<p>Mia Skäringer är en av våra mest uppskattade komiker och skådespelare. Här berättar hon öppenhjärtigt och ärligt om vägen dit, om vad som format henne och om utbrändheten i framgångens kölvatten.   </p><p>Vi följer Mia Skäringer då hon tillsammans med sin bror bilar till Värmland och en döende mormor. Resan tillbaka till barndomens trakter blir också en minnenas resa. Mia berättar personligt om sin uppväxt i Kristinehamn, om ett kärleksfullt men också oroligt hem kantat av alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, om självskadebeteenden och självhat, om smärtsamma minnen av övergrepp. Men även om värmen och humorn, om en familj där skrattet och skämten varit en överlevnadsstrategi, om en trygg mormor och om viljan att en dag stå på scen i en "en-kvinnas-show". Skildringar från uppväxten blandas med känslosamma stunder på sjukhuset vid mormoderns dödsbädd, reflektioner över nöjesbranschen och vad det innebär att vara en kvinnlig skådespelare och komiker jämfört med en manlig, samt funderingar över egna livsval.   </p><p>Mia Skäringer berättar modigt och utan omsvep om allt humorn gett henne, men också om vad livet i rampljuset kostat.<br/><i>Maria - En kvinnlig komikers dagbok </i>är en ärlig, insiktsfull och smärtsam uppgörelse med nöjesbranschen, uppväxten och, inte minst, med sig själv.   </p><p>MIA SKÄRINGER är skådespelare, manusförfattare och författare. Hennes senaste show <i>No more fucks to give </i>har slagit publikrekord med över<br/>300 000 besökare. Skäringer har tidigare utkommit med böckerna <i>Avig Maria</i> (2011), <i>Ska vi skratta eller gråta</i> (2009), skriven tillsammans med<br/>Klara Zimmergren, och <i>Dyngkåt och hur helig som helst</i> (2009).</p>

<b>Om teatergeniet, missbrukaren och Ingmar Bergmans svek. Nu kommer Thorsten Flincks egen, utlämnande historia bortom löpsedlarna, inläst av honom själv.</b><br/><br/>Biografin är nedtecknad av Håkan Lahger och innehåller ett 16-sidigt bildark. I egna kapitel berättar bland andra MIKAEL PERSBRANDT, EVA RÖSE och LENA ENDRE om sina personliga och professionella relationer till Thorsten Flinck. Vad är det som kan förmå en människa att nå så högt för att därefter driva sig själv rakt ner i botten?<br/><br/>Thorsten Flincks självbiografi är en intim och förtrolig berättelse om att ständigt söka bekräftelse, hantera scenskräck, parera smutskastning i Dramatens korridorer och jaga pengar till knark. Med lika delar humor och storslagen berättarglädje bjuder Thorsten Flincks biografi på dråpliga incidenter, storslagna succéer och oundvikliga katastrofer. Efter ett liv fyllt av spektakulära framgångar och personliga tragedier summeras ett högst ovanligt öde i en ursäkt till alla som drogs med i fallet.<br/><br/><b>THORSTEN FLINCK</b> är den yngsta person som kommit in på Scenskolan. Efter en inledande karriär på Dramaten drev han egen teater och valdes flera år i rad till Sveriges sexigste man. 2012 vann han Svenska folkets gunst i Melodifestivalen och 2016 förärades han Cornelis-priset där en del av motivationen löd:<br/><br/><i>En vildvuxen ros klädd i svart, en ensam röst med patina från gatan, den svenska teaterscenens enfant terrible, som skapar stor dramatik från kung till Paria. En klassiskt skolad punkrebell, vars enda lojalitet tillhör konsten.</i><br/><br/>Thorsten Flincks biografi kommer även att sättas upp som en scenföreställning av och med författaren.

