Musik

Första nya releasen på över 10 år. Rolling Stones egen tolkning av klassiska bluesfavoriter.<br/><br/>Den hårdföra Chicagobluesen har alltid varit en viktig ingrediens i Rolling Stones häxbrygd.<br/>På deras efterlängtade nya album BLUE & LONESOME, som producerats av den legendariska producenten Don Was (The Rolling Stone, Bob Dylan, Elton John), gör bandet en djupdykning bland sina bluesfavoriter.<br/> <br/>Albumet gästas av bland annat Eric Clapton och världskända trummisen Jim Keltner som tidigare har jobbat med bland annat Ringo Starr, John Lennon och Bob Dylan. <br/> <br/>"This album is manifest testament to the purity of their love for making music, and the blues is, for the Stones, the fountainhead of everything they do." - Don Was.<br/><br/>Mick Jagger: Vocals & Harp, Keith Richards: Guitar, Charlie Watts: Drums, Ronnie Wood: Guitar,<br/>Darryl Jones: Bass, Chuck Leavell: Keyboards, Matt Clifford: Keyboards<br/> <br/>Guests:<br/>Eric Clapton: Guitar<br/>Jim Keltner: Percussion<br/><br/><br/><b>RECENSION</b><br/><p class="rnr-4"></p><br/><br/>Cirkeln är sluten. The Rolling Stones har gjort exakt vad de började karriären med, innan låtskrivandet tog fart på allvar - total dyrkan av de gamla blueslegenderna. Det låter exakt lika vitalt som på de tidiga plattorna. Det är rått, opolerat och fantastiskt själfullt. Passionen och känslan är lika intakt som för ett halvt sekel sedan.<br/><br/>Under det tidiga 60-talet upptäckte Jagger och Richards bluesen. Berättelsen om hur de först möttes på en buss (eller var det en tågstation?) där Mick (eller var det Keith?) höll en bunt LP-skivor under armen har berättats många gånger, och i otaliga varianter, senast i Netflixdokumentären Keith Richards - Under the Influence.<br/><br/>Respekten för bluesgubbarna var ömsesidig. De gamla legenderna fick plötsligt nya unga fans som dyrkade bluesen och bidrog till en liten men ändå viktig del i överskridandet av de idiotiska raslagar som fortfarande levde kvar i de södra delarna av USA. Unga engelska slynglar som Stones, Yardbirds och John Mayall gjorde covers av, och spelade in skivor med gamla blues- och rockmusiker som Howlin' Wolf, Sonny Boy Williamson, Chuck Berry och Bo Diddley. De turnerade och jammade med dem, och lärde sig allt de kunde ta in.<br/><br/>Det fanns de band som skamlöst stal och skrev sina egna namn under kompositionerna. Jag nämner inga namn, ni vet nog vilka jag syftar på. (Ledtråd: sista låten på skivan.<br/><br/>Utan bluesen ingen Eric Clapton, Jeff Beck, Jimi Hendrix eller Keith Richards.<br/><br/>Utan ovanstående gubbar - ingen hårdrock. Men det vet ni. (Clapton gästspelar för övrigt på plattan .)<br/><br/>Little Walters Blue and Lonesome görs i en gripande version som är värd att lyssna på tusen gånger, samme legends Hate to See You Go kränger och svänger utan helvete, detsamma gäller Howlin' Wolfs Just Like I Treat You och Commit a Crime. Men allt är inte fantastiskt hela tiden, det händer, precis som förr i världen, att orginalen överträffar Stones tolkningar.<br/><br/>Blue and Lonesome är inspelad för ganska exakt ett år sedan i British Grove Studios, i närheten av Richmond och Eel Pie Islands där Stones börjde sin bana som ett ungt hungrigt pubband. Intentionen var att spela in låtarna spontant och snabbt. Det tog tre dagar, och det låter precis så skitigt och opolerat som man kan förvänta sig. Stones kan än, och det är kul att höra att en coverplatta kan låta så här vital 52 år efter debuten. 52 år. Läs det igen. Låt det sjunka in.<br/><br/>Som av en händelse hittade jag nyligen ett exemplar av tidningen Röster i Radio TV från 1979 (Ja ungdomar, förr i tiden betalade människor för att läsa om vad som kom på TV) och där fanns en artikel om Stones där skribenten förfasade sig över hur dessa "gubbar" fortfarande kunde hålla på när de var så "obsoleta". Obsoleta? Tjena.<br/><br/>Jagger har inte låtit så här vital sedan 70-talet, och då var han ändå väldigt mycket vitalare än Röster i Radio TV, och detsamma gäller hela bandet. De har kul i studion, förmodligen roligare än på väldigt länge. Jag betvivlar att det är en cashing-in-on-Christmas-grej, men jag kan ha fel.<br/><br/>Nu vet ni vad ni ska köpa till mor- och farföräldrarna i present. Passa på att köpa ett ex till er själva också.<br/><br/>Bästa låt: Blue and Lonesome<br/><br/>Niklas Webjörn<br/>Rocknytt

