Jarrett Keith

Creation features music selected by Keith Jarrett from his improvised solo concerts recorded in 2014 in Japan, Canada, and Europe. Where in the past the solo documentation has shown the improvisational process unfolding over the course of a single evening, this time Jarrett zeroes in on the most revelatory moments from six concerts in Tokyo, Toronto, Paris and Rome and shapes a new dramaturgy from the intuitive sequencing of the material. With this rewarding departure, Keith Jarrett gives us here the most up-to-the minute account of his spontaneously created music. (Creation is one of two releases issued on May 8th, Keith Jarrett's 70th birthday, the second album being an ECM New Series recording of the pianist playing concertos of Samuel Barber and Béla Bartok).

Jarrett Keith: Sunbear Concerts [6 CD]

Jarrett Keith: Whisper Not [2 CD]

Samtidigt som vi nås av beskedet att Keith Jarretts karriär är slut kommer ett album med en av hans stora solokonserter. Det har varit relativt tyst om Jarrett de senaste två åren; anledningen visar sig nu vara att han drabbats av stroke med en mer eller mindre förlamad högerarm som följd. Jarrett räknar inte med att han ska kunna använda den till mycket annat än att lyfta en kaffekopp med, och det efter mycket träning.<br/><br/>Nu är det ju tack och lov så att ECM med all sannolikhet ligger på en hel rad outgivna inspelningar, så vi lär under överskådlig framtid kunna se fram mot nya Jarrett-utgåvor. Förra året kom dubbelalbumet Munich 2016, inspelat den 16 juli det året. Tretton dagar tidigare hade Jarrett gästat Budapest, och nu är det dags för Budapest Concerto, även det ett dubbelalbum. Att spela i Budapest, därtill i Béla Bartók-salen, betydde något speciellt för Jarrett som har ungerska rötter på sin mormors sida och levt med Bartóks musik sedan barnsben. Han sätter också konserten i Budapest högre än den i München och talar om den som "Gold Standard". Vilken av de två som är bäst kan man tvista om så länge man vill och finner det meningsfullt. Jag nöjer mig med att säga att båda håller absolut toppklass. Eller är det trots allt så att guldhalten i Budapest är en karat högre än i München?<br/><br/><br/>Foto: Rose Anne Colavito (ECM)<br/><br/>Jarretts solokonserter brukar hamna i facket jazz. Samtidigt är det helt uppenbart hur påverkad han är av sitt långvariga och intima umgänge med den klassiska musiken. På sitt sätt kan man säga att han väckt liv i en avdöd tradition av improviserande klassiska pianister. Det är också tydligt hur ett modernistiskt tonspråk allt mer kommit att prägla hans spel.<br/><br/>Men det är just gränslösheten som är Jarretts adelsmärke, förmågan att i samma konsert växla mellan melodisk ballad och och intrikat rytmik, vaggsång och brutalism, bluesig och svängig jazz, etyd och toccata. På Budapestkonserten smyger det sig också in några mer orientaliska tongångar. Av allt detta lyckas han dessutom skapa något slags storstruktur, där alla bitar faller på plats och skapar en sammanhållen konsert. Det är grymt imponerande.<br/><br/>Precis som i München avslutar han med de delikata extranumren "Answer Me, My Love" och "It's A Lonesome Old Town", men i omvänd ordning mot då. Och jodå, han behärskar ju även The Great American Songbook till fulländning.<br/><br/>- Sten Wistrand / Kulturdelen

Jarrett Keith: The Cure [CD]

"The Köln Concert" är en äkta jazzklassiker, som av många rankas som en av grundpelarna i en jazzsamling. Den spelades in 1975 på Köln Opera House. Det är ett mästerverk, skapat av ett geni. Jarrett äntrar scenen, slår sig ner och improviserar fram musikhistoria på ett till synes lekande lätt vis. Det är inte bara Jarretts bästa album, det är ett av musikhistoriens bästa album.

ECM is particularly pleased to present this two-disc set by one of the most outstanding groups of its era, the group often referred to as 'Belonging' or Keith Jarrett's 'European Quartet', heard here in a previously unreleased concert recording from 1979. After more than three decades in the archive, this "sleeper" now awakes, sounding thoroughly alive and of the moment. <br/><br/>"Sleeper" is a significant addition to the group's small discography, until now comprised of the albums "Belonging" (1974), "My Song" (recorded 1977, released 1978), "Nude Ants" (recorded 1979), and "Personal Mountains" (1979, released 1989). The pieces performed by the quartet on April 16, 1979, at Tokyo's Nakano Sun Plaza were Jarrett compositions - "Personal Mountains", "Innocence", "So Tender", "Oasis", "Chant of the Soil", "Prism" and "New Dance" - all written for this ensemble (in later years, "Prism" and "So Tender" would be reinterpreted by the "Standards" trio), all delivered with enormous verve. This was a group that could play very freely, and joyously, inside the melodic and rhythmic structures set up or implied by Keith Jarrett's writing, with an extraordinary and unforced sense of flow. As Jarrett said at the time: "I myself, as a so-called leader, wish very, very often to blend with the other three musicians and that situation [the Belonging band] allows that, because no one is fighting with anyone else. Everyone is just trying to make the thing transparent and clear and feeling good."