Dylan Bob

Detta är Dylans första studioalbum med nyskrivna låtar på 8 år sedan albumet Tempest som kom 2012.

Även om det finns några Dylan-album som rankas högre än "Desire", så ligger den ändå däruppe, bland hans bästa någonsin. Inspelad vid tiden för den tumultartade "Rolling Thunder Revue" turnén, fångar den stämningar som är unika för just detta album. Den inledande "Hurricane" är en klassiker som följs av maginifika "Isis" och andra mästerliga låtar, som avslutas med hans brev till hustrun Sara vid tiden för ett vacklande äktenskap. Längsta låten är "Joey" - en 11 minuters berättelse som inte alls känns lång. Så är det med bra låtar. "Desire" är ett av de stora mästerverken.

Han pluggade in gitarren redan på föregångaren "Bringing it all back home" och på "Highway 61 revisited" skapade han ett mästerverk som fortfarande nämns som ett av de bästa album som gjorts. Bob Dylan har givetvis gjort fler som är kandidater, men denna går aldrig att gå förbi. De hängivna akustisk-folkmusik-fantasterna som haft Dylan som husgud och som fortfarande hade förhoppningar om att få honom tillbaka insåg här att det var kört. Dylan exploderar i låtar med allt från folk-rock till blues och ren garage-rock. Han var här i sitt livs form och året efter kom "Blonde on blonde". Vilken som är bäst av dessa tre kan man skriva tre doktorsavhandlingar om, men frågan är om inte "Highway 61" ändå är stråt vassare än de övriga.

Bob Dylan spelade in sin debutskiva 1962, men det var ändå 1963 som det hela började på allvar, när "The freewheelin' Bob Dylan" släpptes. Allt är klassiskt med detta album, allt från omslaget till sista tonen i musiken. Det är svårt att överblicka betydelsen av denna klassiker. Bob Dylan var 22 år och hade ändå förmågan att skriva texter som lika gärna kunde komma från en gammal vis mans penna. Om man bortser från två fina covers är allt skrivet av Dylan själv. Detta är rik musik som tillhör den bästa musik som gjordes under 1900-talet.<br/><br/>Plattan hamnade på plats 97 på Rolling Stone's lista över historiens 500 bästa album.

Dylan Bob: Maple leaf blues (Broadcast 1975) [2 CD]

Från en FM-sändning inspelad på Woodstock-festivalen, Saugerties, New York, 14 augusti 1994.

Under ca ett års tid 1965-66, släppte Bob Dylan tre av historiens bästa album. Är man i form då? Efter "Bringing it all back home" och "Highway 61 revisited" kom "Blonde on blonde". På ett år! Bob Dylan var fylld av energi och experimentlusta. "Blonde on blonde" innehåller en bländande blandning av garage, blues, country, rock och folk. Robbie Robertson och de andra grabbarna från The Band är med och spelar, och Dylan har magnifika ordlekar på detta enormt djupa album som var kulmen på hans elektriska rock'n'roll period. Han skulle aldrig mer släppa ett studioalbum som rockade så här hårt, eller som var lika sinnesvidgande.