Böcker

1961 frågade president John Kennedy sina försvarsgrenschefer hur många människor i Sovjetunionen och Kina som enligt deras planer skulle omkomma vid ett kärnvapenkrig. Svaret var ett diagram som angav dödstal på mellan 275 miljoner och 325 miljoner. På en följdfråga från Ellsberg om dödstal utanför Sovjet och Kina var svaret att ungefär ytterligare hundra miljoner dödsfall skulle inträffa i Östeuropa, hundra miljoner i Västeuropa, beroende på vindriktningen. Men oavsett årstid förutspåddes minst ytterligare hundra miljoner dödsfall från nedfall i de mestadels neutrala länderna intill sovjetblocket och Kina, däribland Finland, Sverige, Österrike, Afghanistan, Indien och Japan. Finland skulle till exempel utplånas av nedfall från USA:s marksprängda explosioner mot de sovjetiska ubåtshamnarna i Leningrad. Den totala dödssiffran beräknad av Försvarsgrenscheferna, från ett amerikanskt förstaslag riktat mot Sovjetunionen, dess satelliter i Warszawapakten och Kina, skulle bli ungefär sexhundra miljoner döda. "Från den dagen har jag haft ett överordnat mål i livet: att förhindra att en plan sådan som denna genomförs" skriver Ellsberg. Med sin bok The Doomesday Machine (2017) gick Daniel Ellsberg åter till storms mot Pentagons hemliga krigsplaner. Han varnar för en global nukleär förintelse som en konsekvens av de nio kärnvapenstaternas vägran att efterfölja NPT-avtalets påbud om nukleär nedrustning med sikte på en kärnvapenfri värld. "Både en brådskande varning till allmänheten som blivit farligt hemmastadd vid idén att vapnen som kan förinta oss alla för evigt ska stå i högsta beredskap." (Edward Snowden) När han 1971, väl medveten om risken för ett långvarigt fängelsestraff och en krossad karriär, läckte Pentagons dokument om Vietnamkriget 1945-67 (The Pentagon Papers) blev han världens viktigaste visselblåsare. I spåren avsattes en lögnaktig regering, ett folkrättsvidrigt krig förkortades och otaliga människoliv räddades. Steven Spielbergs filmthriller "The Post" från 2017 handlar om Washington Posts beslut att publicera avslöjandena sedan New York Times hotats till tystnad. Daniel Ellsberg är också ämne för den Oscarnominerade dokumentären "Amerikas farligaste man". Sveriges tidigare FN-ambassadör Pierre Schori skriver i förordet: "Nu, snart 40 år senare, har den tidens fem nukleära stater blivit nio, med kanske flera stater i kulisserna. Samtidigt har två svenska regeringar svikit Sveriges hävdvunna kamp mot alla domedagsvapen och sökt skydd under illusionen av kärnvapenalliansen Natos radioaktiva paraply. Låt oss inte överlämna ansvaret för vår och planetens överlevnad till nästa generation. Låt oss ta lärdom och hämta inspiration från Daniel Ellsberg, som själv har skådat besten i ögat, och som med sin bok förser oss med information och manar oss till en i alla bemärkelser humanitär handling!" Daniel Ellsberg var 2018 års mottagare av Olof Palme-priset.

Sverige hade under kalla kriget ett speciellt läge. Sovjetunionen låg bara 15 mil bort, på andra sidan Östersjön. Vad som ägde rum där gick utmärkt att avlyssna från Sverige. Sverige skaffade sig unika kunskaper.<br/><br/>Under svenska militära övningar tänktes Sovjetunionen anfalla över Torne älv, över havet i en kustinvasion och med omfattande luftlandsättningsförband. Hur mycket av detta var egentligen realistiskt? FRA gjorde egna bedömningar utifrån spaningsresultaten, särskilt mot slutet av det kalla kriget. Hur såg den sovjetiska krigsplaneringen egentligen ut? Vad övade egentligen de sovjetiska förbanden? Och vad övade de inte? Vilken verklig förmåga hade Sovjetunionen?<br/><br/>Jan-Olof Grahn har varit chef för FRA:s militärt inriktade verksamhet i slutet av kalla kriget och även åren därefter. Han är något av en nestor inom svensk signalspaning och underrättelsetjänst. Med egna unika inblickar skildrar han signalspaningens och kalla krigets historia.

72 minuter. Så lång tid tar det från den första upptäckten av ett avfyrat nordkoreanskt kärnvapen med slutmål Washington DC till dess att stora delar av civilisationen ligger i ruiner. Vapnet som skulle innebära slutet på de stora världskrigen har utvecklats till ett monster bortom mänsklig kontroll. Den ömsesidiga terrorbalansen är så pass skör att allt kan raseras av ett missförstånd, eller en enda impulsiv statschef.<br/><br/>Här erbjuds en unik inblick i det kärnvapenmilitära etablissemanget. Den amerikanska journalisten Annie Jacobsen har utforskat teknologierna, säkerhetssystemen, planerna och riskerna. Minut för minut skildrar hon det potentiella händelseförlopp som inga världsledare vill tala öppet om &ndash; men som när som helst kan bli verklighet.<br/><br/>Annie Jacobsen är journalist och pulitzerprisnominerad författare till en rad uppmärksammade böcker. <i>Kärnvapenkrig</i> har blivit en omdiskuterad bästsäljare i USA.<br/><br/>Med förord av Martin Kragh.

