Svenska

Utökad jubileumsutgåva i stort format!<br/><br/>Det kalla kriget når ända fram till det lugna Moulinsart, när de rivaliserande grannländerna Syldavien och Bordurien båda vill åt professor Kalkyls senaste uppfinning. Då Kalkyl försvinner under resa till Schweiz måste Tintin, Milou och kapten Haddock på nytt rycka ut för att rädda sin vän. Samtidigt gör den påflugne försäkringsagenten Serafim Svensson entré i serien.   <br/><br/>I år är det 70 år sedan Det hemliga vapnet först publicerades som följetong i den belgiska serietidningen Tintin. Denna version skiljer sig markant fran det ordinarie albumet betraffande text, bild och farglaggning &ndash; i synnerhet de sista 19 sidorna i liggande format. Jubileumsalbumet innehåller också ett förord som berättar om bakgrunden till detta spännande Tintinäventyr, influerat av såväl Hitchcock-thrillers som kraftmätningen mellan öst och väst.

<b>Finnkampen</b> är sverigefinnarnas historia i serieformat. Skratt och tårar, tango och hiphop, skogsfinska trollformler och självförsvarsgarden. Här tecknas tiden som östra rikshalvan och en del av Sverige, via skallmätningar och arbetskraftsinvandring till dagens nya kulturella våg och officiella erkännande. <br/><br/>Samtidigt är det en stark, personlig berättelse om att gå från skam till stolthet och självrespekt. <b>Finnkampen</b> vänder sig till både sverigefinnar och majoritetsbefolkning och ger på ett fängslande, humoristiskt och lättillgängligt sätt en ny förståelse för en av Sveriges fem nationella minoriteter. <br/><br/><b>Ali Jonasson</b> är en mångårig minoritetskämpe och har bland annat formgivit den sverigefinska flaggan. <b>Mats Kejonen</b> är serietecknare.

<b>Arvo Pärt</b> en av vår tids mest mytomspunna, ännu levande, tonsättare får äntligen sin historia berättad! I serieromanen Mellan två toner får vi följa den unge Arvo, som tidigt får upp ögonen för komposition. Hans liv kommer att präglas av ett musikaliskt sökande. Boken är också en skildring av hur det var att leva och verka som konstnär i Estland under den sovjetiska ockupationen. Berättelsen sträcker sig fram till 1980-talet då tonsättaren tvingas lämna Estland tillsammans med sin familj. Under denna tidsperiod kommer en ny kompositionsteknik tintinnabuli att se dagens ljus. <br/><br/>Tecknaren och författaren <b>Joonas Sildre</b> har genomfört grundlig research och skapat ett helgjutet och samtidigt tillgängligt verk. Stilen är underhållande och träffsäker, med ett underliggande allvar i fin samklang med Pärts musik. Tonsättaren, som är omvittnat förtegen om sitt privatliv, har låtit Sildre komma nära både liv och musik. <br/><br/>2023 tilldelades Arvo Pärt Polarpriset och 2025 fyller han 90 år, vilket firas på flera platser i Sverige och världen. Boken är sedan tidigare utgiven på flera språk: engelska, tyska, ungerska, koreanska, lettiska, litauiska 2024 utnämndes den till en av <b>årets bästa böcker i USA:s public service-radio</b> NPR, samt vann <b>guldmedalj i PubWest Book Design Awards</b>. <br/><br/>Joonas Sildre, född 1980, är estnisk serietecknare, illustratör och grafisk designer med examen från konsthögskolan i Tallinn. Han har illustrerat ett trettiotal barnböcker och förutom <i>Mellan två toner</i> (originaltitel <i>Kahe heli vahel)</i> har han också gett ut <i>Värviline Mägi </i>om den estniske konstnären Konrad Mägi. Sildre undervisar i serieteckning och är en drivande kraft inom den estniska seriesfären.<br/><br/>Sandra Riomar är översättare baserad i Göteborg. Hon översätter främst från engelska och franska till svenska, framför allt serieromaner, oftast för Cobolt, Egmont och Kartago Förlag. Då båda hennes föräldrar är födda i Estland har hon estniska som ett andra modersmål, och har tidigare översatt texter även från detta språk.

