Molière tillhör världsdramatiken största författare. Hans komedier har spelats flitigt varje år alltsedan de skrevs. Bakom det komiska ryms dock en kritik av människans laster och hennes överdrivna respekt för myndigheter, auktoritet och börd. Här samlas sex komedier som både tillhör Molières mest berömda och som upp­visar hans bredd som författare. Översättningarna är gjorda av några av våra mest lysande översättare: Lars Forssell, Göran O Eriksson, Sven Åke Heed och Ulf Peter Hallberg. Sven Åke Heed har dessutom skrivit ett initierat förord om Molière och ett efterord om Molière på svenska. Bandet innehåller: <i>De löjliga preciöserna, Hustruskolan, Don Juan, Misantropen, Tartuffe </i>och<i> Den inbillade sjuke</i>

<p>Käre Gustaf af G.</p><p> Nu måste jag besvära Dig med en fråga rörande pjesen Till Damaskus. Dagmarteatern antager stycket på villkor att det ej utkommer på Svenska eller Danska före Jul (samt att jag för teatern förenklar dekorationerna).</p><p> Är det skäl dröja så länge med utgifningen?</p><p> Mitt svar: Nej!</p><p> Emellertid och emedan man aldrig vet hvar landet ligger, måste jag begagna tiden och inlemna pjesen i Kristiania och Helsingfors. Till den ändan ber jag få besvära Dig att låta hastigt taga 3 afskrifter.</p><p> Vet du när Gernandt ämnat utgifva pjesen?</p><p> O.S.A.<br/>Vänligen<br/>August Strindberg</p><p> Brev till Gustaf af Geijerstam, 26 maj 1898</p><p> Förstå Drömspelet? Indras dotter har stigit ner på jorden för att få reda på hur menniskorna ha det, och så får hon känna hur svårt det är. Och det svåraste är: att göra andra ondt, hvilket man tvingas till om man vill lefva.</p><p> Formen är ju motiverad i förordet: drömmens sammelsurium, i vilket det dock finns en viss logik! Allt orimligt blir sannolikt. Menniskor skymta och sizzeras på flera punker, skizzerna flyta ihop, samma person upplöser sig i flera som åter flyta ihop till en. Tid och rum existera ej; en minut är som många år, inga årstider; snön ligger i sommarlandskap, linden gulnar och grönskar etc. </p><p> Ur Strindbergs brev till Emil Schering, 13 maj 1902.</p><p> Till Damaskus utgavs första gången 1898, Ett drömspel 1902. </p>

<p>Torquato Tasso (154495) var den italienska senrenässansens främste poet. Han räknades tillsammans med Shakespeare och Cervantes som en av sin tids största diktare, känd bland annat för sitt epos Det befriade Jerusalem (1581). En höjdpunkt i hans författarskap var dramat Aminta, som nu för första gången sedan 1870-talet når en svensk publik. </p> <p>Om större delen av Tassos verk lever av dialektiken mellan begär och förbud, så betecknar Aminta en provisorisk och kortvarig triumf för det förra, för såväl hjärtats som könets desire, skriver Anders Cullhed i förordet. Men diktarens karaktäristiska melankoli, fortsätter han, röjer sig också här, och genom skådespelet glimrar ett pärlband av påminnelser om ungdomens snabba flykt, om den tidstypiska känslan av en åldrande värld det är sent på jorden! och om att tiden själv förrinner. Tilltagande förföljelsemani gjorde att Tasso under perioder måste omhändertas. Hans tragiska öde har lockat senare tiders diktare, exempelvis Goethes romantiserande drama Torquato Tasso (1790).Utgåvan har italiensk parallelltext.</p> <p>Översatt och tolkad av: Ingvar Björkeson</p>

<p>Henrik Ibsens samtidsdramer kom att förändra den moderna teatern i grunden. Med sin kritiska genomlysning av det borgerliga äktenskapet retade de Strindberg till vansinne och fick James Joyce att lära sig norska. Pjäserna hör till dem som spelas mest på världens scener idag: Ett dockhem, Vildanden, Gengångare, Hedda Gabler.</p><br/><p>Författaren Östergren är också översättaren Östergren, inte minst av dramatik. Han har bland annat översatt Nigel Williams Klassfiende och Alan Ayckbournes pjästrilogi The Norman Conquests. Nu kommer Klas Östergrens Ibsenöversättningar i nytryck, med förord av teaterkritikern och författaren Leif Zern.</p><br/><p><br/>Klas Östergren, född 1955, är en av Sveriges främsta författare. Han har varit verksam i över fyrtio år, och har givit ut en lång rad prosaverk. Klas Östergren har skrivit manus till tv och film, nu senast till filmatiseringen av genombrottsromanen Gentlemen, och varit verksam som översättare av framför allt dramatik. Hans senaste roman Twist, som kom ut 2014, fick ett entusiastiskt mottagande av både kritik och publik.</p><br/><p></p><p></p>

<p>Henrik Ibsens samtidsdramer kom att förändra den moderna teatern i grunden. Med sin kritiska genomlysning av det borgerliga äktenskapet retade de Strindberg till vansinne och fick James Joyce att lära sig norska. Pjäserna hör till dem som spelas mest på världens scener idag: Ett dockhem, Vildanden, Gengångare, Hedda Gabler.</p><br/><p>Författaren Östergren är också översättaren Östergren, inte minst av dramatik. Han har bland annat översatt Nigel Williams Klassfiende och Alan Ayckbournes pjästrilogi The Norman Conquests. Nu kommer Klas Östergrens Ibsenöversättningar i nytryck, med förord av teaterkritikern och författaren Leif Zern.</p><br/><p><br/>Klas Östergren, född 1955, är en av Sveriges främsta författare. Han har varit verksam i över fyrtio år, och har givit ut en lång rad prosaverk. Klas Östergren har skrivit manus till tv och film, nu senast till filmatiseringen av genombrottsromanen Gentlemen, och varit verksam som översättare av framför allt dramatik. Hans senaste roman Twist, som kom ut 2014, fick ett entusiastiskt mottagande av både kritik och publik.</p><br/><p></p><p></p>

Folkkomedin Hemsöborna (1889) är Strindbergs egen dramatisering av romanen med samma namn, även om händelseutvecklingen tar en annan vändning här; tonen är betydligt ljusare och mer uppslupen än i romanen från 1887.<br/><br/>Handlingen utspelas på Hemsö i Stockholms skärgård, i en fiskarstuga som ägs av en änka kallad "Madam Flod". Hit har värmlänningen Carlsson kommit och blivit anställd som dräng för att hjälpa Madam Flod att få ordning på gården. Folk i omgivningen har dock sina åsikter om Carlsson och betraktar honom med stor misstänksamhet. Årstiderna och intrigerna kring tre par avlöser varandra.<br/><br/>Recensenten Victor Sjöberg i DN skrev 1889 att "Genom hela stycket blåser [- - -] en frisk flägt af saltsjöluft, det är pregladt af så mycken verklig lefnadslust och kraftig liffullhet att det måste tilltala hvar och en, som älskar natur i konsten"