Fredskemisten är vapeninspektören Åke Sellströms berättelse om livet i några av världens mest svåråtkomliga rum. Den öppnar dörren till aktiva stridszoner, till det hemliga spelet i underrättelsevärlden, till de medicinska högrisklaboratorierna och till förhandlingarna där linjerna dras mellan krig och fred.<br/><br/><br/><br/>Våren 2013 har han, efter en lång karriär som kemist, hjärnforskare och FN-medarbetare, tillslut lovat sin familj att det inte ska bli några fler krig. Men så ringer telefonen.<br/><br/><br/><br/>Syrien står i brinnande inbördeskrig. Situationen är akut och FN har misslyckats med allt. Nu finns obekräftade uppgifter om att nervgas används i striderna. FN:s generalsekreterare Ban Ki-mon ber Åke att avbryta pensionen för ett sista uppdrag: att resa till Syrien för att ta upp jakten på sanningen.

Jan Leijonhielm är en nestor inom den svenska underrättelsevärlden, specialist på Sovjetunionen och Ryssland. Han befann sig i händelsernas centrum under en stor del av kalla kriget och även åren därefter.<br/><br/>Han var tidigt verksam vid det omtalade IB, som avslöjades av Jan Guillou och Peter Bratt 1973. IB var en hemlig underrättelseorganisation underställd Försvarsstaben. I den här boken skildrar Jan Leijonhielm den så kallade IB-affären inifrån, men även IB:s verksamhet i stort.<br/><br/>Leijonhielm ledde sedan en verksamhet som gick ut på att analysera det sovjetiska samhällets ekonomiska resurser och bakvägen komma fram till landets potential. Verksamheten Öst Ekonomiska Byrån skedde i samarbete med det svenska näringslivet och Försvarsmakten. Som mångårig projektledare på FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) ledde han slutligen den Rysslandsforskning som idag framstår som en av de viktigaste kunskapskällorna i Sverige. <br/><br/>Jan Leijonhielm har framför allt unika erfarenheter av att hantera agenter, informatörer och avhoppare - det som bland underrättelsefolk kallas HUMINT, <i>Human Intelligence</i>. Hur vet man om någon talar sanning? Eller om det istället rör sig om en infiltratör? Varför missar vi varningssignaler?<br/><br/><i>Jan Leijonhielm</i> (född 1944) har studerat ryska i militär regi och därefter utbildat sig i bland annat sovjetologi vid Stockholms universitet. Han har varit verksam vid MUST, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, liksom vid IB, den hemliga Informationsbyrån. Han har även varit chef för Öst Ekonomiska Byrån och senare institutionschef och projektledare för Rysslandstudierna vid FOI samt vid CATS, ett underrättelseanalysprojekt vid Försvarshögskolan.<br/><br/>Boken bygger i hög grad på författarens egna erfarenheter samt på möten och intervjuer med ledande svenska och internationella politiker, underrättelsechefer och forskare, såväl i väst som i öst.<br/><br/>Om boken:<br/><br/>Carl Bildt: "Efter decennier av tystnad finns det nu mycket Jan Leijonhielm kan och vill berätta. Underrättelsetjänst är viktigt för Sveriges säkerhet. Och det är viktigt att dessa dolda tjänsters historia nu skrivs. En fascinerande läsning."<br/><br/>Gudrun Persson, docent och forskningsledare vid FOI: "Långt från fantasins spionromaner blottlägger Jan Leijonhielm i sin bok tidigare okända delar av svensk underrättelsetjänst. Med underfundighet och pregnans avslöjar han hur det egentligen är, och det är berikande läsning för äldre och inte minst kommande generationer."<br/><br/>Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys: "Jan Leijonhielms bok ger en unik inblick i de mest mytomspunna men samtidigt minst kända delarna av det svenska underrättelsesamhället."<br/><br/>Kent Zetterberg, professor vid Försvarshögskolan: "Den svenska bevakningen av Sovjetunionen och Ryssland under epoken från 1960-talet fram till idag ges i mina ögon en närmast oöverträffad beskrivning och analys av en av våra stora experter på området."

"Mer stake i fredsfittor än i alla stridspittar... men trots den något utmanande titeln är det en lågmäld och personlig berättelse." Aftonbladet<br/><br/><br/><br/>Natten till den 24 februari 2022 invaderar ryska trupper Ukraina och kriget många fasat för blir verklighet. Sveriges riksdag beslutar att skicka vapen till Ukraina och att höja försvarsanslagen till rekordnivåer. En debatt om ett svenskt Natomedlemskap drar i gång - och de som försöker nyansera och bredda perspektiven hånas och misstänkliggörs. En av dem är Agnes Hellström, ordförande för Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Hon hamnar mitt i stormens öga.<br/><br/><br/><br/>Agnes sista tid som ordförande blir omtumlande. Hon är oftast en ensam kritisk röst i mediedebatter om Nato och pressas hårt, både av journalister och på sociala medier. Privatlivet präglas av oron för makens familj och vänner som är kvar i Ukraina och att en ukrainsk flyktingfamilj flyttar in.

<b>Tidlös asiatisk klassiker i nyreviderad översättning</b><br/><br/>För 2500 år sedan skrev den kinesiske generalen Sun Tzu vad som kom att bli en av de mest inflytelserika krigsstrategiska texterna någonsin. <i>Krigets konst</i> föregrep vad Platon skulle formulera i <i>Staten</i> och Machiavelli i <i>Fursten</i>. <br/>En absolut klassiker i genren krigsstrategi och en självklar referensbok även för många politiker, affärsstrateger och elitidrottare. <br/>I svensk översättning av Bertil Häggman, som här reviderat sin tolkning från 1989. <br/><br/>SUN TZU, född cirka 540 f. Kr, död cirka 496 f. Kr, var en kinesisk general, författare och filosof. <i>Krigets konst </i>är det östra Asiens överlägset mest klassiska verk inom militärlitteratur. Ända sedan den översattes till europeiska språk på 1700-talet har den varit en klassiker också i västvärlden.