Svenska

<em>För övrigt anser jag att Nicolas Lunabbas roman </em><strong>Blir du ledsen om jag dör?</strong><em> är såväl litterärt som innehållsmässigt överlägsen alla de prosatexter som Augustnominerades förra året.</em><br/><strong>Jan Guillou i Aftonbladet</strong> <br/><br/><em>Det finns en poetisk rytm i Lunabbas språk, han undviker klich&eacute;er och låter vreden kväva sentimentaliteten. Resultatet blir en episk anklagelseakt, en skoningslös skildring av Sveriges svek och &ndash; framför allt &ndash; början på ett spännande författarskap.</em><br/><strong>Malin Persson Giolito i Tidningen Vi</strong> <br/><br/><em>Det här är en av mina favoriter och jag har rekommenderat den tidigare. (&hellip;) Det är en bok som satte spår i mitt huvud, det gör de inte så ofta. Den skildrar en verklighet med empati och inifrån &ndash; och samtidigt ger den hopp om att saker faktiskt går att ändra på. Den borde vara obligatorisk läsning för politiker.</em><br/><strong>Leif GW Persson i Nyhetsmorgon </strong> <br/><br/><em>Om någon såg en kvinna gråta av lika delar vrede och sorg på flyget till Paris nyss, så var det jag. Läs boken av Nicolas Lunabba och med Elijah Clarence. Den är öm, politisk och brutal, skriven ur ett krossat hjärta, bara läs.</em><br/><strong>Journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink på Instagram</strong> <br/><br/><em>&hellip; det här är verkligen årets bästa och viktigaste bok.</em><br/><strong>Journalisten och författaren Andreas Cervenka på Twitter</strong> <br/><br/><em>Nicolas är en hjälte för att han såg ett stort samhällsproblem och engagerade sig för att skapa en lösning. Som verksamhetsledare för Helamalmö har han hjälpt tusentals unga i utanförskap till en tryggare framtid.<br/></em><strong>Juryns motivering när Lunabba utsågs till Årets medmänniska 2022</strong> <br/><br/><em>... Lunabba briljerar. (...) </em><em>Det finns en poetisk rytm i Lunabbas språk, han undviker klich&eacute;er och låter vreden kväva sentimentaliteten. Resultatet blir en episk anklagelseakt, en skoningslös skildring av Sveriges svek och &ndash; framför allt &ndash; början på ett spännande författarskap.<br/></em><strong>Vi Läser</strong> <br/><br/><em>Det är ett nytt klassamhälle han skildrar, rasifierat och mer gettofierat, men i sina grundvillkor förbluffande likt det gamla. (&hellip;) Det är starkt och tankeväckande, rörande och inte sällan komiskt.</em> <br/><br/><em>&hellip; ett intrikat och intensivt kammarspel av speglingar, utbyten och förvandlingar.</em><br/><strong>Dagens Nyheter</strong> <br/><br/><em>Nicolas Lunabba har ett språk som aldrig försöker söka efter effekter och hans reflektioner forsar och flödar fram (...). </em>Blir du ledsen om jag dör?<em> får mig att tänka på Evin Ahmands urfina debut </em>En dag ska jag bygga ett slott av pengar<em> och på Johannes Anyurus författarskap. Nicolas Lunabba har så mycket att berätta. Han måste fortsätta med det.</em><br/><strong>Expressen </strong> <br/><br/><em>För att förstå skjutningarna måste man undersöka barnens villkor: fattigdomen, rasismen, skolan. Det gör Nicolas Lunabba i en välartikulerad anklagelse mot Sverige.</em> <br/><br/><em>Alla behöver läsa Nicolas Lunabbas "Blir du ledsen om jag dör?" Alla. I synnerhet efter en valrörelse där man pratat på autopilot om unga män som skjuter skarpt i fattiga stadsdelar. I hans bok blir nämligen allt äntligen på riktigt.</em><br/><strong>Sydsvenskan</strong> <br/><br/><em>Jag tycker synd om de författare som släpper böcker samtidigt som Nicolas<span class="retriever-hit focus">Lunabba</span>. För nu kommer det att handla om "Blir du ledsen om jag dör?".<br/></em><strong>Aftonbladet</strong> <br/><br/>Blir du ledsen om jag dör? <em>har redan hunnit bli en av höstens mest uppmärksammade böcker. Inte undra på, då det är något av det viktigaste och finaste du kan läsa just nu.</em><br/><strong>Barometern</strong> <br/><br/><em>Det är en imponerande läsning och man blir förstummad att någon vågar gå ut så totalt ärligt utan några skyddsglasögon.<br/></em><strong>Fagersta-Posten</strong> <br/><br/><em>...en uppriktig skildring av vad det innebär att ta sig an någon annans barn, hur det är att på riktigt bli sedd av någon annan, men kanske främst ett brännande angeläget dokument över unga människor på skuggsidan.<br/></em><strong>Norrländska Socialdemokraten</strong> <br/><br/><em style="font-size: 1.125rem;">En av årets viktigaste böcker! En ovanligt välskriven, men framför allt berörande memoarbok (...). Här är orden på allvar. Så läs - istället för att höra politiker röstfiska.</em> <br/><br/><em>Malmöbon Nicolas Lunabbas självbiografiska berättelse om hur bråkige Elijah flyttar in hos honom år välskriven, rörande och otroligt viktig.</em><br/><strong>Norra Skånes Tidningar</strong> <br/><br/><em>Vad innebär det att ta sig an någon annans barn? I ett område där överlevnad inte är en självklarhet, där barn mördar och mördas?</em> <br/><br/>Nicolas arbetar med utsatta barn och är van att fånga upp dem, få dem att lita på honom. Men han har hamnat i ett svårt läge. En av ungarna från basketen, en charmig men bråkig pojke, har bitit sig fast, krupit under huden på honom. Och nu har Nicolas mot sin vilja låtit pojken flytta in hos sig. Ett beslut som ska komma att förändra allt för dem båda.<br/><em><br/></em>Det här är berättelsen om två människor, deras möte och en skildring av den enorma kraften i att bli sedd av en annan. En berättelse om sorg, hopp och förvandling.<br/><br/>Det är också en berättelse om Sverige. Ett land där unga människor dör, där samhällsväven trasas sönder. I det kaos som omger Nicolas och Elijah är hotet om våld och död ständigt närvarande och insatserna omänskligt höga. <br/><br/>Nicolas Lunabba debuterar som författare med <em>Blir du ledsen om jag dör?</em> Hans Sommar i P1 2021 hyllades för sitt mänskliggörande av unga som hamnar i våldsspiraler. Programmet byggde på ett utdrag ur det som nu blir hans debutbok. Lunabba är mångfaldigt prisad för sitt arbete med barn och unga. Han är verksamhetsansvarig på organisationen Helamalmö och en stark röst i samhällsdebatten.

