Dylan Bob

Dylan Bob: Greatest hits vol 3 1962-66 [CD]

Under ca ett års tid 1965-66, släppte Bob Dylan tre av historiens bästa album. Är man i form då? Efter "Bringing it all back home" och "Highway 61 revisited" kom "Blonde on blonde". På ett år! Bob Dylan var fylld av energi och experimentlusta. "Blonde on blonde" innehåller en bländande blandning av garage, blues, country, rock och folk. Robbie Robertson och de andra grabbarna från The Band är med och spelar, och Dylan har magnifika ordlekar på detta enormt djupa album som var kulmen på hans elektriska rock'n'roll period. Han skulle aldrig mer släppa ett studioalbum som rockade så här hårt, eller som var lika sinnesvidgande.

Han pluggade in gitarren redan på föregångaren "Bringing it all back home" och på "Highway 61 revisited" skapade han ett mästerverk som fortfarande nämns som ett av de bästa album som gjorts. Bob Dylan har givetvis gjort fler som är kandidater, men denna går aldrig att gå förbi. De hängivna akustisk-folkmusik-fantasterna som haft Dylan som husgud och som fortfarande hade förhoppningar om att få honom tillbaka insåg här att det var kört. Dylan exploderar i låtar med allt från folk-rock till blues och ren garage-rock. Han var här i sitt livs form och året efter kom "Blonde on blonde". Vilken som är bäst av dessa tre kan man skriva tre doktorsavhandlingar om, men frågan är om inte "Highway 61" ändå är stråt vassare än de övriga.

Efter att har sprutat ut mästerverk under 60-talet, var första halvan av 70-talet en något ojämn period för Bob Dylan. Då - 1975 - damp helt plötsligt "Blood on the tracks" ner. Här återfann han sin forna styrka, och till och med överträffade den. Albumet är ganska bittert, sorgset, ångerfyllt och samtidigt fridfullt. Helt i sin ordning, eftersom Dylan's album ofta på ett ärligt sätt speglat känslan han haft vid inspelningen. Och "Blood on the tracks" kom i kölvattnet av hans äktenskaps sammanbrott. Låtarna är både klarögda och sentimentala, vackra och melankoliska. Och de är starka - de tillhör de bästa han skrivit. Albumet rankas tillsammans med "Highway 61" och "Blonde on blonde" som ett av Dylan's tre bästa.<br/><br/>Genom sin häpnadsväckande karriär har Bob Dylan gjort fler tvära kast än någon annan artist. Ingen av dessa förändringar är mer påtaglig än skapandet av "Blood on the tracks". Albumet är en produkt av Bob Dylan's kamp under uppbrottet av hans åttaåriga äktenskap med Sara. Albumet är djupt rotat i livets mörka sida, fyllt med vrede, plåga, bitterhet, sorg och, stundtals, brutalitet. "Blood on the tracks" är ett ganska lågmält, akustisk-baserat album och det är soundet av en artist med förnyad styrka. Dylan gjorde mer influensrika album än detta, men frågan är om han någonsin gjort något bättre.

Bob Dylan spelade in sin debutskiva 1962, men det var ändå 1963 som det hela började på allvar, när "The freewheelin' Bob Dylan" släpptes. Allt är klassiskt med detta album, allt från omslaget till sista tonen i musiken. Det är svårt att överblicka betydelsen av denna klassiker. Bob Dylan var 22 år och hade ändå förmågan att skriva texter som lika gärna kunde komma från en gammal vis mans penna. Om man bortser från två fina covers är allt skrivet av Dylan själv. Detta är rik musik som tillhör den bästa musik som gjordes under 1900-talet.<br/><br/>Plattan hamnade på plats 97 på Rolling Stone's lista över historiens 500 bästa album.

The latest chapter in Columbia/Legacy's highly acclaimed Bob Dylan Bootleg Series takes a fresh look at Time Out of Mind, Dylan's mid-career masterpiece, celebrating the album and its enduring impact 25 years after its original release on September 30, 1997. Fragments - Time Out of Mind Sessions (1996-1997): The Bootleg Series Vol.17 follows the evolution of songs written for the album, from intimate early incarnations in the previously unreleased 1996 Teatro sessions featuring Dylan (vocals, guitar, and piano), Daniel Lanois (guitar and organ), Tony Garnier (bass) and Tony Mangurian (drums and percussion) through incandescent live renditions (also previously unreleased) showcasing Dylan and his touring ensemble channeling the songs on-stage from 1998-2001.

Presskonferensen presenteras nästan i sin helhet (mummel, pauser och distraktioner har redigerats bort), den 23 juli 2001 för att främja den kommande utgivningen av hans album gjordes denna intervju som ägde rum på Hotel de la Ville i Rom. Det fanns tretton journalister närvarande från tolv länder. Dylan kom in i rummet femton minuter sent, klädd i svart och vitt och ser ut som en gentleman. Media satt på soffor, Dylan satt mitt emot dem, upprätt på yttersta kanten av sin stol, bakom en mur av mikrofoner och bandspelare. Frågorna täcker ett brett spektrum av ämnen<br/>under ca 75 minuter.