2021

Åren går vidare och nu har vi kommit till 1972! Året då gröna vågen sköljer över Sverige, Jane Fonda är här och demonsterar, massakern i München under OS och mycket mer.

En osannolik resa genom strålande ljus och bottenlöst mörker. Det har gått 50 år sedan Luchino Viscontis Döden i Venedig hade världspremiär och regissören utnämnde sin Tadzio till "världens vackraste pojke". Filmens skugga hänger fortfarande tung över Björn Andrésen vars liv kom att bli en osannolik resa genom strålande ljus och bottenlöst mörker. Kort sagt, ett fascinerande livsöde som inte liknar något annat.

<b>OBS! Import.</b> Kontrollera att språk och textning passar dig.<br/><br/>Football documentary charting the success of Arséne Wenger during his 22-year reign as manager of Arsenal FC. Particular attention is paid to Wenger's arrival to England as a relative unknown from the J-League, and also the hugely successful 2003-04 'Invincible' campaign where Arsenal went the full domestic season without defeat. The film features interviews with former players including Thierry Henry and Dennis Bergkamp as well as former adversary Alex Ferguson.<br/><br/><i>Typ: Blu-ray</i>

Peter Gerdehag är en av Sveriges absolut främsta dokumentärfilmare. Ingen har som han skildrat det svenska jordbruket och det skiftande landskapet. Särskilt de människor som brukar jorden, som vårdar och lever med sina kreatur och som respekterar skogen på ett sätt som förmodligen aldrig kommer tillbaka. Gerdehags filmiska porträtt av dessa hängivna människor har fascinerat miljoner biobesökare i Sverige och TV-tittare i vårt land och en rad andra länder. Genom den här boxen med sju DVD-filmer får du Gerdehags Guldkorn i en unik samling med Hästmannen, Hästmannens sista striden, Kokvinnorna, Bondens tid på jorden, Landet som inte längre är, Korna i Djurarpsdalen samt hans senaste verk Den Vackraste Ön. Flera av filmerna har också blivit böcker, antingen i samband med filmproduktionerna eller några år senare. Gerdehag är ett geni när det gäller att spegla en svunnen tid i svensk lantbrukshistoria och han har tilldelats många fina utmärkelser, bland annat som Årets naturfotograf av Naturvårdsverket.

1997 tog det brittiska anarko-punkbandet Chumbawamba världen med storm med megahiten <br/>"Tubthumping" - den odödliga 90-talshymnen som klättrade upp på topplistor världen över. 24 år senare står bandets karismatiske frontman Dunstan Bruce vid ett vägskäl. 59 år gammal, arg, desillusionerad och med en känsla av att ha blivit osynlig i en värld som tycks rasa samman. Men hur återfår en pensionerad radikal sin röst - och sin anarkistiska glöd - när han har tappat både riktning och publik?En humoristisk, uppriktig och inspirerande dokumentär om Chumbawambas uppgång - och om Dunstans personliga kamp för att hitta mening, identitet och revolutionen inom sig. Ett livsbejakande uppror mot åldrande, uppgivenhet och tystnad.

Visst har det varit mycket tumult med raggare genom åren. Det är Sveriges första tonårskultur som började i Stockholm redan på 50-talet. Förr var det mycket bråkoch ståhej med polisen i centrum när raggarna kom. Tiderna förändras och så också raggarkulturen som numer blivit en samhällskultur och breder ut sig mer och mer i vårt land. Det finns olika stilar inom raggare kulturen, det gemensamma är ju ingredienser som bilen, musiken och stilen men visst skiljer det sig åt, man kan aldrig riktigt säga vem är vad, men generellt är det så att de flesta raggare placerar bilen först, sen musiken och festen, medan en del tycker musiken och festen är det viktigaste. På träffarna finns alla sorter av raggare men alla är som en enda familj. Man ser alla sorters bilar både original och custombilar. En del sitter och tittar på alla bilar, medan andra mekar, putsar, letar och umgås på många sätt och på "lördagscrusingarna" vill man ha extra skoj och visa upp sig... och hos många finns inga hämningar alls. Det byggs och mekas i tusentals garage runt om i landet på vintrarna, från norr till söder och det blir bara fler och fler bilar och därmed raggare. Många tycker nog att ordet Raggare är ett skällsord och visst, för många är det nog det, men innerst inne så bor det nog en Raggare i de allra flesta....Raggarna lever i allra högsta grad och de blir bara fler och fler...

Kärnan i Brooklynbaserade gruppen Life of Agony delar inte bara familjeband utan också ett sårigt förflutet. Sångaren Mina Caputo, bassisten Alan Robert och gitarristen Joey Z. växte upp tillsammans i en miljö som präglades av drogmissbruk, våld och smärta. I Sound of Scars konfronterar kusinerna helt öppet sina minnen från den här tiden. Genom obegränsad tillgång till bandets egna arkiv tecknas också en bild av den oerhörda resa som började när de tagit sig igenom de tunga åren. På epokgörande debuten River Runs Red kanaliserade de allt sitt mörker och skapade en skiva som sedermera valts in i tidskriften Decibels Hall of Fame och finns med på Rolling Stones lista över de hundra främsta metalskivorna någonsin. Men som så många band före och efter dem fick dock medlemmarna erfara att även framgång kan tära på en.