Böcker

<b>* Vinnare av Sveriges Radios Romanpris 2024 *</b><br/><br/>"Den är rolig, drabbande, tankeväckande och gör det man vill att en roman ska. Det vill säga, den gestaltar tiden vi lever i och berättar något om vad det är att vara människa. I konsumentupplysande syfte kan jag rekommendera den, hissa upp den på topplistorna, se den bland Augustprisnomineringarna och i travarna på Pocket shop. Men alltså, det är något annat, nästan bortomspråkligt, som Norlins prosa gör med mig. (...) Norlin har en blick som ser både ytan och djupet, som registrerar kroppen, rörelserna, den intrikata sammansättningen av spänningar i rummet. Och den blicken är varm."<br/>- Dagens Nyheter<br/><br/>"Norlin har ett underbart språk: knapphändigt men rikt, meningar som beskriver allt utan utfyllnad, repliker som jag tror på. Sakligt och poetiskt samtidigt. Jagvill stanna kvar i texten. (...) Det är faktiskt en fantastisk roman. Medmänsklig. Om gruppdynamik och tillhörighet, men också om vem som egentligen har makten över våra liv."<br/>- Sydsvenskan<br/><br/>"I den här språksäkra, svart humoristiska och djupt berörande berättelsen om gruppdynamik och vårt behov av sammanhang visar författaren återigen vilken lyhörd och ömsint människoskildrare hon är. Det här är en roman att sluta tillsitt hjärta och värma sig vid."<br/>- Svenska Dagbladet<br/><br/>"Det slår mig att trots att Norlin endast har publicerat två verk finns det här en röst som är egen, självklar, och ja - utpräglat norlinsk. Och det är ju faktiskt ingen liten bedrift."<br/>- Aftonbladet<br/><br/>...............................................................<br/><br/>Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga. Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.<br/><br/><i>Stacken</i> skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling en Utanförs! dyker upp och skakar om allt?<br/><br/>Annika Norlins första roman, efter hyllade debuten Jag ser allt du gör, är en magnetisk, rolig och djupt berörande berättelse om kärlek och den outgrundliga makt vi har över andra människor.<br/><br/>...............................................................<br/><br/>"Det är mycket skickligt gjort, det är just för sådana här illusoriska skavanker som romaner har sitt existensberättigande. Det är då de öppnar fönstren och fyller på med syre."<br/>- Västerbottens-Kuriren<br/><br/>"Som alltid lyckas Norlin med att vara banbrytande, att trampa sig en alldeles egen stig. Prosan påminner en del om Karin Smirnoff, det är något med den trollbindande intrigen ihop med den lika avskalade som kärnfulla norrländskan. Men det här är bättre. (...) Hos Norlin är inte varenda mening perfekt, men berättelsen är det. Genremässigt tycks den omöjlig att ringa in. Det är ett relationsdrama. Men samtidigt lika mycket komedi som thriller. (...) Jag skulle bli förvånad om det inte blir prisregn."<br/>- Fokus

<p>Nästan ett år har passerat sedan vi lämnade Hemsjö och på pensionatet går livet sin gilla gång. Tills pensionatsägaren Oskar en dag försvinner. Amanda och Vera söker efter honom medljus och lykta när en ny gäst dyker upp på pensionatet. En gäst som tycks bära på en hemlighet.</p><p>Samtidigt som sökandet efter Oskar pågår, kämpar Amanda med sina skuldkänslor gentemot sin dotter Klara. Hur ska hon berätta för henne vem hennes far är? Och vad håller på att hända med Vera? Hon känner inte alls igen henne. </p><p><i>Livet går vidare</i> är fortsättningen på debutsuccén Tillbaka till Hemsjö, som ska filmatiseras av Colin Nutley och Helena Bergström Nutley. Den första boken blev en omedelbar försäljningsframgång. </p><p>"<i>Fängslande och vacker berättelse om uppbrott och återförening</i>" BTJ </p>