September 2019.<br/><br/>Allt började väldigt enkelt. <br/>Jag var lite mindre trött på mig själv än vanligt och hade en låtidé där det fanns en liten gnista av magi.<br/>Jag skrev en text med intentionen att sjunga själv för första gången på flera år.<br/>Det var vansinnigt roligt. <br/> <br/>Det bästa med allt var att min röst lät annorlunda. Stadig men mjuk och luftig. Inte alls som jag mindes den. Ett stort plus i min bok.<br/>Det var som om ett Frankensteins monster av konstruerat självförtroende och hävdelsebehov plötsligt upphört att existera.<br/>Jag skrev klart, arrade, spelade in alla instrument, sjöng och producerade den under två dagar.<br/>Låten gjorde mig både glad och vemodig i all sin enkelhet men insikten som följde var inte odelat positiv:<br/>Detta är inledningen på ett eget album. Som jag i min enfald lovat dyrt och heligt att aldrig göra.<br/>Men det fanns något i historien som berättas i den där första låten. Något som var rakt på sak, som lyste upp det där området i tankarna där saker man glömt fast man inte borde gömmer sig.<br/>Jag satte upp ett tunt regelverk kring arbetet:<br/>Det ska bara ske när jag har 100% feeling.<br/>Det ska vara kul. Inga krav. I min egen takt. I min egen studio.<br/>Allt ska vara sant, så långt det ens är möjligt, eller i alla fall ett ärligt försök att tränga genom cigarettröksdimman som döljer ens förflutna.<br/>Sist men inte minst: Undvik sökta metaforer och liknelser (det går väl fortfarande sådär). Jag bestämde mig för att färdigställa fem låtar utan att prata om det eller låta någon annan lyssna.<br/>Mest för att komma in i flödet och undvika att reagera på kommentarer utifrån.<br/>Även åsikter i all välmening kan få en så skör liten fågel som en låt att flyga huvudet före in i altandörrsfönstret.<br/>I ärlighetens namn så är det också oemotståndligt att dröja sig kvar i en hemmabyggd drömvärld och bara få äga den ensam en liten stund.<br/>Inget blir någonsin som man tänkt sig, och den här samlingen sånger är inget undantag.<br/>De låter inte som det jag föreställde mig när jag började. Men jag har verkligen försökt låta tonerna och texterna ta de vägar de ville utan att blanda in hjärnan i processer den inte har med att göra.<br/>Så de 11låtar som gick i mål är helt enkelt de som träffade mig hårdast.<br/>Det är bara att ödmjukt kapitulera inför faktum.<br/>Det är väl det här jag gillar. Idag.<br/>Hoppas ni gillar det också.<br/><br/>Tack och förlåt.<br/> <br/>Joakim Berg

Magnus Lindberg (1952-2019) var en av Sveriges största och mest personliga artister. Nu kommer den slutgiltiga och hjärtligt varma hyllningen av Magnus Lindberg på skiva, "Dom Som Aldrig Ger Upp : En Hyllning Till Magnus Lindberg", där Sveriges artistelit bidrar med sina personliga tolkningar av Magnus fina låtskatt. Artister som Louise Hoffsten, Dan Hylander, Staffan Hellstrand, Peter LeMarc, Plura, Mauro Scocco, Lars Winnerbäck och Sophie Zelmani plus flera andra mycket respekterade namn har satt sin egen prägel på Magnus många gånger klassiska låtar. Plattan är sammanställd och producerad av Kjell Andersson tillsammans med Dan Hylander, Larissa Aggerborg Lindberg och Basse Wickman.

