Cole Lloyd

Underfundiga och ironiska texter parade med lågmäld pop har kännetecknat Lloyd Coles karriär. Han släppte tre album med Lloyd Cole and the Commotions på 80-talet, men har sedan dess verkat som soloartist. På denna, hans trettonde, soloplatta dominerar elektonikan och han samarbetar återigen med två gamla kollegor ur The Commotions; Neil Clark och Blair Cowan. Detta är ett album som blandar gitarr med nostaligiska keyboards och över allt detta svävar<br/>Coles omisskännliga stämma. Texterna handlar mycket om att komma till en acceptans kring det egna åldrandet och att lista ut vad som händer härnäst.

Underfundiga och ironiska texter parade med lågmäld pop har kännetecknat Lloyd Coles karriär. Han släppte tre album med Lloyd Cole and the Commotions på 80-talet, men har sedan dess verkat som soloartist. På denna, hans trettonde, soloplatta dominerar elektonikan och han samarbetar återigen med två gamla kollegor ur The Commotions; Neil Clark och Blair Cowan. Detta är ett album som blandar gitarr med nostaligiska keyboards och över allt detta svävar<br/>Coles omisskännliga stämma. Texterna handlar mycket om att komma till en acceptans kring det egna åldrandet och att lista ut vad som händer härnäst.

Cole Lloyd: Cleaning The Ashtray [4 CD]

Underfundiga och ironiska texter parade med lågmäld pop har kännetecknat Lloyd Coles karriär. Han släppte tre album med Lloyd Cole and the Commotions på 80-talet, men har sedan dess verkat som soloartist. På detta album har han dock återförenats med två medlemmar ur The Commotions; Neil Clark och Blair Cowan. Detta är ett album som blandar gitarr med nostaligiska keyboards och över allt detta svävar Coles omisskännliga stämma. Texterna handlar mycket om att komma till en acceptans kring det egna åldrandet och att lista ut vad som händer härnäst.

Underfundiga och ironiska texter parade med lågmäld pop har kännetecknat Lloyd Coles karriär. Han släppte tre album med Lloyd Cole and the Commotions på 80-talet, men har sedan dess verkat som soloartist. På detta album har han dock återförenats med två medlemmar ur The Commotions; Neil Clark och Blair Cowan. Detta är ett album som blandar gitarr med nostaligiska keyboards och över allt detta svävar Coles omisskännliga stämma. Texterna handlar mycket om att komma till en acceptans kring det egna åldrandet och att lista ut vad som händer härnäst.

Den svenske favoriten med ett mycket bra album! Skivan känns lite mer som ett band album, lite högre volym, och faktiskt mycket bättre! I sitt backupband på skivan har han bl.a. sin gamle Commotions-vän Blair Cowan, Fred Maher, Joan (As Policewoman) Wasser, folk från Antony's The Johnsons etc.

En stor låtskrivare. En stor textförfattare. En stor artist. Omslaget måhända vara blekt. Musik är precis tvärtom. Standards innehåller många sånger som är det bästa han gjort! Bandet; Fred Maher, Matthew Sweet m.fl.