»Shakespeare skrev inte för eftervärlden, lika litet som Mozart gjorde det. Det är därför båda fortfarande lever. Shakespeare skottade in dagsaktualiteter i sina komedier, skvaller, stumpar av populära visor, anspelningar på allt möjligt som kunde intressera hans mycket blandade publik och få den att känna sig initierad. Texten bubblar av fnissningar. Men dem som fnissar ser vi inte längre, de gömmer sig i det förgångna... Många har översatt Shakespeare av respekt för författaren. Jag vill hellre tro att jag gör det av respekt för hans skådespelare, och för de skådespelare som nu, utan respekt men med trohet, låter deras ord födas på nytt.« Ur Göran O. Erikssons förord

<b>Nattsvart komedi och modern klassiker</b><br/><br/>I Edward Albees klassiska nattsvarta komedi <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> möter vi George och Martha (namngivna efter presidentmakarna Washington) och några halvfrämlingar de plockat upp på en fest. De står inför en brinnande natt av oförglömliga smädelser - och livsfarliga lekar. Vid nattens ände väntar den knappt uthärdliga klimax som chockerat generationer av läsare och åskådare sedan dramats urpremiär i New York 1962.<br/>Titeln är enligt författaren själv en formel för att utmana vem som helst att se »livet minus alla falska illusioner«. Edward Albees <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> hör till den moderna amerikanska litteraturens största klassiker.<br/>Här i bokform på svenska för första gången på hela 53 år i Sven Barthels klassiska översättning. <br/><br/>EDWARD ALBEE [f. 1928] är en amerikansk författare och dramatiker. Hans tidiga dramer räknas som den amerikanska litteraturens viktigaste bidrag till den absurda teatern i Jean Genets, Samuel Becketts och Eugène Ionescos efterföljd. Mest berömt är <i>Vem är rädd för Virginia Woolf?</i> [<i>Who' s Afraid of Virginia Woolf?</i>, 1962], som spelades 664 kvällar efter premiären, och som filmatiserades 1966 i regi av Mike Nichols. Dramat har återuppförts på Broadway ett flertal gånger, senast 2012.<br/><br/>»Den finns en stark känsla av fara i Edward Albees verk, och man vet aldrig riktigt vad som ska hända härnäst. Jag tror att en av de viktigaste ingredienserna i hans verk är ofoget.« | <i>Harold Pinter</i><br/><br/>»Det verbala sparrandet och våldet i Edward Albees tidiga mästerverk är häpnadsväckande, rentav skrämmande, och ändå så bittert, fruktansvärt roligt.« | <i>The Times</i>

En fruktbarhetsrit, ett sagospel eller ett elisabetansk hovspektakel? En midsommarnattsdröm skrevs av allt att döma för att uppföras vid ett adelsbröllop i London. Här blandas hövisk kärlek och blind förälskelse. I detta drama är det Puck som drar i trådarna. Han är som den retfulla slumpen, oturen eller misstaget som leder historien vidare åt ett oväntat håll.<br/> Det finns många sätt att tolka En midsommarnattsdröm. Varje generation läsare och åskådare har utvunnit ständigt nya perspektiv ur pjäsen - ett av Shakespeares mest älskade skådespel. Göran O Eriksson som översatt denna utgåva föredrar den första tolkningen: kärlek och fruktbarhet är det centrala temat. Den svenska språkdräkt som Göran O Eriksson givit Shakespeares text är trogen originalet, modern, lyrisk, rolig och burlesk. Den är både spelbar på dagens teaterscen och i hög grad njutbar som läsning.

»Kung Lear är ett hejdlöst panorama över vårt människoliv. This great stage of Fools. Detta magiska drama som i nästan varje enskildhet framvisar osannolika och besynnerliga komponenter äger som helhet förkrossande insikt och tydlighet. Våra absurditeter av nyare och äldre datum bleknar till blodlösa eftersägare inför ljuset över klipporna vid Dover eller det surnade hatet vid rättegången i kojan på heden.« Ingmar Bergman om Kung Lear Britt G. Hallqvists moderna tolkning gjordes för Bergmans Dramatenuppsättning 1984.

<p>»?Ibsen är sällan otydlig men nästan alltid tvetydig.« Så skrev Klas Östergren om originalutgåvan av de tolv samtidsdramerna i hans översättning. Det är därför Ibsens roller är så tacksamma för regissörer och publik att ständigt försöka förstå på nytt. Försonande och komplicerande drag som man inte tidigare sett träder fram för varje ny kontakt.</p> <p>I ett samarbete mellan tre nordiska förlag svenska Natur?&amp;?Kultur, danska Rosinante och norska Oktober presenteras hösten 2019 tre specialskrivna romaner av Klas Östergren, Vigdis Hjorth och Merete Pryds Helle, som bygger på roller ur dessa fyra pjäser: Ett dockhem, Frun från havet, Hedda Gabler och Byggmästare Solness.</p> <p>Vissa kanske ryggar inför tanken på att läsa dramatik. Gör inte det. För att än en gång citera Klas Östergren, om att läsa Ibsen i följd: Det är som att läsa en av de verkligt stora romanerna.</p>