Lite drygt tre år har gått sen vi släppte vårt förra album "Livet".<br/>Under dessa år har det hänt en del i bandet. Coronapandemin höll oss borta från dansbanorna i nästan 2 år och tankarna på att tvingas lägga ner bandet fanns där, men som vårt nya albums titel antyder så TAR VI NYA TAG :-) Nils och Thomas valde att hoppa av Fernandoz-tåget. Nya medlemmar blev Fredrik Trängbjörk saxofon/gitarr samt Kevin B. Nordlund som efter nästan 5 års uppehåll nu till mångas glädje är tillbaka bakom keyboarden med sin karakteristiska hatt. Simon "bytte plats" och intog trummorna efter Thomas. Den nya sättningen i bandet känns otroligt bra, och med tre sångare blir både bredden och stämsången nåt alldeles speciellt som vi trivs med och är typiskt för vår stil.<br/><br/>På detta album har vi valt att göra som vi brukar, blanda rejält med andra ord. Country blandas med gamla klassiker, rock, egenskrivna låtar, lite Värmlandsanknytning och ett knippe humor :-)<br/><br/>Som vanligt enligt Fernandoz-tradition har vi med en Bonuslåt.<br/>Denna gång fick det bli en latino-doftande Sommardänga som heter "Dansa barfota på stranden". På denna låt sjunger ALLA tre sångare i bandet.<br/><br/>Vi hoppas ni kommer älska denna skiva lika mycket som vi gör!<br/><br/>Anders Nordlund<br/>Fernandoz

September 2019.<br/><br/>Allt började väldigt enkelt. <br/>Jag var lite mindre trött på mig själv än vanligt och hade en låtidé där det fanns en liten gnista av magi.<br/>Jag skrev en text med intentionen att sjunga själv för första gången på flera år.<br/>Det var vansinnigt roligt. <br/> <br/>Det bästa med allt var att min röst lät annorlunda. Stadig men mjuk och luftig. Inte alls som jag mindes den. Ett stort plus i min bok.<br/>Det var som om ett Frankensteins monster av konstruerat självförtroende och hävdelsebehov plötsligt upphört att existera.<br/>Jag skrev klart, arrade, spelade in alla instrument, sjöng och producerade den under två dagar.<br/>Låten gjorde mig både glad och vemodig i all sin enkelhet men insikten som följde var inte odelat positiv:<br/>Detta är inledningen på ett eget album. Som jag i min enfald lovat dyrt och heligt att aldrig göra.<br/>Men det fanns något i historien som berättas i den där första låten. Något som var rakt på sak, som lyste upp det där området i tankarna där saker man glömt fast man inte borde gömmer sig.<br/>Jag satte upp ett tunt regelverk kring arbetet:<br/>Det ska bara ske när jag har 100% feeling.<br/>Det ska vara kul. Inga krav. I min egen takt. I min egen studio.<br/>Allt ska vara sant, så långt det ens är möjligt, eller i alla fall ett ärligt försök att tränga genom cigarettröksdimman som döljer ens förflutna.<br/>Sist men inte minst: Undvik sökta metaforer och liknelser (det går väl fortfarande sådär). Jag bestämde mig för att färdigställa fem låtar utan att prata om det eller låta någon annan lyssna.<br/>Mest för att komma in i flödet och undvika att reagera på kommentarer utifrån.<br/>Även åsikter i all välmening kan få en så skör liten fågel som en låt att flyga huvudet före in i altandörrsfönstret.<br/>I ärlighetens namn så är det också oemotståndligt att dröja sig kvar i en hemmabyggd drömvärld och bara få äga den ensam en liten stund.<br/>Inget blir någonsin som man tänkt sig, och den här samlingen sånger är inget undantag.<br/>De låter inte som det jag föreställde mig när jag började. Men jag har verkligen försökt låta tonerna och texterna ta de vägar de ville utan att blanda in hjärnan i processer den inte har med att göra.<br/>Så de 11låtar som gick i mål är helt enkelt de som träffade mig hårdast.<br/>Det är bara att ödmjukt kapitulera inför faktum.<br/>Det är väl det här jag gillar. Idag.<br/>Hoppas ni gillar det också.<br/><br/>Tack och förlåt.<br/> <br/>Joakim Berg

