Svenska

<p>"Jag har aldrig känt mig manad att sätta mina personliga livsöden på pränt. Jag är 63 år - snart pensionär, jag vet - och jag har aldrig ens tänkt tanken på att skriva en bok. Förrän nu."<br/><br/>Magnus Uggla är en av Sveriges största artister. Det här är en memoarbok som tar sin utgångspunkt i hans beslut att göra en ADHD-utredning. Samtalen med psykologen tvingar honom att berätta och gå tillbaka till uppväxtåren, familjerelationerna och den tidiga önskan om att bli berömd, slå igenom som musikartist.<br/><br/>Det är en öppenhjärtig, drastisk och rapp berättelse om en ung man vars rastlöshet både sätter krokben för honom och ständigt driver honom framåt trots nya motgångar. Redan som barn har han ett stort behov av bekräftelse vilket han skildrar med stor insikt och humor.<br/><br/>Vi får följa honom från tidig barndom med ständiga flyttar och uppbrott, via de vilda glamåren och fram till skivdebuten, som inte blev den hyllade framgång han hade hoppats på. Men van vid motgångar ger Magnus Uggla aldrig upp och snart står han inför sitt stora genombrott.</p>

Det här är boken om och <i>av</i> The Clash, världens bästa punkrockband. Här berättas hela historien om fyra killar från »Ladbroke Grove, London w10«, som skrev om rockhistorien under sju omtumlande år 1976-1983.<br/>The Clash var en svamp som sög åt sig samtiden och spottade ur sig låtar där varje textrad var på liv och död. De hade integritet nog att blanda rock n roll &amp; punk med reggae &amp; dub; vit musik med svart. The Clash var solidariska internationalister med bultande hjärtan och samtidigt det snyggaste band världen skådat. De var trendsättare, revolutionärer - och deras legendstatus har aldrig falnat.<br/>Strummer, Jones, Simonon &amp; Headon - var för sig berättar de här sin egen version av vad som hände; från uppväxten till bildandet av The Clash, om spelningarna, om relationerna inom bandet, till fansen, pressen och andra band. Och, inte minst, hur låtarna kom till.<br/>Det här är den första Clash-boken som medlemmarna själva varit med och skapat. Materialet är hämtat ur deras privata samlingar och boken är rikt illustrerad med unika bilder av bandet både på och bakom scen, såväl som turnéaffischer, konsertbiljetter och kuriosa.<br/><br/>»Mitt liv förändrades den sekunden dom gick upp på scen för evigt.« | Thåström<br/><br/>»Ett av Englands bästa band någonsin.« | <i>Nick Hornby</i>, författare till bland annat <i>High Fidelity</i> och <i>Om en pojke</i><br/><br/>»En enorm inspirationskälla för mig.« | <i>Bernard Sumner</i>, Joy Division &amp; New Order<br/><br/>»Alla fyra bidrar till berättelsen, men gång på gång är det Joe Strummers röst som sticker ut. Om en låt inspirerad av en filmreplik säger han att det var som att hålla i ena änden av en tråd som var fäst i en sång och när det börjar gå utför med The Clash beskriver han Jones som Elizabeth Taylor på uselt humör « | <i>New York Times</i>

<p><b>Bob Dylans</b> skiva, HIGHWAY 61 REVISITED, är en av hans mest betydelsefulla. Denna bok handlar om skivan, som gavs ut 1965. Där finns klassiska låtar som <i>Lika A Rolling Stone</i> och den nionde och avslutande låten <i>Desolation Row</i>. Där förvandlas den amerikanska drömmen, i tio verser, till en mardröm. En mardröm dit <i><b>Highway 61 Revisited</b></i> leder. Detta är första pocketboken i <b><i>musikserien 33 1/3</i></b>.</p><p>Highway 61 är vid sidan av Route 66 den mest legendariska vägen i USA och den sträcker sig från Kanadas gräns i norr ner till Mexikanska golfen i söder. Vägen passerar platser där Elvis Presley och Muddy Waters föddes. Och Dylans uppväxt- och gruvstad Hibbing ligger strax intill.</p><p>Många har haft åsikter om Bob Dylans låtkatalog. Så bestämde sig Svenska Akademien för att tilldela honom <i><b>Nobelpriset 2016</b></i>. Deras motivering löd: "Nobelpriset i litteratur 2016 tilldelas Bob Dylan som skapat nya poetiska uttryck inom den stora amerikanska sångtraditionen."</p>

