Böcker

Att det funnits barn som vuxit upp inne på Karlsborgs fästning är idag tämligen okänt. Boken skildrar upplevelserna från några av barnen som växte upp där under 40- och 50-talet. <br/><br/>Dessa barn levde i vad de själva har beskrivit som en egen skyddad värld samtidigt som de alla vittnar om en barndom full av äventyr och en enorm frihetskänsla. De sprang i fästningens hemliga gångar som på den tiden var öppna, och kunde fritt utforska platser som idag till stor del är skyddade och begränsade områden. Deras både gemensamma och enskilda berättelser kompletteras med foton från privata fotosamlingar tillsammans med fotografens nytagna foton från Karlsborgs fästning. <br/><br/>Boken <i>Fästningsbarn </i>ger läsaren en unik inblick i ett stycke svensk kulturhistoria som inte tidigare dokumenterats - med barnens perspektiv i fokus - en värld så olik någon annan i Sverige.<br/><br/><i>Karlsborgs fästning, som grundades av Karl XIV Johan, är den enda svenska fästningen av sitt slag då den fungerade som en stad i staden och bland annat byggdes för att kunna agera som Sveriges reservhuvudstad i krigstid. Den skulle dessutom axla rollen som säte för kungahus, regering, riksdag och Sveriges guldreserv. På fästningen fanns allt från tjänstebostäder för de anställda och deras familjer till andra förnödenheter såsom kyrka, sjukhus, telegraf, skola, bank och affärer vilket innebar att det inte fanns någon anledning för de boende att söka sig utanför fästningsområdet.</i><br/><br/><i></i><br/><br/><b>Chris Rinzén</b> är utbildad kriminolog men har de senaste åren arbetat som bildkonstnär med uppdrag både i Sverige och utomlands. Hon har alltid haft ett stort fotointresse och en förkärlek för att fånga och förmedla känslor genom kameran oavsett om motiven är människor eller miljöer. Chris har tidigare skapat fotoutställningen Fästningsbarn - dåtidens barn i dagens ljus och debuterar nu som författare med boken <i>Fästningsbarn</i>.

Under 1500-talet och början av 1600-talet utvecklades många av de konstruktioner och den verktygskultur som präglar möbelhantverket ännu i dag. Under 1700-talet förfinades teknikerna samtidigt som tillverkningen effektiviserades, arbetet specialiserades och ett nytt system av underleverantörer etablerades. Under industrialismens 1800-tal tillkom fler material jämte en mängd innovationer som lade grund för 1900-talets industrianpassade möbeldesign. Parallellt löper en stilhistoria från renässans till modernism. Hur hänger allt detta samman?<br/><br/>Denna bok handlar om material, teknik och form i möbelhantverkets historia. Närmare bestämt om förhållandena mellan dem. Kunskaper om råämnen och tillverkning är viktiga för den som ska tolka en äldre möbel och dess gestaltning. Varför ser möbeln ut som den gör? Vad går det att utläsa av spåren efter verktygen, det personliga handlaget och de skriftliga källorna? Vilka val har hantverkaren gjort och vilka har alternativen varit?<br/><br/>Framställningen rör sig nära föremålen möbler från adliga, borgerliga, allmoge- och kyrkliga miljöer men ställer också allmänna frågor. Några definitiva svar om hur material, teknik och form samspelar går inte att ge men relationen kan i varje fall diskuteras. Samma sak med teman som rationalisering, arbetsfördelning, yrkesidentiteter, färdigheter, kreativitet och ekonomi både förr och i dag. Möbelhantverkets historia lånar sig till ett samtal om det materiella skapandets villkor och om hållbarhet i ordets alla bemärkelser.<br/><br/><i>Johan Knutsson är professor i möbelkultur vid Malmstens, Linköpings universitet, och Nordiska museet. Peter Segemark är fotograf vid Nordiska museet. </i>

Dalarnas fäbodristningar är en rik skatt av bilder och korta texter. De höggs och ristades på träd, i husväggar, i stenblock och på berghällar från 1600-talet framåt mitten av 1900-talet av vallkullor och andra som arbetade och vandrade i utskogarna. Denna fascinerande och rikt bildsatta bok beskriver ristningarna, var de finns och vad de berättar om livet och människorna.