<i>Jag ska egentligen inte jobba här</i> är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det.<br/><br/>Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men det är inte så lätt som hon tänkt sig.<br/><br/><i>Jag ska egentligen inte jobba här</i> är en ömsint och ärlig skildring av livets slutskede.<br/><br/>"En ovanligt stark debut som är svår att sluta tänka på."<br/>Hallandsposten<br/><br/>"En oumbärlig skildring av vården idag."<br/>GP<br/><br/>"Smårolig, drastisk och empatisk. [...] Beischer [lyckas] levande och lättillgängligt gestalta vad det neutrala begreppet 'äldrevård' konkret och existentiellt innebär."<br/>Aftonbladet<br/><br/>"Sara Beischer debuterar med en mycket omskakande arbetarskildring direkt från vårdgolvet. Det var verkligen på tiden."<br/>Dala-Demokraten<br/><br/>"Sara Beischer har fångat miljön vid livets slut. Hon har gjort det med värme, skärpa och mångbottnat djup. Som debutroman är den välskriven och kantad av aktuella etiska frågeställningar. Begåvat vänder och vrider författaren på det fula och det vackra. På varje sida känner man kärleken till orden och gestaltandet."<br/>Östgöta Correspondenten

Camilla Läckberg är tillbaka i Fjällbacka! Två fruktansvärda händelser, utan synbart samband, skakar Fjällbacka. En känd fotograf hittas brutalt mördad i sin utställningslokal. Henning Bauer, prisad författare, drabbas av ett våldsamt dåd på den lilla ö där han håller till för att skriva den tionde delen i sin världsberömda romansvit. Patrik Hedström och kollegorna på Tanumshede polisstation kommer ingenvart med utredningen av fallen, samtidigt som Erica Falck gräver i ett tragiskt mord i 1980-talets Stockholm. Hon inser snart att det förflutnas trådar sträcker sig in i nutiden och att gamla synder lämnar långa skuggor efter sig.

