Svenska

384 fullmatade sidor med Fridolf. Torsten Bjarre var en av våra främsta och mest produktiva serietecknare, en gigant som numera nästan bara är tillgänglig på antikvariat och Kungliga biblioteket och som i stort sett ingenting finns skrivet om. Julalbumen med Lilla Fridolf är speciella av flera anledningar. Dels verkar skaparna, tecknaren Bjarre och författaren Rune Moberg, ha lagt lite extra krut på just de serierna, och dels har de, till skillnad från serierna i serietidningen Lilla Fridolf, aldrig återtryckts. I serietidningen arbetade Bjarre dessutom ofta tillsammans med assistenter som tuschade hans blyertsskisser, medan han verkar ha tecknat julalbumen helt på egen hand. Man kan också betrakta albumen från det tidiga 60-talet, speciellt julalbumet från 1963, som pionjärverk för svenska komiska äventyrsserier. Om vi letar efter svenska serier som är besläktade med de album från Frankrike och Belgien som kom att dominera utgivningen i Sverige på 1970-talet, så är det Fridolf som är först ute. Bjarre stod här på toppen av sin förmåga som bildberättare och är i vårt tycke fullt jämförbar med många av sina samtida europeiska kollegor. I Frankrike var det tecknare som Asterix skapare, Albert Uderzo, som införde en amerikansk teckningsstil med dynamisk tuschlinje, fartstreck och flitigt och uppfinningsrikt användande av de speciella symboler i seriespråket som brukar kallas för markeringar. I Sverige var Torsten Bjarre först med den amerikanska stilen. 1963 års album var alltså det som vi av flera skäl ville bygga vår bok kring. Men hur gå vidare? En plan i liten skala hade varit en gemensam utgåva med 1962 och 1963 års album. De är på 24 sidor vardera, vilket hade blivit ett riktigt prydligt seriealbum på klassiska 48 sidor, kompletterat med lite redaktionell text som satte in serierna i sitt sammanhang. Men en monumental gestalt som Torsten Bjarre kräver en monumental bok, så vi bestämde oss snabbt för att tänka större. När vi själva läste Lilla Fridolf som barn, på 1970-talet, var serien visserligen mycket rolig, men också väldigt tydligt en röst från det förflutna. Med albumen från 1960-talets början är det en helt annan sak: Lilla Fridolf är i högsta grad samtida, eller ibland kanske till och med lite före sin tid. Så när stannade tiden? Någonstans kring 1969, kom vi fram till och samma år publicerades det sista julalbumet, med 1970 på omslaget, tryckt i endast svart vitt och rött, den röda dekorfärg som i seriebranschen gick under namnet lingonsylt. Det första julalbumet med Fridolf utkom 1958, så lika bra att börja från början, och för att få med hela lingonsylteran fick 1970 bli det sista albumet i denna bok. Boken innehåller mer än 300 sidor serier av två spjutspetsar ur den svenska seriehistorien från deras allra bästa år, omslagen till samtliga album, och dessutom en generöst tilltagen faktadel med artiklar om Lilla Fridolf av bland andra Kalle Lind, Helena von Zweigbergk och Göran Everdahl.

Samlingsvolym med albumen <i>De odödligas tempel</i>, <i>Änglar och falkar </i>och <i>Tvillingarna från Saturnus</i>, som inte har givits ut på svenska tidigare.<br/><br/>Efter många äventyr och resor såväl till avlägsna stjärnsystem som genom tiden, har Yoko Tsuno slagit sig ner i Skottland. Men Yoko är alltid redo för nya äventyr och den här gången ger hon sig ut på en ny expedition till Jordens innandöme, där hon möter den maktgalne munken broder Marzin, som tror att han är en inkarnation av trollkarlen Merlin. Tillsammans med sin skyddsling Emilia gör hon också en ny tidsresa till 1930-talets Skottland, där de med gemensamma krafter försöker förhindra en tragedi. Men kan de göra det utan att ställa till med kaos i framtiden? Det sista äventyret i denna tionde samlingsvolym tar Yoko och vänner på en rymdfärd till Saturnus, närmare bestämt till en liten måne i omloppsbana runt jätteplaneten, varifrån ett rop om hjälp har nått dem.<br/><br/>Redan som 19-åring blev Roger Leloup 1953 anställd vid Hergé-studion i Bryssel. Hans specialitet som studiotecknare var tekniska föremål, raketer och flygplan, vilket han ofta och gärna briljerar med i den egna äventyrsserien om den japanska elektroingenjören Yoko Tsuno. Sedan starten 1972 har det utkommit 31 album med Yoko Tsuno på franska.

Det första Tintinalbumet - nu i färg!<br/><br/>Tintins första äventyr började publiceras i januari 1929. Föga anade den 21-årige tecknaren Hergé att han hade skapat en universell och tidlös hjälte full av entusiastisk energi och nyfikenhet. De berömda golfbyxorna var på plats från första början, och redan efter bara några sidor fick Tintin sin karakteristiska hårtofs tack vare en kraftfull rivstart i en stulen tysk polisbil. <br/><br/><i>Tintin i Sovjet </i>trycktes i svartvitt och publicerades först som följetong i en veckotidning innan det senare gavs ut i album. Hergé kom sig aldrig för att teckna om äventyret. Först 2017 gavs albumet ut i färg på franska, i en utgåva som nu för första gången ges ut på svenska. Denna färglagda version av Tintins rafflande reportageresa till bolsjevikernas Sovjet överraskar med en både nyvunnen och modern läsbarhet.