<p>Mia Skäringer är en av våra mest uppskattade komiker och skådespelare. Här berättar hon öppenhjärtigt och ärligt om vägen dit, om vad som format henne och om utbrändheten i framgångens kölvatten.   </p><p>Vi följer Mia Skäringer då hon tillsammans med sin bror bilar till Värmland och en döende mormor. Resan tillbaka till barndomens trakter blir också en minnenas resa. Mia berättar personligt om sin uppväxt i Kristinehamn, om ett kärleksfullt men också oroligt hem kantat av alkoholmissbruk och psykisk ohälsa, om självskadebeteenden och självhat, om smärtsamma minnen av övergrepp. Men även om värmen och humorn, om en familj där skrattet och skämten varit en överlevnadsstrategi, om en trygg mormor och om viljan att en dag stå på scen i en "en-kvinnas-show". Skildringar från uppväxten blandas med känslosamma stunder på sjukhuset vid mormoderns dödsbädd, reflektioner över nöjesbranschen och vad det innebär att vara en kvinnlig skådespelare och komiker jämfört med en manlig, samt funderingar över egna livsval.   </p><p>Mia Skäringer berättar modigt och utan omsvep om allt humorn gett henne, men också om vad livet i rampljuset kostat. Maria - En kvinnlig komikers dagbok är en ärlig, insiktsfull och smärtsam uppgörelse med nöjesbranschen, uppväxten och, inte minst, med sig själv.   </p><p>MIA SKÄRINGER är skådespelare, manusförfattare och författare. Hennes senaste show <i>No more fucks to give</i> har slagit publikrekord med över 300 000 besökare. Skäringer har tidigare utkommit med böckerna <i>Avig Maria</i> (2011), <i>Ska vi skratta eller gråta</i> (2009), skriven tillsammans med Klara Zimmergren, och<i> Dyngkåt och hur helig som helst</i> (2009).</p>

<p><i>Min historia ändras hela tiden. Det beror på varifrån jag ser mig. Från mitt nu, mina minnen av minnen eller är det själva tiden som förändrar vem jag är och blir? En bokförläggare vill ha mitt livs historia, ja han frågar mig om och om igen vad är din historia? </i> </p><p>Så inleds Suzanne Ostens memoarer. Hennes raka, ärliga, arga, snälla, fria berättelse om sitt liv. Det är berättelsen om en av vårt lands största regissörer, som på flera plan har omformulerat och omskapat vår teater, och vars unika sätt att tala till barn inte bara blev ny teater, det blev ny vetenskap.</p><p>Det är en bok där alla jag ska med barnet, den unga, denmedelålders, den äldre Suzanne förstås men också skribenten, dramatikern, filmaren, författaren, forskaren, vetenskaparen och teaterchefen. Och mamman, modern, kvinnan, älskarinnan och hustrun. För att inte glömma några alter egon.</p><p>SUZANNE OSTEN är känd som en av de ledande pionjärerna inom teater för barn och unga, även med stor uppmärksamhet internationellt. 1975 grundade hon en speciell avdelning inom Stockholms stadsteater för detta ändamål, Unga Klara, där hon verkade som regissör och konstnärlig ledare fram till 2014.</p><p></p><p>"<i>Det är ofta underhållande läsning (...). Och jag ser att orden är skrivna av en fantast med en outsinlig energi och upptäckarlusta.</i>" Landskrona Posten, Kalle Lind</p><p>"S<i>tor och tung rullar den läsaren runt, runt mellan barndom och teatermetod, mellan minnen och människor, mellan liv, uppror, åldrande. Varmt är det, hett rentav och undan går det. (...) Tillförsikt och mod, en punchline på Ostens teater.</i>" Expressen, Margareta Sörenson</p><p>"<i>Boken liknar heller ingen annan självbiografi. (...) Det är som att hon har dramatiserat sitt eget liv.</i>" Aftonbladet, Jan-Olov Andersson</p><p>"Det är galet, sorgligt, ensamt och festligt om vartannat i denna uppväxt. (...) Suzanne Osten har varit och är en omvälvande kraft i svensk scenkonst men bokens kapitel två och tre handlar lika mycket om personlig utveckling, sexualitet, psykoanalys och relationer som om metoder och konstnärliga val. (...) Boken flödar över av ifrågasättanden, minnen, namn och visioner. Och vid horisonten hägrar faktiskt fortfarande idén om en mer jämlik och rättvis värld." Aftonbladet, Barbro Westling</p><p><i>"Hon har levt ett rikt liv och berättar om det med sådan fart och fläkt att sidorna nästan vänder sig själva. Hon är en luftande, menar hon, och det känns som att det är med en luftandes energi hon skrivit biografin. Den är fylld av regiarbeten, människor, möten, resor, filmande, utforskande, undersökande, systerskap och skapande. Och fort fram går det. Viljan framåt är styrande och kampen mellan arbete och moderskap tycks alltid finnas där. Samtidigt värnar hon friheten, både för sig själv och sitt barn. (...) Suzanne Ostens självbiografi är ett välkommet tillskott bland andra biografier. Att läsa den känns lite som att lyssna till bruset av en vitamintablett som löses upp. (...) Det är underhållande, annorlunda och bildrikt. Både språkligt - då orden nästan dansar fram och det ibland blir som små dikter i texten när hon beskriver olika tillstånd och skeenden - och konkret med foton från barndom till ålderdom."</i> Dala-Demokraten, Lena de Veen</p><p><i>"Läsaren som vågar sig in i denna unika läsning belönas med en otrolig detaljrik och spännande inblick i en dramatikers liv, möten och uppdrag.  Tack vare många privata bilder, tidslinjer och fördjupningar i de tre akterna frihet, jämlikhet och broderskap, blir detta en unik självbiografi." </i>Mariestads-Tidningen, Birthe Wetter</p><p><i>"Men att läsa boken är som att utan skyddsutrustning dyka på huvudet ner i en kalejdoskopisk samtid där Osten själv vränger sig ut och in, briserar och ständigt formar nya blixtrande mönster. (...) Självbiografin är färgstark, går i knallrosa och illgrönt. Fräsigt och spännande om decennierna på och omkring teatern och filmen, men också med svarta och skitiga inslag." </i>Uppsala Nya Tidning, Lena Köster</p><p><i>"I sin självbiografi blandar hon i rasande fart personliga minnen med beskrivningar av regiarbetet. I denna udda och intressanta levnadsberättelse skildrar Suzanne Osten privatlivet och konstnärskapet både vasst och egensinnigt. Blod, eld och passion är hennes signum."</i> Gotlands Tidningar, Lena Torndahl</p><p><i>"Hennes självbiografi består av tre akter och är lika full av egensinniga infall som hennes föreställningar. Här får vi läsa om barndomen och livet med den trasiga mamman på Stora Essingen, om de första stegen som regissör, om teatern hon grundade och blev fråntagen, om det aldrig sinande intresset för skådespelarna, om resorna, kärlekarna och synen på den egna kroppen och åldrandet. Brokigt, hoppigt, roligt och uppriktigt - som livet självt.</i>" Barometern, Anna Hedelius</p><p></p>

