Valkeapää Nils-Aslak

Nils-Aslak Valkeapää, ofta kallad Áilluhas eller Áillohaš, född 23 mars 1943 i Enontekis i Finland, död 27 november 2001 i Esbo, Finland, var en finländsk-samisk författare, musiker och konstnär. En stor del av sitt liv bodde han i Käsivarsi i Finland, nära den finsk-svenska gränsen. Han bodde även i Skibotn i Norge. Det sägs ibland att Valkeapää är den same som är mest känd i världen.

Valkeapää föddes i en renskötarfamilj och utbildade sig till lärare. Det traditionella sångsättet jojk var ofta utgångspunkten för hans konst, oavsett om det gällde litteratur, musik eller bildkonst. Jojken var också starten på hans konstnärsbana. Under 1960-talet, när unga samer sökte sig tillbaka till sin gamla kultur, var Valkeapää en av förgrundsgestalterna som jojkare. Hans första skiva, Jojkuja utkom 1968 och innehöll moderniserad samisk jojk. Han gjorde också musiken till filmen Vägvisaren där han även hade en roll. Vid OS i Lillehammer 1994 uppträdde han vid invigningen.

Det första han skrev som publicerades, Terveisiä lapista var en politisk pamflett. Efter det gav han ut åtta diktsamlingar. Främst skrev han på samiska och han finns översatt till finska liksom till nordiska språk och är mera känd i Norge och Sverige än i Finland. Solen, min far (Beaivi áhcázan), vilken har tonsatts av den finske kompositören Pehr Henrik Nordgren, fick Nordiska rådets litteraturpris 1991.