Solnit Rebecca

"Gå vilse" är en bok om ovisshet av många olika slag ? ovisshet om var man befinner sig i terrängen eller det egna livet. Den handlar också om ovissheten som konstnärligt verktyg och som historisk erfarenhet, om Yves Klein och hans märkliga blå färg och om nybyggardottern Mary Jemison och hennes långa liv bland indianerna. Och om mycket annat och många andra. Det är en bok om landskap inuti landskap, rum inuti rum.<br/><br/> ??Att aldrig gå vilse är att inte leva, att inte veta hur man går vilse leder till undergång, och någonstans i det terra incognita som ligger mittemellan finns ett liv där man upptäcker saker.?<br/><br/> Rebecca Solnit (född 1961) är kulturkritiker och aktivist från San Francisco och har bland skrivit den uppmärksammade "Män förklarar saker för mig".<br/><br/> "Solnits närvaro, öppenhet och förståelse är underbar, hon är som en generös vän, bara mycket smartare än du själv. Det är fantastisk läsning." /Jenny Maria Nilsson i Helsingborgs Dagblad <br/><br/> "'Gå vilse' är inte en bok som coachar en på rätta vägen eller visar hur man hittar hem. Snarare en stimulerande och märkligt upplyftande plädering för terra incognita, det vi förbiser, inte vet, det obelysta och förlorade i historien." /Pia Bergström i Aftonbladet <br/><br/> "Det här är förstås en fantastisk bok, på många sätt: den argumenterar varsamt, berikar, öppnar för idéer, uppslag." /Björn Kohlström i bloggen Bernur

Vi lever i en orolig tid när utvecklingen inom världspoli­tiken tycks absurd, klimatkata­stroflarmen ljuder allt högre och klyftorna i samhället bara blir djupare. Därför ger vi nu ut Rebecca Solnits klassiska aktivistbok <em>Hopp</em> som aldrig tidigare kommit på svenska. <br/><br/>I <em>Hopp</em> fångar Rebecca Solnit de senaste 50 årens historia av aktivism och samhällelig förändring, från Berlinmurens fall till de världsomfattande demonstrationstågen mot kriget i Irak. Genom att lyssna till några av de senaste århundradets största tänkare, så som Woolf, Gandhi, Borges, Benjamin och Havel, formulerar Solnit en tidlös vision kring politisk förändring. För att orka fortsätta kämpa, menar Solnit, måste vi erkänna de enorma framsteg som gjorts tack vare enskilda personers engagemang, men också lära oss leva med att framtiden är osäker och att de direkta följderna av vårt handlande inte alltid är uppenbara. Hopp kräver handling och handling hopp och nu behövs denna samverkan mer än någonsin. <br/><br/><em>Hopp</em> (<em>Hope in the dark</em>) utkom första gången 2004. I de helt nyskrivna för­- och efteror­den berättar Solnit om bokens uppkomst och om vägen till framtidstro och handling i ett samhälle som kan kännas både osäkert och skrämmande. <br/><br/>Ett storslaget läsäventyr Dagens ETC <br/><br/>"högintressant läsning Dagens Nyheter "Rebecca Solnit skriver kraftfullt. Jag minns fortfarande hur jag nästan slogs till marken av Män förklarar saker för mig. Här, med Hopp, lyfts jag snarare mot himmelska höjder. Jag blir så lycklig av att läsa hennes funderingar om folkliga rörelser, revolutioner och kraft. Om förändring och titelns hopp. Helt uppfylld blir jag." Fiktiviteter.se

'An old world is dying; a new world is being born; now is the time of monsters' Antonio Gramschi Solnit maps the extraordinary revolution of ideas and rights that we've experienced over the last fifty years, which has profoundly changed our world. In recognising the interdependent and symbiotic relationships in nature and among humans, this revolution is beginning to overturn capitalism, white supremacy, patriarchy and the human domination of nature - despite the best efforts of the old world to fight back. From one of the most significant thinkers of our day, The Beginning Comes After the End is a culmination of years of activism and offers a unique perspective on our politics and our humanity, to give hope in difficult times and to urgently remind us that the power to change the world is within our reach.