<p>Moa Herngren, vars bok<em> Skilsmässan</em> nominerades till Årets bok 2021<em>, </em>är tillbaka med en mästerlig roman om relationers skörhet och om hur de människor vi borde känna allra bäst ibland kan kännas som totala främlingar.</p><p>Efter pappans död samlas de tre syskonen, Ullis, Andrea och Rasmus hemma i barndomshemmet. Det är mammas födelsedag och familjen som är kvar strävar efter att försöka hitta sina roller. Men det är lättare sagt än gjort.</p><p>Mellansystern Andrea kämpar nu med att komma in i den närhet mamma och hennes storasyster Ullis alltid har haft. Det verkar inte spela någon roll hur mycket hon anstränger sig, hon känner sig ändå utanför. Ulrika i sin tur ser en lillasyster som fått allt, varit pappans ögonsten och jämt får sin vilja igenom, men verkar trots det aldrig nöjd. Och hur har sladdisen Rasmus liv egentligen påverkats av att stå i skuggan av systrarnas kamp om uppmärksamhet och bekräftelse.</p><p>När det upptäcks att saker mystiskt försvunnit ur barndomshemmet ställs allt på ända. Tre vitt skilda barndomsupplevelser brakar samman. Men vem äger egentligen den rätta bilden av en barndom? Vilka händelser har man hållits utanför? Kan man alltid lita på sitt minne? Och vad är man egentligen skyldig sina syskon?</p>

<b>Tystnadens pris </b><br/><br/>I femton år bar Sofie på en hemlighet som skulle vara lättare att ta med sig i graven. Då behövde ingen någonsin få veta. Men till slut valde hon att berätta. För sin egen överlevnad, men också för andras skull. <br/><br/><i><b>Munkavle</b></i> är ett gripande vittnesmål om konsekvenserna av sexuella övergrepp mot barn. Om självtvivel som förvandlas till mod. Men framför allt är det en berättelse som skänker styrka och hopp till andra drabbade. Lägg skammen där den hör hemma: hos förövaren. Aldrig hos offret.<br/><br/><br/><br/><b></b><br/><br/><b>Sofie Sarenbrant</b> debuterade 2010 och har utsetts till Årets deckarförfattare två år i rad. Den samhällsaktuella serien om kriminalinspektör Emma Sköld har rönt stora framgångar. Munkavle är boken bakom Sarenbrants hyllade sommarprat, som har över 1,7 miljoner lyssningar.

Disa arbetar som ekonom på ett byggbolag i Stockholm. Hon känner sig åsidosatt och utanför på arbetet, och lika ensam på fritiden. När en nyanställd kollega värderas högre än Disa är måttet rågat och hon säger upp sig. Hon säljer sin lägenhet och spontanköper en gård vid sjön Sommen för pengarna.  På gården tänker hon starta ett Bed &amp; Breakfast, men det är inte så lätt som hon har trott att få turister att hitta till gården. Hon måste vara kreativ och påhittig för att lyckas och upptäcker snart att det inte heller är det lättaste att hantera vare sig älgar eller akvarellmålning eller grannbonden med de glittrande ögonen ...      <br/><br/>Med Sommar vid Sommen bjuder författaren Camilla Dahlson på ett härligt feelgood-äventyr. Det här är första delen i serien om Sommen.   <br/><br/>CAMILLA DAHLSON har tidigare arbetat som journalist på både dags- och fackpress och är utbildad civilekonom, men har sedan 2013 utkommit med ett flertal barn- och ungdomsböcker, och även en lättläst bok för vuxna. Camilla bor i Bankeryd utanför Jönköping, men är uppväxt i östgötska Boxholm. Hon har tillbringat många sommardagar på och vid sjön Sommen.   <br/><br/>"En härlig sommarberättelse som fick mig att skratta många gånger." <br/>bokbesatt.se   <br/><br/>"Vill man läsa en mysig, charmig och lättsam feelgood kan jag varmt rekommendera den här." <br/>Malins bokblogg   <br/><br/>"Det här är en riktigt härlig, somrig bok [...] bjuder på ett antal intressanta personporträtt"<br/>Sofies bokblogg