VINNARE AV STORA FACKBOKSPRISET 2021!<br/><br/>Prismotivering:<br/><br/>"Författaren tar med sina läsare på en oupphörligen givande resa genom tid och rum. I tolv essäer om varelser i vatten från val och haj till kräfta och krokodil - samspelar lärdom och stilkonst med ett rikt bildmaterial. Resultatet är en fascinerande kulturhistoria om människans föreställningar och umgänge med de olika arterna. I sina enskildheter ger boken pur kunskapsglädje, i sin helhet en värdefull tankeställare."<br/><br/>"En utomordentligt vacker bok, ett litet praktverk, rikt illustrerat och välskrivet...//...Ett väsentligt bidrag till vår lärdomshistoria. Förmedlat med stor esprit." Klas Östergren, SvD<br/><br/>"Vattenvarelser är ett ljuvligt verk, fullt av kunskap och lärdom och kärlek." Johan Tralau, Fokus <br/><br/>"Roligare och mer överraskande populärvetenskaplig bok har jag inte läst på många år." Tommy Olofsson, Axess <br/><br/>"Vilken bok!" Tranås-Posten<br/><br/>Denna perspektivrika, oupphörligt fängslande och överdådigt illustrerade kulturhistoria uppmärksammar alla de djur som framlever sina liv i haven och sjöarna och berättar samtidigt om hur vi människor i Västerlandet från antiken till i dag har betraktat och behandlat dem och deras livsmiljö. Det är en historia som från människans sida rymmer såväl fruktan och brutal exploatering som nyfikenhet och förundran liksom stora skönhetsupplevelser och känslomässigt engagemang. <br/><br/>Tydligt är att vi landvarelser i alla tider fascinerats av vattnets värld men att vi också fått anstränga oss till det yttersta för att förstå dess främmande invånare. Länge fick naturforskarna hålla till godo med mer eller mindre trovärdiga reseskildringar och insamlade skelettdelar eller spritinlagda preparat när de ville förstå världshavens djurliv. Många gånger förlitade de sig också nästan ordagrant på äldre tiders författare: på så vis kunde fantasifoster som sjöjungfrur, sjöfåglar vilka föddes genom uralstring och valar stora som öar leva vidare i litteraturen i århundraden.<br/><br/>I fokus står tolv djur som alla gjort rejäla avtryck i den västerländska tanketraditionen, men på lite olika sätt: krokodilen, blodigeln, ålen, kräftan, hajen, sugfisken, sköldpaddan, bläckfisken, havssulan, Stellers sjöko, valen och maneten. Framställningen kryssar sig fram mellan skilda kunskapsområden och genrer. I något av djurporträtten ligger tonvikten på biologihistoria, i andra får paleontologi, geologi och ekonomi stor plats. Också populärvetenskap, medicin, mytologi, bibeltolkning, folktro och populärkultur är sådant som berörs. Geografin är i princip hela världen eftersom vattenvarelser aldrig brytt sig speciellt om några nationella gränser, och läsaren får möta djuren både på de stora djupen och i de grunda vattnen, någon gång också uppe på torra land.   <br/><br/>OM FÖRFATTAREN:<br/><br/>Jakob Christensson är docent i idé- och lärdomshistoria och redaktör vid Svenskt biografiskt lexikon. Efter avhandlingen Lyckoriket: studier i svensk upplysning (1996) har han i böcker och essäer behandlat ämnesområden som studieresor, encyklopedier, vetenskapshistoria liksom naturumgängets och samlandets historia. 2015 utsåg Måltidsakademien hans utgåva av Bengt Bergius klassiska gastronomihistoria <i>Tal om läckerheter</i> till årets bästa bok alla kategorier.