<b>Sju äventyr från Modesty Blaise-seriens guldålder på 1960-talet.</b><br/><br/>När den första episoden med Modesty Blaise publicerades i den brittiska kvällstidningen <i>Evening Standard </i>1963 skapades seriehistoria. Peter O'Donnells serie om en vacker, mystisk och exotisk kvinna som kunde göra allt som manliga hjältar gjorde och mer därtill, hade aldrig blivit en sådan succé om det inte varit för Jim Holdaways teckningar. <br/><br/>Från första början lyckades Holdaway ge Modesty och Willie Garvin deras definitiva form. Skickligt växlar han perspektiv från överblick till närbilder, och svärtan i bilderna och det filmiska flytet ger actionscenerna nerv. Det finns en omisskännlig, cool 1960-talskänsla i Jim Holdaways teckningar, detta trots att Modesty Blaise debuterade några år innan "swinging London" blev ett begrepp för den nya ungdomskulturens musik, mode och konst.<br/><br/>Peter O'Donnell och Jim Holdaway samarbetade på Modesty Blaise i sju år och arton äventyr, fram till Holdaways alltför tidiga död 1970. Men serierna de skapade finns kvar och är lika fängslande idag som första gången de trycktes.<br/><br/>Den här samlingen är ett utmärkt komplement till <i>Modesty Blaise Jubileumsbok</i> som utkom 2023.

Sextio år efter att det första äventyret publicerades fortsätter Modesty Blaise att locka läsare världen över. Medan de flesta andra äventyrsserier har fallit i glömska, har Modesty, hennes vapendragare Willie Garvin och deras brokiga följe av vänner och fiender inte upphört att fascinera.<br/><br/>Till Sverige kom Modesty Blaise första gången 1965, om än under annat namn. Det skulle dröja ett antal år innan den stora publiken fick upp ögonen för henne, men sedan decennier har Modesty intagit en unik position bland svenska seriefans och älskats lika hett av både kvinnliga och manliga läsare. I den här jubileumsboken ingår ett generöst urval Modesty Blaise-äventyr tecknade av Jim Holdaway, Enric Badia Romero och Neville Colvin. I boken finns också texter om seriens historia, om Modesty Blaise i Sverige, i böcker och på film och om möten med seriens författare Peter O'Donnell, som gick bort 2010, 90 år gammal. <br/><br/>Med ett förord av Peter O'Donnell, tidigare publicerat i en brittisk samlingsutgåva av serien.

Samlingsvolym med albumen <i>Lucifers tjänare, Ametistens förbannelse </i>och <i>Khanys hemlighet.</i><br/><br/>Efter många resor såväl jorden runt, till avlägsna stjärnsystem och genom tiden, har Yoko Tsuno hittat en ny fast bas i Skottland. Men hennes längtan efter äventyr är långt ifrån stillad. Den här gången ger hon sig ut på en farlig expedition till Jordens innandöme, ingår en pakt med en djävulsk varelse, färdas tillbaka till 1930-talet på jakt efter en livsfarlig ädelsten, hittar spår efter drakar i en klosterruin, möter en mystisk rysk prinsessa och en skrupelfri greve och upptäcker att hennes vineanska väninna Khany bär på en hemlighet som tar dem och några vänner på en farofylld resa till planeten Mars. <br/><br/>Redan som 19-åring blev Roger Leloup 1953 anställd vid Hergé-studion i Bryssel för att arbeta som assisterande tecknare på bl.a. Tintinalbumen. Hans specialitet som studiotecknare var tekniska föremål, raketer och flygplan, vilket han ofta briljerar med i den egna äventyrsserien om den japanska elektroingenjören Yoko Tsuno. Det har hittills utkommit 31 album i serien.

Den svartvita originalversionen av <i>Tintin i Kongo</i> tecknades 1930-31 och ges nu ut på svenska för första gången. Efter Tintins första äventyr bland bolsjevikerna i Sovjet bestämde utgivaren att Tintins nästa reportageresa skulle gå till den belgiska kolonin Kongo. Motvilligt gick Hergé med på att teckna detta äventyr, som är en ren fantasiprodukt. Tintins upplevelser i Kongo säger därför mer om kolonialtidens europeiska fördomar om "den mörka kontinenten", än om verkliga förhållanden i landet vid den tiden. <br/><br/>Den bild av Afrika som Hergé förmedlar i <i>Tintin i Kongo</i> är alltså varken realistisk eller rättvis, vare sig det gäller skildringen av invånarna eller av djur och natur. Ändå förtjänar äventyret  att läsas för sin plats i Tintinseriens utveckling, och som ett historiskt dokument från en tid då nästan hela den afrikanska kontinenten lydde under europeiska kolonialmakter.