"Har man minsta lilla längtan till Paris så är Karolina Schützers böcker oemotståndliga. När feelgood är riktigt välskrivet sa kan den genren vara en njutning. Hennes debutroman <i>Under stjärnorna i Paris</i> fick många rosor, bland annat av mig. Nu är uppföljaren här, <i>Snöfall över Paris</i>. Minst lika välskriven den." Marie Magnusson, <i>Smålandsposten</i><br/><br/><br/>"En äkta feelgoodbok full av kärlek, vänskap, familjehemligheter, glädje och sorg, som träffar rakt i hjärtat." Åsa Oxenmyr, <i>BTJ</i> <br/><br/>"En feelgoodroman med alla, av läsarna älskade ingredienser. Så underbart." Ragnhild Oxhagen, <i>Ölandsbladet</i> <br/><br/>"Som en underbar adventskalender med fantastiskt innehåll i varje lucka (läs kapitel)." Carina Sigurdsson Löpp, <i>Länstidningen Södertälje </i> <br/><br/>"En fantasiresa med miljöer som är besläktade med dem i Amélie från Montmartre." Belinda Graham,<i> JPS Media</i> <br/><br/>Livet i Paris blir inte så lugnt som den före detta tv-reportern Sophia hoppats på. En okänd släkting dyker upp i den nyrenoverade baren på rue Notre Dame des Champs och mörka hemligheter från det förflutna nystas upp. Hemligheter som hotar att krossa tillvaron på Le Lulu. <br/><br/>Samtidigt får Sophia reda på att hon är gravid, något som blir mer av en chock än en glad överraskning. Även om kärleken till den nya pojkvännen Tristan växer sig allt starkare är det tydligt att både Sophia och Tristan behöver göra upp med sina egna uppväxter. Tristan försvinner allt längre bort och Sophia tvingas fatta ett livsavgörande beslut. <br/><br/>Mitt i allt laddar personalen på Le Lulu upp för en magisk jul fylld av champagne, skaldjur och ostar. Frågan är om det går att fly från det förflutna eller om Sophia och Tristan måste konfrontera sina demoner för att kunna leva fullt ut? <br/><br/>KAROLINA SCHÜTZER, född 1984, är journalist och författare. Efter tio år som reporter, redaktör och programledare på Sveriges Television lämnade hon Stockholms innerstad för ett lugnare liv i Uppsala tillsammans med sin man, deras tre barn och katt. Hon debuterade 2023 med rosade <i>Under stjärnorna i Paris</i> som nominerats till flera priser, toppat bästsäljarlistorna och sålts till bland annat Tyskland, Italien och Spanien. Nu är hon aktuell med pusseldeckaren <i>Dödens lustgård</i>, första delen i en ny spänningsserie.

<i>Jag ska egentligen inte jobba här</i> är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det.<br/><br/>Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men det är inte så lätt som hon tänkt sig.<br/><br/><i>Jag ska egentligen inte jobba här</i> är en ömsint och ärlig skildring av livets slutskede.<br/><br/>"En ovanligt stark debut som är svår att sluta tänka på."<br/>Hallandsposten<br/><br/>"En oumbärlig skildring av vården idag."<br/>GP<br/><br/>"Smårolig, drastisk och empatisk. [...] Beischer [lyckas] levande och lättillgängligt gestalta vad det neutrala begreppet 'äldrevård' konkret och existentiellt innebär."<br/>Aftonbladet<br/><br/>"Sara Beischer debuterar med en mycket omskakande arbetarskildring direkt från vårdgolvet. Det var verkligen på tiden."<br/>Dala-Demokraten<br/><br/>"Sara Beischer har fångat miljön vid livets slut. Hon har gjort det med värme, skärpa och mångbottnat djup. Som debutroman är den välskriven och kantad av aktuella etiska frågeställningar. Begåvat vänder och vrider författaren på det fula och det vackra. På varje sida känner man kärleken till orden och gestaltandet."<br/>Östgöta Correspondenten