetsig och otvetydig, rent erotisk i sin förmåga att pocka på uppmärksamhet.</em> <br/><br/>Med <em>Starka band </em>inleder vi en större satsning på amerikanska Vivian Gornicks författarskap.<br/>Berättelsen om Vivian och hennes åldrade mor som promenerar runt Manhattan, grälar och surar, skrattar och minns, är bländande litteratur.<br/><span style="font-size: 1.125rem;">Tillsammans återvänder de ofta i sina samtal till Bronx på 40- och 50-talet, där Vivian växer upp i ett hyreshus fullt av kvinnor, mestadels judisk arbetarklass med rötter i Östeuropa. Modern är intelligent och politiskt sinnad. Tidigare har hon organiserat för kommunistpartiet, nu är hon hemmafru. Inför dottern sjunger hon kärlekens och äktenskapets lov och talar ofta om vilken tur hon haft; samtidigt framstår hon som en stympad människa som domderar, fördömer och kritiserar. Moderns dominanta sätt präglar Vivian starkt, och långt efter att hon utbildat sig, blivit författare och kommit bort från sitt ursprung, ska hon leva i denna omöjliga relation, någonstans mellan hat och kärlek.</span> <br/><br/><span style="font-size: 1.125rem;">"trollbindande läsning. På en knivskarp och klar prosa genomlyser Gornick förhållandet till sin mor och ger minnesglimtar från barndomen i de judiska kvarteren i Bronx på 1950-talet. &hellip; Gornicks humoristiska och själv-rannsakande blick på sig själv, sin mor och livet de levt bär texten framåt."<br/><em style="font-size: 1.125rem;">Oline Stig &ndash; Tidningen Vi</em></span> <br/><br/>"En påminnelse om det självklara - kvinnors rätt att välja sitt eget liv - behövs. Gornicksäger det bättre än de flesta."<br/><em>Barometern</em> <br/><br/>"En utomordentligt rolig och skarpsynt självbiografi som även omfattar livet i de judiska kvarteren i New York och det besvärliga med att vara kvinna."<br/><em style="font-size: 1.125rem;">Helhetsbetyg: 5. BTJ</em>

Efter över fyrtio år med skrivandet som huvudsysselsätttning publicerar Jan Guillou nu sina yrkesmemoarer. Han berättar öppet och underhållande om de första årens författardrömmar då idolerna hette Claude Simon och J M G Le Clézio - båda sedermera Nobelprisbelönade - och hur hans vägar sedan gick från den experimentella litteraturen till en effektiv och verklighetsnära prosa. Men åren kring tjugo var samtidigt den tid då den unge juridikstudenten upptäckte att journalistik var effektivare än juridik. Vändpunkten kom när han för tidskriften FiB/Aktuellt skrev en artikel om internatskolan Solbacka - ett avslöjande som blev början till slutet för skolan. En karriär som en av landets mest kända och omtalade journalister och författare hade inletts. I boken berättar Jan Guillou om sina fiaskon och succéer och om sina journalistiska förebilder, som t ex den erfarne tidningsmannen Edgar Antonsson och kvällstidningslegenden Arne Lemberg. Vägen går via Folket i Bild/Kulturfront, där bland andra Jan Myrdal kom att spela en stor roll i hans yrkesmässiga utveckling, och leder fram till arbetet med de oerhört älskade bokserierna om Hamilton och Arn Magnusson som gjorde Jan Guillou till den mest sålda romanförfattaren i Sverige någonsin.

