Böcker

Din Vilja Sitter I Skogen [Bok / Pocket]

<b>SUCCÉSERIEN! ÖVER EN HALV MILJON SÅLDA EX</b><br/><br/><b>Det tidigare hembiträdet Betty är nu gift med sonen i doktorsfamiljen Molander.</b> Hon har det mesta som hon kan önska sig: en rar dotter, ett vackert hem, fina kläder och ett stimulerande arbete på Småtrycksförlaget. Men hon är inte lycklig. Äktenskapet knakar i fogarna och hon oroas över makens oförmåga att handskas med pengar och alkohol. Hon grubblar också över vad som egentligen har hänt med dotterns verklige far, den judiske universitetslektorn Martin Fischer, som är spårlöst försvunnen.<br/><br/>I denna andra del i serien Böckerna om Betty får läsaren följa Betty från 1942 till 1944. Det är en varm roman med tidstroget språk och färgstarka detaljer. Berättelsen kretsar kring de vedermödor som mötte 1940-talets kvinnor. I Bettys fall försöker hon kombinera modersrollen med yrkesarbete. Något som visar sig inte vara helt enkelt.<br/><br/><b>»Ibland är det sorgligt när det inte blir som man tänkt sig, men ibland blir det tvärtom överraskande bra.« LOTTA OLSSON, DN</b><br/><br/><b>»Med perfekt gehör för Katarina läsaren tillbaka till Sverige i beredskapstid ... En roman för sträckläsning!« EXPRESSEN SÖNDAG</b><br/><br/><b>»Välskriven kvinnohistoria är en av mina favoritgenrer och Katarina Widholm har verkligen gjort sin research ... Jag längtar redan till nästa del!« PEKKA HEINO</b>

<b>SUCCÉSERIEN! ÖVER EN HALV MILJON SÅLDA EX</b><br/><br/><b>Året är 1955 och det har gått fyra år sedan Bettys make Olof avled.</b> Dottern Martina är nu 17 år och lika gammal som Betty var när hon kom till Stockholm för att arbeta som hembiträde. Martina spås en lysande framtid som sångerska. Sonen Anders är en klipsk liten kille men har problem i umgänget med skolkamraterna.<br/><br/>Saknaden efter Olof är stor och Betty plågas av skuldkänslor för det som hände mellan henne och Martin Fischer i Köpenhamn. Hon skjuter undan sina tankar och förbjuder barnen att prata om Olof, men till slut tvingas hon ta tag i sitt förflutna. Vad vill hon göra med sitt liv? Vågar hon följa sina innersta känslor - vågar hon bli älskad igen?<br/><br/><i>Älskade Betty</i> är den fjärde och sista delen i Katarina Widholms populära serie <i>Böckerna om Betty</i>. Det är en berättelse om svårigheten att räcka till men också om banden mellan mor och dotter och, inte minst, kärlekens förunderliga kraft.<br/><br/>»Det har varit ett nöje att hänga med Betty.«M-MAGASIN<br/><br/>»Tack, Katarina Widholm, för att du skapat Bettys världoch bjudit in oss till den i dessa fyra underbara böcker.«PEKKA HEINO

Omvärlden är full av högljudda röster. En man och en kvinna har båda av olika omständigheter förlorat möjligheten att göra sina erfarenheter hörda. Deras röster har båda försvagats, men deras liv ser helt olika ut. Nu ber mannen att kvinnan ska bygga honom ett instrument, en ny röst. <br/><br/>Berättelsen utspelar sig vid millennieskiftet 2000 och handlar om vårt sätt att förhålla oss till väntade katastrofer och vårt personliga ansvar. Den ställer också - i skönlitterär form - frågor kring världen idag, om behovet av många röster och om den personliga integriteten i tider av oro. <br/><br/>Och så handlar den om att bygga gitarrer.

