Shakespeare William

»Kung Lear är ett hejdlöst panorama över vårt människoliv. This great stage of Fools. Detta magiska drama som i nästan varje enskildhet framvisar osannolika och besynnerliga komponenter äger som helhet förkrossande insikt och tydlighet. Våra absurditeter av nyare och äldre datum bleknar till blodlösa eftersägare inför ljuset över klipporna vid Dover eller det surnade hatet vid rättegången i kojan på heden.« Ingmar Bergman om Kung Lear Britt G. Hallqvists moderna tolkning gjordes för Bergmans Dramatenuppsättning 1984.

Othello [Bok / Pocket]

Romeo Och Juliet [Bok / Pocket]

Macbeth [Bok / Pocket]

»Shakespeare skrev inte för eftervärlden, lika litet som Mozart gjorde det. Det är därför båda fortfarande lever. Shakespeare skottade in dagsaktualiteter i sina komedier, skvaller, stumpar av populära visor, anspelningar på allt möjligt som kunde intressera hans mycket blandade publik och få den att känna sig initierad. Texten bubblar av fnissningar. Men dem som fnissar ser vi inte längre, de gömmer sig i det förgångna... Många har översatt Shakespeare av respekt för författaren. Jag vill hellre tro att jag gör det av respekt för hans skådespelare, och för de skådespelare som nu, utan respekt men med trohet, låter deras ord födas på nytt.« Ur Göran O. Erikssons förord

Kring maktens fåfänglighet och det politiska våldet kretsar Shakespeares tragedi.»I am as constant as the Northern star« (Jag är orubblig som polstjärnan), säger Julius Cæsar ögonblicket innan han faller brutalt mördad av Brutus och hans sammansvurnas knivhugg. Sedan vidtar den våldsamma kampen om arvet efter Cæsar mellan Brutus och Antonius som med sin mästerliga retorik i världens mest berömda liktal över den störtade kejsaren får folket på sin sida: »Brutus vet jag är en ärans man, det är de alla, ärans män« lyder den ironiska hyllning som startar inbördeskriget...

Köpmannen i Venedig handlar om kärlek och pengar eller »kött och guld« som Anthony Burgess uttryckt det. Bassanio lånar pengar av Antonio pjäsens köpman för att kunna fria till den vackra och spirituella Portia. Antonio måste i sin tur låna av den judiske procentaren Shylock, ofta styckets egentliga huvudperson. När Antonios vinster och därmed återbetalningen dröjer, kräver Shylock den säkerhet som de halvt på skämt kommit överens om: ett skålpund kött ur Antonios bröst. Kring dessa två teman, Portias friare och det originella borgensåtagandet, spinner Shakespeare en kvick komediintrig, som inte saknar oroande svärta, men slutar olyckligt för alla utom Shylock. Lars Huldén har gjort denna nyöversättning av pjäsen.