384 fullmatade sidor med Fridolf. Torsten Bjarre var en av våra främsta och mest produktiva serietecknare, en gigant som numera nästan bara är tillgänglig på antikvariat och Kungliga biblioteket och som i stort sett ingenting finns skrivet om. Julalbumen med Lilla Fridolf är speciella av flera anledningar. Dels verkar skaparna, tecknaren Bjarre och författaren Rune Moberg, ha lagt lite extra krut på just de serierna, och dels har de, till skillnad från serierna i serietidningen Lilla Fridolf, aldrig återtryckts. I serietidningen arbetade Bjarre dessutom ofta tillsammans med assistenter som tuschade hans blyertsskisser, medan han verkar ha tecknat julalbumen helt på egen hand. Man kan också betrakta albumen från det tidiga 60-talet, speciellt julalbumet från 1963, som pionjärverk för svenska komiska äventyrsserier. Om vi letar efter svenska serier som är besläktade med de album från Frankrike och Belgien som kom att dominera utgivningen i Sverige på 1970-talet, så är det Fridolf som är först ute. Bjarre stod här på toppen av sin förmåga som bildberättare och är i vårt tycke fullt jämförbar med många av sina samtida europeiska kollegor. I Frankrike var det tecknare som Asterix skapare, Albert Uderzo, som införde en amerikansk teckningsstil med dynamisk tuschlinje, fartstreck och flitigt och uppfinningsrikt användande av de speciella symboler i seriespråket som brukar kallas för markeringar. I Sverige var Torsten Bjarre först med den amerikanska stilen. 1963 års album var alltså det som vi av flera skäl ville bygga vår bok kring. Men hur gå vidare? En plan i liten skala hade varit en gemensam utgåva med 1962 och 1963 års album. De är på 24 sidor vardera, vilket hade blivit ett riktigt prydligt seriealbum på klassiska 48 sidor, kompletterat med lite redaktionell text som satte in serierna i sitt sammanhang. Men en monumental gestalt som Torsten Bjarre kräver en monumental bok, så vi bestämde oss snabbt för att tänka större. När vi själva läste Lilla Fridolf som barn, på 1970-talet, var serien visserligen mycket rolig, men också väldigt tydligt en röst från det förflutna. Med albumen från 1960-talets början är det en helt annan sak: Lilla Fridolf är i högsta grad samtida, eller ibland kanske till och med lite före sin tid. Så när stannade tiden? Någonstans kring 1969, kom vi fram till och samma år publicerades det sista julalbumet, med 1970 på omslaget, tryckt i endast svart vitt och rött, den röda dekorfärg som i seriebranschen gick under namnet lingonsylt. Det första julalbumet med Fridolf utkom 1958, så lika bra att börja från början, och för att få med hela lingonsylteran fick 1970 bli det sista albumet i denna bok. Boken innehåller mer än 300 sidor serier av två spjutspetsar ur den svenska seriehistorien från deras allra bästa år, omslagen till samtliga album, och dessutom en generöst tilltagen faktadel med artiklar om Lilla Fridolf av bland andra Kalle Lind, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl.

Samlingsvolym med albumen <i>De odödligas tempel</i>, <i>Änglar och falkar </i>och <i>Tvillingarna från Saturnus</i>, som inte har givits ut på svenska tidigare.<br/><br/>Efter många äventyr och resor såväl till avlägsna stjärnsystem som genom tiden, har Yoko Tsuno slagit sig ner i Skottland. Men Yoko är alltid redo för nya äventyr och den här gången ger hon sig ut på en ny expedition till Jordens innandöme, där hon möter den maktgalne munken broder Marzin, som tror att han är en inkarnation av trollkarlen Merlin. Tillsammans med sin skyddsling Emilia gör hon också en ny tidsresa till 1930-talets Skottland, där de med gemensamma krafter försöker förhindra en tragedi. Men kan de göra det utan att ställa till med kaos i framtiden? Det sista äventyret i denna tionde samlingsvolym tar Yoko och vänner på en rymdfärd till Saturnus, närmare bestämt till en liten måne i omloppsbana runt jätteplaneten, varifrån ett rop om hjälp har nått dem.<br/><br/>Redan som 19-åring blev Roger Leloup 1953 anställd vid Hergé-studion i Bryssel. Hans specialitet som studiotecknare var tekniska föremål, raketer och flygplan, vilket han ofta och gärna briljerar med i den egna äventyrsserien om den japanska elektroingenjören Yoko Tsuno. Sedan starten 1972 har det utkommit 31 album med Yoko Tsuno på franska.

Den svartvita originalversionen av <i>Tintin i Kongo</i> tecknades 1930-31 och ges nu ut på svenska för första gången. Efter Tintins första äventyr bland bolsjevikerna i Sovjet bestämde utgivaren att Tintins nästa reportageresa skulle gå till den belgiska kolonin Kongo. Motvilligt gick Hergé med på att teckna detta äventyr, som är en ren fantasiprodukt. Tintins upplevelser i Kongo säger därför mer om kolonialtidens europeiska fördomar om "den mörka kontinenten", än om verkliga förhållanden i landet vid den tiden. <br/><br/>Den bild av Afrika som Hergé förmedlar i <i>Tintin i Kongo</i> är alltså varken realistisk eller rättvis, vare sig det gäller skildringen av invånarna eller av djur och natur. Ändå förtjänar äventyret  att läsas för sin plats i Tintinseriens utveckling, och som ett historiskt dokument från en tid då nästan hela den afrikanska kontinenten lydde under europeiska kolonialmakter.

I år är det 80 år sedan <i>Krabban med guldklorna</i> gavs ut första gången. Äventyret är en av de viktigaste berättelserna i Hergés verk och ett av de allra mest omtyckta Tintinalbumen. Tintin och Milou upptäcker märkliga burkar som enligt etiketten ska innehålla krabba, men det visar sig vara opium som smugglas! Jakten på opiumligan leder till att våra vänner tas tillfånga ombord på skeppet Karaboudjan, där den råbarkade styrmannen Alan Thompson för befälet, och tar dem senare hela vägen till Saharas öken och Marocko. <br/><br/>Den främsta orsaken till äventyrets popularitet är att det är här som Tintin först möter den försupne sjökapten som med tiden kommer att bli hans bäste vän: den koleriske, smått patetiske och whiskytörstande Archibald Haddock! Kaptenen gör inte precis något gott första intryck, men växer i karaktär och betydelse under berättelsen gång, för att snart komma att bli en omistlig del av serien. Den här jubileumsutgåvan i stort format innehåller åtta extra sidor med fakta om äventyret och kapten Haddock. Själva serien är den färgversion av <i>Krabban med guldklorna</i> som gavs ut på svenska första gången 1970, fast här i Björn Wahlbergs nyöversättning från 2004.