Rebecca Solnits essä "Män förklarar saker för mig" har redan fått något av en feministisk klassikerstatus. Denna vidräkning med självupptagna kulturmän som aldrig vill sluta prata och olika former av subtilt eller inte så värst subtilt kvinnoförtryck publicerades ursprungligen på TomDispatch.com 2008. Essän väckte ett starkt gensvar på nätet och ledde till att uttrycket "mansplaining" myntades.<br/><br/> I föreliggande bok får essän sällskap av åtta besläktade texter av senare datum. Solnit tar här bland annat upp våldtäktsanklagelserna mot den dåvarande chefen för Internationella valuta­fonden, Dominique Strauss-Kahn, 2011 och döds­skjutningarna på ett campus i Isla Vista i Kalifornien 2014. Men hon fördjupar sig också i bildkonst (Ana Teresa Fernández) och litteratur (Virginia Woolf).<br/><br/> Det finns, skriver Solnit, "ett kontinuum som går från smärre olägenheter i samhället till nedtystande och dödligt våld". Vi skulle förstå våldet mot kvinnor bättre om vi hade mer av en helhetssyn på maktmissbruket i samhället och tydligare kunde urskilja det mönster som förenar kvinnoförakt, trakasserier, näthat, våldtäkter och mord. Solnits vill bidra till en sådan helhetssyn. Och gjuta mod i alla (kvinnor och män) som tror på och kämpar för en förändring till det bättre.<br/><br/> Daidalos har av Solnit tidigare publicerat Gå vilse. En fälthandbok (2012) och Det avlägset nära (2014), associativa och vindlande och bitvis poetiska texter där platser och berättelser står i fokus. "Män talar, kvinnor förväntas lyssna. Rebecca Solnit visar kristallklart upp det maktspel som pågår, skriver Hanna Jedvik som läst en feministisk klassiker" /Göteborg-Posten

Orwell's Roses [Bok / Pocket]

<i>"Att vara en ung kvinna är att ställas inför sin egen utplåning på ett oändligt antal sätt eller att fly från den eller vetskapen om den, eller allt detta på en gång. 'En vacker kvinnas död är obestridligen det mest poetiska ämnet i världen', sa Edgar Allan Poe, som knappast kan ha sett det ur kvinnornas perspektiv, de kvinnor som hellre vill leva. Jag försökte undvika att vara ämnet för någon annans poesi och att bli dödad, jag försökte hitta en egen poetik, utan kartor, utan vägvisare, utan särskilt mycket att gå efter."</i><br/><br/><b>Rebecca Solnits</b> självbiografiska essä "Hågkomster av min icke-existens" handlar om hennes liv i San Francisco och de upplevelser och erfarenheter som förvandlade henne från en ung och osäker nittonåring till en inflytelserik radikal röst. Det är alltså Solnits väg till bildkonsten, litteraturen, aktivismen och - inte minst - feminismen vi får följa.<br/><br/>Men boken är också en undersökning av hur vardagliga förändringar nästan omärkligt kan påverka våra liv och sammanhang i grunden. Den svarta stadsdel där Solnit lyckades hitta en billig lägenhet gentrifierades i takt med att hon fick upp ögonen för gentrifieringens och exkluderingens destruktiva mekanismer. Hon fick också och högst konkret lära sig hur utsatt och isolerad en kvinna kan vara i ett samhälle som konsekvent förminskar och förnedrar kvinnor, som om kvinnor per definition saknar betydelse.<br/><br/>Solnit låter - som så ofta i författarskapet - olika teman flätas in i varandra och viktiga sammanhang framträda lite i taget, via iakttagelser, minnesbilder och associationer. Men "Hågkomster av min icke-existens" kastar dessutom ett intressant ljus över själva arbetsmetoden, Solnits mångsidiga och improvisatoriska form av berättande.<br/><br/> <b>Rebecca Solnit</b>, född 1961 och bosatt i San Francisco, är författare, journalist och politisk aktivist. Daidalos har av Solnit tidigare publicerat "Gå vilse. En fälthandbok" (2012), "Det avlägset nära" (2014), "Män förklarar saker för mig" (2015), "Wanderlust" (2017), "Alla frågors moder" (2017) och "Kalla dem vid deras rätta namn" (2019).

Rebecca Solnit's essay 'Men Explain Things to Me' has become a touchstone of the feminist movement, inspired the term 'mansplaining', and established Solnit as one of the leading feminist thinkers of our time - one who has inspired everyone from radical activists to Beyonce Knowles. Collected here in print for the first time is the essay itself, along with the best of Solnit's feminist writings. From rape culture to mansplaining, from French sex scandals to marriage and the nuclear family, from Virginia Woolf to colonialism, these essays are a fierce and incisive exploration of the issues that a patriarchal culture will not necessarily acknowledge as 'issues' at all. With grace and energy, and in the most exquisite and inviting of prose, Rebecca Solnit proves herself a vital leading figure of the feminist movement and a radical, humane thinker.