Tomas Sjödins bästsäljande <i>Jag lutar åt Gud</i>, nu i pocket.<br/><br/>85 livsnära krönikor, ursprungligen skrivna för Göteborgs-Posten, samlade i en bok som visar att de livsavgörande frågorna oftast finns i det lilla livet.<br/><br/>Tomas Sjödin är pastor och en av Sveriges mest lästa kristna författare med böcker som <i>Jag lutar åt Gud, Ett brustet halleluja, Eftervärme</i> och <i>När träden avlövas ser man längre från vårt kök</i>. Han är också en uppskattad krönikör och en efterfrågad föreläsare.<br/><br/>"... att läsa denna bok är som att sitta med en påse med sitt favoritgodis - det är hemskt svårt att sluta"<br/>Världen idag<br/><br/>"Här finns utrymme både för det stora allvaret och den bottenlösa glädjen, för sorgen och för hoppet. Äntligen ett fräscht tilltal som kan finna en klangbotten både hos troende och tvivlare."<br/>Dagen

<b>Första boken efter populära Hammarbyserien är en psykologisk thriller med gastkramande intrig och fullständigt oväntade vändningar.</b> <br/><br/>Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.    <br/><br/>Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.     <br/><br/><b><i>Det som göms i snö</i></b> är en oförutsägbar psykologisk thriller, där ingenting är vad det ger sig ut för att vara. Skuld, hat och destruktivitet är det bränsle som driver berättelsen framåt, och i fjärran hägrar hämndens ljuva eufori.<br/><br/><b>CARIN GERHARDSEN</b> är matematikern som bygger  mordgåtor likt ekvationer. Hon är en internationell bästsäljare vars böcker översatts till mer än 25 språk och sålt i mer än 3 miljoner exemplar. Alla åtta delarna i Hammarbyserien har legat överst på försäljningslistorna och hennes böcker är ett givet inslag i svenska bokhyllor.<br/><br/>Sagt om <i>Det som göms i snö</i>:<br/><br/>"Milda makter. Vilken thriller Carin Gerhardsen har kokat ihop!" <i>Blekinge Läns Tidning</i><br/><br/>"Oerhört skickligt En av de allra bästa svenska kriminalberättelserna i år." <i>Östra Småland</i><br/><br/>"Otroligt spännande! Otroligt skickligt!" <i>SVT Go kväll </i><i></i><br/><br/>"Nervkittlande! Oväntade vändningar är det gott om i Gerhardsens nya bok." <i>Östersunds-Posten</i><i></i><br/><br/>Psykologisk thriller med oväntade turer en spännande historia där läsaren svävar i ovisshet ända till de sista sidorna."  <i>Ölandsbladet</i><br/><br/>Skickligt uppbyggd där inget är vad det först verkar vara.   <i>Tidningen Tara</i>

Den här boken handlar om idéer som stör och om en politisk praktik som retar: veganism. Den vrede landets veganer lyckats riva upp i svensk vuxenvärld är unik. På mer än ett sätt.<br/><br/> Denna bok försöker ge ett svar på varför. Varifrån kommer det etablerade samhällets oro? Är den befogad? Och vad vill egentligen veganer?<br/><br/> "Magnus Linton har skrivit boken som alla borde läsa" - Smålandsposten<br/><br/> "Göran Persson omvänd efter veganboken" - Aftonbladet

Det handlar egentligen inte om Östersjötorsken, inte heller om ålen, tumlaren eller den blåfenade tonfisken. Det handlar om utfiskningen av våra hav, som håller på att ändra havets hela ekosystem. Förändringar i havet kan också på sikt ge förändringar i miljön på land. Och vem tillhör egentligen fisken? Är det rätt att en resurs som tillhör alla håller på att uttömmas av några få, med kraftigt stöd av offentliga medel? Är det rätt att tredje världens fiskevatten töms på fisk av europeiska fartyg, sedan EU köpt förmånliga fiskerättigheter för skattebetalarnas pengar? Tyst hav har fått ett kraftfullt genomslag i debatten om utfiskningen och påverkat många makthavare och opinionsbildare. "Tyst hav är ett stycke samhällsjournalistik av bästa märke. Den lämnar knappast någon oberörd. Vilken soppa! Men hopp finns, trots allt." Fredrik Sjöberg, Svenska Dagbladet "Det händer inte så ofta, men ibland dyker det upp något som verkligen griper tag. En bild, en bok, ett konstverk eller en film som etsar sig fast, ja, kanske rent av förändrar livet lite grand. Sådan är Isabella Lövins bok." Ola Sigvardsson, Östgöta Correspondenten "Gillar du rysare? Här en skräckskildring om havets tysta verklighet. Ifrågasätt våra tigande myndigheter. Dra ur bottenpluggen på Fiskeriverket som ger oss ett tomt och öde hav." Gunnar Svensson, Värmlands Folkblad "Fiskeripolitikens svar på Da Vinci-koden; man vill bara läsa nästa sida, och nästa, tyvärr med samma triviala fråga på näthinnan som i Dan Browns epos: Vem är förövaren?" Stefan Nyström, Svenskt Fiske