<b>SUCCÉSERIEN! ÖVER EN HALV MILJON SÅLDA EX</b><br/><br/><b>Året är 1937 och den 17-åriga Betty lämnar Hudiksvall för att bli hembiträde hos doktorsfamiljen Molander på Östermalm i Stockholm. </b> Hon kämpar med långa arbetsdagar och doktorinnans nedlåtande attityd. Betty är oskuldsfull och bildningstörstande och inser snart att i storstaden finns det andra möjligheter och en betydligt större frihet än vad som fanns på hemorten. Inte minst växer en stark vänskap fram med Viola, hembiträdet i grannhuset. Genom böckernas värld kommer Betty i kontakt med Martin, en universitetslektor av judisk börd, och inleder med honom en omöjlig kärleksrelation. <br/><br/><i>Räkna hjärtslag</i> är en berättelse om en ung kvinnas väg ut i livet, i en historisk tid som liknar vår egen. Det är en varm roman med tidstroget språk och färgstarka detaljer som snabbt förflyttar läsaren till tiden strax före andra världskriget.<br/><br/><b>Röster om boken</b><br/><br/><b>»En av mina favoriter i år ... Om man gillar till exempel böckerna om Maj, Historieätarna och Stil i P1 så får man allt det - det är mat, mode, Stockholm 1937« Johanna Lundin i <i>SVT Go&apos;kväll</i> </b><br/><br/><b>»Imponerande debutroman ... Det är en vardagsskildring, men så spännande berättad att man hoppar högt när dörren till våningen på Östermalm öppnas vid fel tid ... Förhoppningsvis blir det flera böcker om Betty.« Lotta Olsson, <i>Dagens Nyheter</i></b><br/><br/>»Katarina Widholm har lagt hela sin själ i försöket att skapa en sann bild av hur livet kunde gestalta sig för unga fattiga flickor under 1930-talet. Som samhällsskildring får hennes roman högsta betyg, som feel good-roman får hon lika högt betyg.« Ölandsbladet<br/><br/>»Det är en härlig roman som blandar vardagsslitet och arbetsvillkoren för ett hembiträde (som fick mig att tänka lite på Kristina Sandbergs skildring av hemarbete) vid tiden strax före andra världskriget med kärlek, klasskillnader och resonemangsäktenskap.« Kommunalarbetaren<br/><br/>»Räkna hjärtslag är en okonstlad skildring, påminner om gammaldags romaner, men minst av allt banal. Snarare ett genomarbetat hantverk med många fyndiga tidsmarkörer.« Norran <br/><br/>»En helt underbart berättad historia om människor som känns alldeles äkta och engagerar på varje sida.« Expressen Söndag <br/><br/>»Välskrivet, gediget En stilsäker, lite gammaldags rejäl och hederlig roman som för tankarna till Kristina Sandbergs August-prisade böcker om hemmafrun Maj - men också till den omåttligt populära tv-serien Vår tid är nu.« Alingsås Tidning <br/><br/>»Med nya romanen Räkna hjärtslag får hembiträdet en plats i skönlitteraturen. Möjligen sin första verkliga plats.« Arbetarbladet <br/><br/>»Katarina Widholms realism tar sig direkt in i mitt hjärta. Den bärs upp av en varm och fin ton ... en fulländad debut.« LitteraturMagazinet <br/><br/>»En fin berättelse om svunnen tid. Ett härligt språk som gör att jag lätt kommer in i handlingen och lär känna karaktärerna.« Bloggen Villa Freja