Läs om <b><i>Charles Bukowskis</i></b> eget liv - skrivet av en svensk, <b>Ronnie Haag</b>. Följ med in i Bukowskis privata värld, som till en del skiljer sig från hans alter ego <b><i>Henry Chinaski</i></b>. Och läs också översättaren <b>Einar Heckschers</b> förord. <br/><br/>Om fagra kvinnor förstås, om en sadistisk pappa, om alla tidskriftsredaktörer och författarkollegor, om en entusiastisk publik under en rökig och het poesiuppläsning, en publik som super in honom med hull och hår. Om allt detta handlar biografin om Charles Bukowski. I biografin finns också den nyskrivna texten, <b><i>Soul Brother</i></b>, av den svenska översättaren Einar Heckscher. Han berättar om hur Charles Bukowski blev en del av hans liv: Under tio år hade jag privilegiet att sju gånger tvätta ur huvudet med Buks lakoniska slumhymner. <br/><br/>I slutet av biografin finns det också en utförlig bibliografi över hans poesi, novellsamlingar, romaner, brevsamlingar, ljud- och videoupptagningar. Boken gavs första gången ut som kartonnage 2002. <br/><br/><b>Recensioner</b>: Läs Haags bok om mannen som såg kvinnan som ett mirakel och hyllade henne med pennan.   <i>Sydsvenska Dagbladet</i> <br/><br/>Det är en tät, intensiv bok där livsdramatiken ständigt flödar fram på sidorna. <i>Helsingborgs Dagblad</i> <br/><br/>"Den här svenska biografin över Charles Bukowski, tio år efter hans död, är ett lyckokast av bokdebuterande Ronnie Haag. Ämnet är tacksamt på grund av alla anekdoter som finns om huvudpersonen, inte minst det han skriver själv om sitt alter ego Henry Chinaksi ... Ronnie Haags version av Bukowskis liv är njutbar läsning, det är nästan lika underhållande som en bok av den gamle rumlaren själv." <i>Pelle Olsson, Internationalen</i> <br/><br/>Haags bok är en bra summering av Bukowskis liv och författarskap. Kortfattad, faktaspäckad och snabb.  <i> Computer Sweden</i> <br/><br/><b>Ronnie Haag</b> har ett brokigt yrkesliv bakom sig, precis som Bukowski själv: hamnarbetare, nattportier, grovarbetare, hantlangare, flyttkarl, industrimålare, barnskötare, ungdomsledare, kyrkogårdsarbetare och biblioteksassistent. Så här skriver Ronnie Haag själv: "1980 läste jag en recension i Göteborgs-Posten om En snuskgubbes anteckningar av Charles Bukowski. Jag inhandlade boken, läste och upptäckte en lysande berättare fylld av humor och smärta. Under 20 år har jag slagit följe med Bukowskis författarskap och nu dristat mig att skriva om hans liv."

I Selma Lagerlöfs anda heter det i statuterna för priset, en anmodan som förstås kan tolkas på olika sätt och ger möjlighet till vitt skilda beskrivningar. Men att den djupt humanistiska och medmänskliga källådern strömmar genom Lagerlöfs böcker är väl något att ta fasta på.<br/><br/><br/>Som en vit atlantångare står Mårbacka där i den friska, värmländska grönskan. Men när Selma Lagerlöf återköpte gården var den ännu målad i falurött och belägen lite närmre marken. Mårbacka är värt sin egen historia och även den finns att ta del av i författarskapet. Ett berättelsens trofasta nav har Mårbacka varit, liksom en magnet för ständiga återkomster för en litteraturintresserad allmänhet. Litterära seminarier, program och allehanda marknader har funnit en både genuin och storslagen miljö här i hjärtat av Fryksdalen.<br/><br/>År 1984 delades Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris ut för första gången och då till Birgitta Trotzig. Många, totalt 38 författare är de som tilldelats priset till och med 2021 som tilldelades Niklas Rådström. I "Kära Selma"! återges samtliga tacktal som hållits, det med undantag från ett fåtal författare som inte hållit några tal.<br/><br/>Pristagarna vars tal återges i "Kära Selma!"<br/>Sara Lidman, Göran Tunström, Lars Ahlin, Kerstin Ekman, Lars Andersson, Lars Gyllensten, Tove Jansson, Georg Henrik von Wright, Ulla Isaksson, Rolf Edberg, Per Olov Enquist, Göran Palm, Kristina Lugn, Torgny Lindgren, Agneta Pleijel, Peter Englund, PC Jersild, Sigrid Combüchen, Birgitta Stenberg, Lars Jacobson, Barbro Lindgren, John Ajvide Lindqvist, Lars Gustafsson, Ellen Mattson, Klas Östergren, Kjell Johansson, Lotta Lotass, Stewe Claeson, Sara Stridsberg, Lars Norén, Carola Hansson, Kristina Sandberg, Monika Fagerholm, Niklas Rådström