ÄNTLIGEN!<br/><br/>På midsommaraftonär det återigen dags för Lasse Stefanz att släppa ett nytt album. P g a pandemin har det gått två somrar utan en ny LS-platta, så förväntningarna är självklart på topp. <br/>Vi försöker därför göra den så fullmatad som möjligt med 14 låtar + 2 N!NE-remixer. Förutom EPA-succén med "Är det kärlek du behöver" har vi gjort en röjig remix av LS-klassikerna "Peppelinos bar". "Evergreen" är producerad av Martin Klaman och inspelad under olika perioder de senaste åren. <br/><br/>"Trots att inspelningen den här gången har dragit ut på tiden så har jag nog aldrig varit lika nöjd med slutresultatet" säger Olle Jönsson efter sjungit in de sista raderna för den här gången.

Lite drygt tre år har gått sen vi släppte vårt förra album "Livet".<br/>Under dessa år har det hänt en del i bandet. Coronapandemin höll oss borta från dansbanorna i nästan 2 år och tankarna på att tvingas lägga ner bandet fanns där, men som vårt nya albums titel antyder så TAR VI NYA TAG :-) Nils och Thomas valde att hoppa av Fernandoz-tåget. Nya medlemmar blev Fredrik Trängbjörk saxofon/gitarr samt Kevin B. Nordlund som efter nästan 5 års uppehåll nu till mångas glädje är tillbaka bakom keyboarden med sin karakteristiska hatt. Simon "bytte plats" och intog trummorna efter Thomas. Den nya sättningen i bandet känns otroligt bra, och med tre sångare blir både bredden och stämsången nåt alldeles speciellt som vi trivs med och är typiskt för vår stil.<br/><br/>På detta album har vi valt att göra som vi brukar, blanda rejält med andra ord. Country blandas med gamla klassiker, rock, egenskrivna låtar, lite Värmlandsanknytning och ett knippe humor :-)<br/><br/>Som vanligt enligt Fernandoz-tradition har vi med en Bonuslåt.<br/>Denna gång fick det bli en latino-doftande Sommardänga som heter "Dansa barfota på stranden". På denna låt sjunger ALLA tre sångare i bandet.<br/><br/>Vi hoppas ni kommer älska denna skiva lika mycket som vi gör!<br/><br/>Anders Nordlund<br/>Fernandoz

Def Leppard är sanna rockikoner som under sin långa och mycket framgångsrika karriär sålt miljontals album, turnerat världen över, haft ett otal hits och numera är med i Rock & Roll Hall of Fame.<br/><br/>Deras debut kom 1980 och det stora genombrottet med albumet "Hysteria" 1987. De har sedan dess varit ett stadiumband som fortsatt att turnera hårt och som även headlinat Sweden Rock Festival. Def Leppard är kända för att vara noggranna och leverera genomarbetade album <br/>med fantastiskt sound och produktion. I och med att pandemin har gett dom tid att verkligen göra som de ville, är detta album en riktig fullträff. Alison Krauss gästar på två låtar.

Deluxe ltd digipack incl 2 bonus track, colour cover.<br/><br/>Def Leppard är sanna rockikoner som under sin långa och mycket framgångsrika karriär sålt miljontals album, turnerat världen över, haft ett otal hits och numera är med i Rock & Roll Hall of Fame.<br/><br/>Deras debut kom 1980 och det stora genombrottet med albumet "Hysteria" 1987. De har sedan dess varit ett stadiumband som fortsatt att turnera hårt och som även headlinat Sweden Rock Festival. Def Leppard är kända för att vara noggranna och leverera genomarbetade album <br/>med fantastiskt sound och produktion. I och med att pandemin har gett dom tid att verkligen göra som de ville, är detta album en riktig fullträff. Alison Krauss gästar på två låtar

Features the Beatles, live in Tokyo at the Nippon Budokan, two nights in 1966. <br/>Includes the entire NTV Channel Four broadcast.<br/>36pp hand-numbered hardback book with background notes and archival imagery.<br/>Includes exclusive DVD (NTSC region) containing live footage and interviews.<br/>Professionally re-mastered with background liners. <br/><br/>With work on Revolver just completed, the Beatles played their first ever dates in Asia in late June 1966. By that time they had grown weary of the rigours and confinements of touring, but Japan was a novelty they were looking forward to. Despite finding their visit uncomfortably regimented, their shows at the hallowed Budokan on June 30th and July 1st , were a great success, and broadcast on Nippon Television.