<i><b>Marie-Louise Ekman fångar allt så elegant i sin nya bok. ... Elegant, kärleksfullt och omtänksamt pusslar hon ihop sitt eget dödsvakande med Göstas egna tankar om livet och döden från en annan tid. ... Det är trösterikt att följa Marie-Louise Ekmans öppenhjärtliga sorgeprocess och känna hennes starka vilja att hålla kvar sin älskade Gösta... Aftonbladet </b></i><br/><br/><i><b>Läsningen blir som att lyssna på ett insiktsfullt samtal... Texterna är skrivna på ett rakt och okonstlat språk. De är välformulerade iakttagelser, reflektioner och tvivel... De brutna raderna ger boken en känsla av lättillgänglig prosalyrik. Marie-Louise Ekmans tio insprängda delar har samma karaktär, bara ännu mer förtätade. Alltsammans skapar en genuin närvaro. Göteborgs-Posten</b></i> <br/><br/><b><i>Jag har nog aldrig läst en så ömsint och nära skildring av livets slut. På många sätt är den väldigt trösterik. Detta är att vara människa, detta är något vi alla ska möta. Och får vi göra det omhuldade av så mycket kärlek som fanns mellan Marie-Louise och Gösta Ekman är det en ynnest. Kerstin Särneö, M-Magasin</i></b> <br/><br/>Ett samtal utan slut.<br/><br/>En ung man som inte vet vad han ska bli, utföra eller uppföra sig, och mår dåligt och misslyckas gång på gång, skriver ner detta i väntan på vad som egentligen kommer att ske. <br/><br/>Det är början på en mans liv, som sedan blev en av de mest uppburna inom sitt yrke. Skådespelarens. <br/><br/>Boken handlar om hur man är som ofärdig, omogen, letande, sökande. <br/><br/>På samma gång som den också utspelar sig under den så småningom mest uppburne yrkesmänniskans sista dygn i livet.   <br/><br/>Marie-Louise och Gösta Ekman delade allt under ett trettioårigt äktenskap. Gösta Ekman gick bort den 1 april 2017. Marie-Louise Ekman fortsätter deras samtal och öppnar nu hans dagböcker en gång till för sig själv och för första gången för läsarna. <br/><br/><b><i>Det är ett ömsint och skickligt urval av Göstas dagboksanteckningar hon gjort, Marie-Louise Ekman. Sydsvenskan </i></b><br/><br/><b><i>En bok att läsa långsamt och eftertänksamt. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra  Bibliotekstjänst</i></b>

»Det var sommaren då Coltrane dog. Sommaren då Jimi Hendrix satte eld på sin gitarr och Kina sprängde en vätebomb. Det var uppror i Newark och protestmarscher mot Vietnamkriget. Världen stod på tröskeln till en ny tid. Det var kärlekens sommar. Det var sommaren som förändrade mitt liv. Det var sommaren då jag mötte Robert.«<br/><br/>Den heta sommaren 1967 lämnar Patti Smith hemstaden i New Jersey. Hon hoppar av sin lärarutbildning och tar sig till äventyret i New York. Hon är tjugo år gammal och har tröttnat på hemstadens inskränkthet. Hon vill få nya intryck och utvecklas. Och framför allt vill hon skapa. I New York träffar hon sin själsfrände Robert Mapplethorp. De två blir ett par och lever tillsammans i många år. Tillsammans med Robert kommer Patti rakt in i en miljö och atmosfär som sjuder av kreativitet och liv. Båda får de inspiration att utvecklas, och båda kommer de med tiden att nå stor berömmelse och revolutionera sina konstarter; han som fotograf och hon som musiker och poet.<br/><br/>Just Kids är en levande skildring av New Yorks avantgardistiska och spännande kulturliv i början av 70-talet. Här får vi möta författare, musiker och konstnärer, och många av dem har påverkat en hel generation och givit avtryck långt utanför New Yorks gränser. Här fanns Sam Shepard, Janis Joplin, Jim Morrison, Andy Warhol, Bob Dylan, William Burroughs, Tom Verlaine och många fler.<br/><br/>Just Kids är inte bara ett unikt tidsdokument utan också en varm och innerlig kärleksförklaring till en älskad vän.

Anders Johansson är utan tvekan Sveriges kändaste hårdrockstrummis. Förmodligen lika känd för sitt trumspel som för sina upptåg och galenskaper. <br/><br/>Här berättar han allt och lite till om Yngwie, Hammerfall, barndomen och en massa annat - materialet är nästan outtömligt. Han har rest världen över, spelat för 100 000-tals fans och varit med om saker vi knappt kan tänka oss. Fram tills nu. <br/><br/>Anders är son till jazzlegenden och pianisten Jan Johansson (Jazz på svenska, Pippi Långstrump mm.) och bror till keyboardisten Jens Johansson (Yngwie, Dio, Stratovarius, Rainbow m.fl.). Pappa Jan omkom i en bilolycka när Anders var 6 år gammal och bröderna växte upp med sin mamma Else. En bitvis tuff barndom i kombination med bristande impulskontroll bäddade för ett vilt och innehållsrikt liv. <br/><br/>"Trumslagarpojken heter årets mest uppmärksammade rockbiografi." Helsingborgs Dagblad <br/><br/>En hårdrockare som inte läst denna bok är ingen hårdrockare. Carl Linnaeus, Sweden Rock Magazine <br/><br/>Trumslagarpojken är essentiell hårdrocksläsning, men är också en fascinerande berättelse om en kille som levt ett liv vi andra inte trodde var möjligt. Kulturbloggen

Folkrörelser formade Jan Emanuel, idag är han själv en folkrörelse. Lojala följare och beundrare, som bekräftar varje steg han tar och som jublar för varje ny löpsedel. <br/><br/>Denna skrift med aforismer* är ett fyrverkeri i just löpsedelsform. Genomgående lyser ett starkt socialt patos och rättsmedvetande. Rappt, slagkraftigt och begåvat. Uppmaningar till aktivism, att bryta med uppgivenhet, att ta makten över sitt öde, att känna framtidstro. <br/><br/>Mångordigt och välformulerat manar han till uppror. <br/><br/><i>Ur Håkan Juholts förord.  </i> <br/><br/><br/><br/>*En aforism är en kärnfullt formulerad reflektion eller iakttagelse, gärna uttryckt som en lärosats.<br/><br/><i></i>