Varje morgon gör Anna-Britta sin qigong på stranden nedanför den lilla sjöstugan hemma på ön. Tillvaron är lugn och behaglig, men innan hon kan sluta cirkeln i sitt liv finns det en sak hon måste göra: skriva till dottern som hon tvingades lämna bort. Sorgen har hon burit hela livet och nu vill hon försöka ändra på det som blev.<br/><br/><br/><br/>Fredrika är frånskild logoped och hon lever ett bra liv i radhuset i Östersund - till den dagen då sonen berättar att han och familjen ska flytta till Oslo. Tillvaron rubbas rejält och det blir inte lättare av att hon får ett brev från en kvinna som säger sig vara hennes biologiska mamma. Kvinnan som lämnade bort henne, kvinnan som led av psykiska problem och i perioder vårdades för dem. Varför skulle Fredrika vilja träffa henne? Tänk om hon är mer lik henne än hon vill vara?<br/><br/><br/><br/>Helena lagar mat med glädje till alla som besöker hennes restaurang på gården. Livet börjar falla på plats, men emellanåt känns ensamheten svår. Drömmen om en egen hund växer sig starkare, att ha sällskap på gården och på hennes skidturer och vandringar. Och så har hon ju Emily att arbeta tillsammans med och Louise som stöttar henne i planerna på stuguthyrning och kulturhus i ladugården. Ännu har hon också Sonja i sin närhet, även om hon börjar bli oroväckande trött och virrig. Men fortfarande bjuder hon på kloka livsråd.<br/><br/><br/><br/>En annons om stugor att hyra får Fredrika att åka till det vackra Fjällnäs där hon få njuta av landskapet och av Helenas goda mat och omsorger denna ovanligt varma sommar. Där kan hon grubbla över livet och försöka hitta det lugn hon så innerligt behöver. Hur ska hon förhålla sig till brevet, till sina rötter och till vem hon egentligen är?<br/><br/><br/><br/>Dottern och vårfloden är den fjärde fristående delen i den omåttligt populära serien Våffelbruket på fjället.

Efter en spelning på ännu en invigning av en galleria blir dansbandet Tropicos turnébuss kapad av två grisbönder, en bror och en syster som hävdar att de är bandets "biggest fänns". Under hot från hagelbössa och elektrisk grisprodder körs bussen till syskonens förfallna svinfarm och där börjar mardrömmen. <br/><br/>Samtliga medlemmar, utom bandets sångare, den bedagade charmören Roland, kedjas fast i stian tillsammans med ett tjog stora, hungriga grisar. För Roland har syskonen andra planer. De vill ha ett barn och vem kan vara lämpligare som far än deras store idol? Båda syskonen är groteska och det krävs både tvångsmatning med Kamagragel och desperata fantasier om Eva Remaeus för att Roland ska "få fjött på pellefjöngen", som de uttrycker saken. <br/><br/>Under tiden kämpar resten av bandet för sin överlevnad ute i stian. Om inte Roland lyckas prestera väntar nedsänkning av en efter en i frityrkaret med kokande olja. I deras utsatta belägenhet börjar gamla hemligheter att krypa fram och till slut blir frågan: Vilka är det som är de verkliga svinen? <br/><br/>Det här är John Ajvide Lindqvists ­ bidrag till skräckgenren "hillbilly horror", där <i>Motorsågsmassakern</i> är ­det mest kända exemplet. <i>Svinen</i> är fylld med grafiskt våld, snusk, fett, dansbandsmusik, och känsliga läsare varnas. På riktigt. Den är också väldigt rolig, om man har en viss typ av humor. Jaow!<br/><br/><br/><br/><i>"</i>Svinen<i> är nog författarens mest brutala bok hittill</i><i>s. Han varnar också för innehållet i förordet. </i><i>Men vi som kan vår skräck anar vad vi har att vänta oss och Ajvide Lindqvist gör inte skräckfans</i><i>en besvikna. (...) ...gillar man sin "hilllbilly horror" kommer man garanterat att älska det här. Svinen är en pärla i sin genre - rolig, läskig och brutal. Precis som det ska vara. Helhetsbetyg: 5 (av 5).</i><i>"</i> BTJ, Daniel Gustavsson<br/><br/><i>"Allt för sällan sätter sig litteratur i köttet. Redan ett par sidor in i John Ajvide Lindqvists kortroman Svinen hör jag dock mina gutturala reflexer eka långt bak i munhålan. (...) Det var ett tag sedan jag äcklades så inför något jag njöt av att konsumera så hungrigt."</i> Expressen, Jesper Strömbäck Eklund