<p>Hur känner man sig när man är som jag är nu? Klockan är mycket. Alla med lite vett i ­huvudet borde sova eller åtminstone vara ­sömniga vid den här tiden. Jag vill absolut inte sova. Jag vill sitta uppe hela natten. Jag skulle vilja ha någon att tala med. Någon som är likadan som jag.</p><p>Några år innan skådespelerskan Lena ­Nyman gick bort fattade hon det ovanliga beslutet att låta sina privata dagböcker tillgängliggöras för eftervärlden den dag hon dog. ­Texterna i dagböckerna har en litterär intensitet och behandlar teman som konflikten mellan kärlek och karriär, förhållandet till kropp, klassbakgrund, konstnärskap, ensamhet och frigörelse. Dagböckerna ger en unik möjlighet att lära känna en ­skådespelare som var före sin tid och som hade ett djupt konstnärligt förhållningssätt till att utforska sig själv och världen.</p>

Harriet Andersson är en av svensk films mest rosade filmskådespelerskor. I denna bok, som kan karaktäriseras som en självbiografi, berättar hon rakt, personligt och meddelsamt om livet, karriären, människorna, mötena och relationerna. Samt naturligtvis om filmerna, Bergman och sig själv - med betoning på det sistnämnda. Vi får följa med från de första åren på revyscenen, via mindre roller på filmduken, till huvudroller i en rad filmer. Hon berättar om uppgångar och nedgångar i det privata livet, om svårigheten att kombinera karriär och rollen som mamma, och hur hon under några år var gift med en svensk bonde och den kulturkrock det innebar för henne att plötsligt leva bondgårdsliv. Jan Lumholdt är filmskribent och skriver bland annat i Svenska Dagbladet. Han har tidigare givit ut en bok om Lars von Trier.

<p>"Jag har gråtit och skrattat under arbetet med denna bok. Så fyllda av brunnar av skam och ångest var mina minnen att jag fick tillverka ett öskar av silver för att kunna se ljuset reflekteras, det ljus som faktiskt utgjort en betydande del av min historia. Att hålla sitt liv mellan tummen och pekfingret i form av ett manuskript är en mycket märklig upplevelse, sorgsen men nödvändig. Jag ångrar ingenting men många tårar har fallit."</p><p></p><p>I Så som jag minns det berättar Mikael Persbrandt för första gången om uppväxten med en ensamstående mamma, kampen för att slå igenom som skådespelare, drömrollerna på Dramaten och filmsuccéerna som följer på varandra. Om de kaotiska åren med missbruk och livet idag.</p><p>En självutlämnande och brutalt ärlig berättelse om att nå botten och ta sig upp igen.</p>