Varför heter något Böcklingbacken, Långpannestigen eller Ånghästparken? Vilka var Mamsell Josabeth, Staffan Sasse och Vackra Nanna som fått ge namn åt platser i staden? Vad betyder Akalla, Rinkeby och Skarpnäck? Namnen berättar om stadens ursprung,  historia och utveckling. De är en del av Stockholms och stockholmarnas identitet och bidrar till den hembygdskänsla som också finns i en stad. I Stockholms gatunamn förklaras de drygt 5 400 namn på gator, torg, parker och andra allmänna platser i Stockholms 117 stadsdelar, som var fastställda vid utgången av år 2020. Första upplagan flera gånger mellan 1982 och 1984. Tio år senare kom en andra, reviderad upplaga.. Författarna var de mest kompetenta man kan tänka sig: författaren och Stockholmsskildraren Per Anders Fogelström, ortnamnsforskaren Nils-Gustaf Stahre, förre chefen för Stockholms medeltidsmuseum Jonas Ferenius samt Gunnar Lundqvist, i flera årtionden handläggare av namnfrågor på stadsbyggnadskontoret. Alla fyra var under lång tid verksamma i Stadsbyggnadsnämndens namnberedning. Staffan Nyström, professor i nordisk namnforskning och i 25 år verksam i namnberedningen, bl.a. som dess ordförande, svarade för den tredje upplagan 2005. Detta är bokens fjärde upplaga.  . Ursprungsförfattarnas texter finns kvar i boken, men har uppdaterats, kompletterats och i viss mån moderniserats av Staffan Nyström. Nya regelverk och arbetssätt beskrivs och nya namn, tolkningar och forskningsresultat har infogats. Två fylliga register gör boken lätt att söka i.

Systrarna Ulrich, Lotten (1806-1887) och Edla (1816-1897), var av god om än inte direkt förmögen familj. Fadern var bl.a. handsekreterare hos Karl XIV Johan. I dagböcker redogör systrarna för sitt dagliga liv, sitt umgänge, teater- och konsertbesök, böcker som de läser liksom släktnyheter. De antecknar på både svenska och franska. Lotten Ulrichs "Journal" börjar på Stockholms slott 1830 och slutar i Kungshuset i Norrköping 1847. Hon antecknar stort som smått, inte bara det hon själv upplever, utan också skvaller, stoff från tidningar och nyheter från kolonin Saint-Barthélemy, där den äldste brodern har en befattning. Edla Ulrich anser framför allt de uppskattade vistelserna hos familjen Adlercreutz på Nynäs och Ekolsund värda att skildra. Hon antecknar också intryck från sitt liv som guvernant och från sina resor till Köpenhamn och till brunnsorter i södra Sverige. Systrarna beskriver personer ur alla samhällsklasser och ett flertal för eftervärlden bekanta namn förekommer, som Jenny Lind, Bernhard Crusell, Lars Johan Hierta, Bernhard von Beskow, André Oscar Wallenberg, Johan Olof Wallin och samtliga medlemmar av familjen Bernadotte. Sammanfattningsvis får läsaren genom dagböckerna många konkreta bilder från tidens kulturliv, seder och bruk, uppfostran och utbildning samt ett Stockholm där Kungsholmen och Södermalm betraktas som förorter. Margareta Östman är fil. dr och var fram till sin pensionering universitetslektor i franska vid Stockholms universitet.

<b><u>Lerkan Siöng alla dagar &amp; förliden gårdag hittade jag blåsippor i knopp Ingarödagboken 1860 1914</u></b><br/><br/>I slutet av 1970-talet samlade och registrerade Nordiska museet bondedagböcker från hela Sverige. I Svenska bondedagböcker: Ett nationalregister finns 78 dagböcker presenterade. En bondedagbok innehåller anteckningar nedtecknade av bönder, torpare eller andra personer verksamma inom jordbruket. Axel Ludvig Wennberg var en av dessa bönder. Det var i samband med flytten till Ingarö som han började göra noteringar, om stort och smått, om vardag och fest. Axels tolv dagböcker, i olika storlek och med olika utseende, finns arkiverade under namnet Ingarödagboken 1860 1914 för övrigt den enda skärgårdsdagboken i registret från denna tid.<br/><br/><i><b>Barbro Maassen</b></i> har av och till i trettio år, vid sidan av sitt arbete som lärare, studerat dagböckerna och Ingarös historia. I Lerkan Siöng alla dagar &amp; förliden gårdag hittade jag blåsippor i knopp Ingarödagboken 1860 1914 får läsaren följa Axel Wennbergs vuxna liv.